Hjärta av guld

Jag har hunnit med en hel del idag. Jag har kollat på ett hus som Erica & company funderar på att köpa. Mannen som äger huset minns jag från min barndom som en mycket snäll man. Han lät oss alltid leka på hans uppfart, som ju var perfekt för diverse springlekar. Med åren har man ju tappat mycket av detlajerna i sådana minnen, men jag minns även att han verkligen kunde tala med oss barn så att vi förstod utan att han var nedlåtande eller försökte dadda med oss. Och så var han ju snäll - och om något är det vad barn respekterar mest! Det är synd att se en sådan människa inte kunna ha kvar sitt hus även om viljan finns. Att se honom lite nedbruten, skina med genuin glädje i ögonen och med ryggen rakare när han får syn på ett litet barn. Han tyckte att det var så kul att det var ett litet barn som tittade på huset och berättade historier om sina egna barnbarn. Sådana människor som honom, trots att de kanske inte varit en stor del av ens eget liv, lämnar spår hos människor. Godhjärtade människor är de som får världen att verka mindre cynisk och hopplös. De har en hand att sträcka ut, men når tio. Det är beundransvärt!