Hemma i Norrbotten, borta från hemmet. Ja, så är det när man har sitt hem på två helt vitt skilda platser i landet. Det jag saknar mest med Stockholmhar inte med själva staden att göra. Jag saknar ju min älskade så klart. Men jag ska försöka tänka att jag får träffa honom om en vecka igen och försöka tänka på vars jag befinner just nu och att det också är bra. Snart ska jag gå ut med hundarna en sväng i skogen till exempel. Men först ska jag duscha! De andra är i stan för Henrik har examen. Bara jag och min Muffin och min Cookie som är hemma. Det är skönt ändå. Richard och Ida skjutsade hem mig från Älvsbyn och Theodor var med. Han kan ju tala så att man förstår nu! Vilken skillnad alltså. Man märker det så tydligt när träfftillfällena är så långt ifrån varandra.
Hur var det med den där duschen nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar