En händelse

Idag hände någonting som jag vill redogöra för er för att jag behöver skriva ut det. Jag tänker bara börja rakt på.

Jag åkte bussen in till stan för att träffa Gustaf. Jag hade en sittplats och pratade med Gustaf i telefon när det ser ut som att en man tar i en tjejs, om jag fick gissa var hon kanske runt 18, rumpa. Hon står och pratar med sina vänner. Jag är osäker, för först snuddar han bara vid hennes ytterrock och ibland kan man komma närmare folk än man egentligen vill på bussen. Men något är konstigt, han har handen krökt på ett konstigt sätt och handen är däromkring. Tjejen flyttar på sig ett steg framåt så hon kommer bort en bit, antagligen anar hon vad som försiggår men är osäker (de flesta tjejer har nog varit i den situationen) och jag lägger på telefonen. Jag känner ilskan koka inom mig. Om han gör det en gång till ska jag säga till, det måste jag, tänker jag. Vi är nästan framme vid Nordstan när han gör det igen. Jag reser mig upp, två decimeter upphöjd över de andra. "Känner ni varann?" frågar jag tjejen. Hon nekar och jag vänder mig mot mannen och säger med hård röst "Då kanske du borde ta och sluta tafsa på henne!" Tjejen säger "Jag tyckte väl att han gjorde det, men jag var osäker." Jag vänder mig återigen mot mannen och pekar bestämt på en plats längre bort och säger "Där finns det plats - där kan du stå!" Mannen har inte sagt ett ord under hela den här tiden. Han ställer sig genast längre bort och frågar "Är det här bra?" Jag himlade på ögonen eller något liknande, jag minns inte riktigt, och så satte jag mig ned utan att säga ett ord till honom. Tjejen tackade mig. När hon klev av tackade hon mig så mycket igen och jag sade "det var inget" för jag visste inte vad jag skulle svara.

Jag önskar att vi levde i en värld där detta inte skedde. Men det gör vi inte. Vi måste stå upp för varandra, enade. Jag ville dela med mig av den här historien för att få ut den ur mig, men samtidigt för att visa att vi behöver stå upp för varandra. Det kommer hjälpa, det kommer göra ropen efter våra rättigheter hörda. Jag såg killen som tittade på gubben som tafsade på mitt ben på gymmet, men som inte sade något. Jag önskade att han hade gjort det, jag ville inte vara ensam. Han vågade nog inte, men jag ska alltid våga så länge jag lever.