Nästa inlägg blir en sådan dära country and western

Nu är det bara två veckor kvar innan jag åker upp. Egentligen hade jag tänkt åka upp i början av november men på grund av Alices dop åker jag upp i början av december. Jag önskar att kag kunde åka upp oftare men det lär snarare bli mer sällan om något. Så länge jag bor i Göteborg så tar det flera timmar längre och är dyrare för jag är mindre benägen att köpa en sittplats hela vägen.

Jag brukar tänka på mina syskonbarn. Jag saknar dem, de är de enda barn jag gillar typ. Jag hatar när barn skriker på bussen och jag hade nästan kunnat skriva på en lag som förbjuder dem i kollektivtrafiken. Nästan. För och så finns det ju mina syskonbarn och de är helt underbara på sina unika sätt. Jag är ledsen över att jag missat en del, t.ex. att jag inte varit på en enda av Mickes födelsedagar för att han råkat fylla år mitt i skolstarten då man varken har pengar eller möjlighet att åka tvärsöver landet. Jag brukar planera ett helt år hur jag ska kunna komma på hans födelsedag men varje år skiter det sig. I år är min plan att spara ihop så mycket pengar att jag inte behöver jobba över sommaren och att låtsas att jag är sjuk de första dagarna. Men sanningen är att om jag kommer in på magisterutbildningen så lär det vara sämst tillfälle någonsin att låtsas vara sjuk.

Sedan är det Theo. Han är så blyg mot mig nu för tiden. Jag förstår honom, det hade jag också varit. Det brukar släppa rätt snabbt men ändå. Jag minns när han var liten och vi somnade tillsammans i soffan när vi såg på barnprogram eller när han var nästan nyfödd och jag sjöng visor för att han skulle somna.

Emilia fattar jag mig helt enkelt bara på. Det känns som att hon är som jag ibland, att man måste förklara för henne allting för att hon godtar inte ett enkelt svar. Hon vill veta varför! Dessutom gillar hon djur och är ursöt, som jag då.

Nova är en ängel. Jag har sett henne grina men oftast är hon glad och snäll. Med tur så kommer hon bli lika snäll som Erica, för det är det inte många som är. Hon muntrar alltid upp stämningen med sina små clownerier. Antingen har hon en hink på huvudet eller så sitter hon i badbaljan med tomteskägget av lödder på hakan.

Alvin är en riktig busunge. Han vill verkligen ha uppmärksamhet och en del av mig är helt övertygad om att han kommer bli skådis på Dramaten en dag. Han är rolig och ska alltid göra som han vill. Han kan göra en lek av att bli tillsagd, vilket han ofta blir... ;)

Jag saknar alla mina syskonbarn och det ska bli kul att träffa dem igen. Jag älskar dem alla så mycket! Oavsett om det är på ett stort födelsedagskalas, en helt vanlig höstdag, en sprudlande vårdag eller en sval midsommarafton så kommer jag att vara där någon av dagarna. Men just nu är jag i Göteborg och det här är var jag vill vara för det mesta, det passar mig bra.