Jag tror att jag har kommit in i något slags skrivkramp. Allt känns så fel och så konstigt. Så fort jag ska göra något känns det konstlat. I och med alla kommentarer från exempelvis textsamtal och så känns det som att jag måste tänka på varje minsta lilla grej jag gör. Jag vill inte vara med på textsamtalen för jag tycker att de förstör. Det är ju inga färdiga grejer jag lämnar in alltid! Det som jag verkligen är nöjd med själv bryr jag mig inte ett dugg vad folk säger om, det är inte så att jag inte kan hantera andras åsikter angående mina verk. Däremot blir jag så störd av att folk kommenterar halvfärdiga grejer som man ändå måste lämna in bara för att faktiskt ha någonting att lämna in. Jag vet att karaktären inte har ett namn, jag vet att meningen känns lång, jag vet att... Ja, ni fattar. Detta gäller även positiva kommentarer - de stör mig också. Jag har aldrig kunnat hantera ett "Fan, vad bra, Marika." Så fort någon säger det till mig rörande något jag åstadkommit blir jag självmedveten och övertänker allt ända tills jag blir så dålig på det att jag måste börja om från början igen.
Jag känner mig också så dum själv som ska kommentera på andras texter, så jag försöker ta stavfel eller specifika ord och lyfta fram dem eller saker som är rent allmänna för texten. Men jag misslyckas nog med det ibland också och säger saker som de redan vet själva. Jag behöver ingens kommentarer. Jag känner själv när saker är som bäst för mig. Jag skiter i andras subjektiva synpunkter (eller objektiva för den delen) - jag skriver för min egen skull! Om andra tycker om det eller inte rör mig egentligen inte i ryggen.
"En författare är en människa som har svårare att skriva än andra människor."
- Thomas Mann
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar