Återträffen

Ikväll såg jag och Gustaf Återträffen av Anna Odell på Aftonstjärnan. Jag tyckte att den var jättebra och jag rekommenderar den. Det finns inte så många väldigt stora filmer om mobbing. En som jag känner till är dokumentären Bully från USA. Den blev jag väldigt besviken över. Återträffen skildrade jargongen i en skolklass, den mobbades synvinkel och hur mobbing kan gå till på ett gripande sätt. Bullys budskap var fint, men de lyckades inte engagera nog mycket. Visst är man redan emotionellt inställd på ett visst sätt, men Bully tog en aldrig med på en vidare emotionell resa, medan Återträffen bjöd in till den, maximerade den och förlöste den. Jag kände en tillfredsställelse efter att ha sett den, en känsla av att ha sett något riktigt skickligt gjort. Ett underbart konstverk som lämnar efter sig en hel drös med reflektioner, bilder som man kan återgå till om och om igen och se ur nya vinklar. Den sade inte åt oss hur vi skulle känna, den bara lät de egna känslorna välla fram. Därmed förstod vi. Underbar.