Berg och dalar

Denna dag har gått lite upp och ned. Jag åt ingenting idag förutom lite onyttigheter inhandlade på skolans kiosk så jag var vrålhungrig när jag kom hem. Jag satte genast igång med de stuvade makaronerna men lämnade mjölken på spisen och kom inte tillbaka förrän precis innan den var på väg att koka över. När jag då skulle tillsätta makaronerna råkade jag sätta i dubbelt så mycket. Efter att jag tagit ut hälften v makaronerna råkade jag ställa kastrullen på en kall platta ett tag innan jag inser mitt misstag. I slutändan gick det bra.

Däremot gick det inte bra på vägen hem när en gallskrikande unge förstörde bussresan för alla andra. Jag hatar oansvariga föräldrar som inte fattar att de inte kan ha skrikande ungar på bussen. Om barnet börjar gallskrika och du inte får tyst på det så är det bara att kliva av! Jag skiter i om du måste gå resten av vägen hem - jag har suttit en hel dag på skolan och har inte lust med att få mina öron totalförstörda. Jag menar, jag får inte ta med mig min ängel till hund för att "det redan finns en hund på bussen" men folk får ta med sig skrikungar utan att busschauffören kastar av dem. När jag åkte tunnelbana var det en man i min vagn som klev av tunnelbanan med sin bölande unge för att vi andra inte skulle behöva lida. Han hade fattat grejen! Inte fan skulle jag ta med mig Cookie om hon skulle skälla hela resan. Denna gång var JAG tvungen att kliva upp och skynda mig bort till andra änden av bussen för att undfly det skrikande monstret för att mamman inte hade vett nog att ta bort ungen därifrån. Jag hade god lust att säga något men jag avstod. Barn skriker ju inte som vuxna skriker heller, de har ingen djävla kontroll. Nu fick jag avreagera mig i alla fall... tills nästa gång det händer. Suck.

Jag har en del val inför nästa termin men jag vet inte om någon av dem kommer att bli verklighet. Jag ska nog söka jobb, bland annat utomlands, så vi får se hur det blir. Det hade varit kul med en utlandstermin men man kan bara söka in till platser som blivit över från den ursprungliga ansökningen, typ folk som ångrat sig och hoppat av och så vidare. Det känns inte lika kul som att välja själv. Jag får helt enkelt se.