Tomhet

Ju mer jag läser mina gamla blogginlägg desto mer inser jag hur kvävd jag känner mig. Det fanns en frihet inom mig, en plats i mitt inre från vilken jag hämtade inspiration. Det är som en sinad brunn nu. Men jag skriver ändå, inte lika ofta och mitt uttryck har fått finna nya vägar, därav Norrbottensdikterna. Det är ett uttrycksmedel som finns i reptilhjärnan på mig. Men jag skulle vilja bli hel igen. Jag hämtar ibland kvarlevorna av min musa och suger ut det sista jag kan komma åt, som en asätare. Jag är så tom nu.