Filifjonkor och Snusmumriken

Det här med att skriva blogginlägg var tionde dag verkar ha blivit min grej. Inte mycket händer vad gäller vardagsrutinerna, utan det lunkar på som vanligt. Jag har nu en jobbvecka kvar och sedan är jag fri från alla förpliktelser. Jag söker en del jobb och har en plan B utifall att jag inte får ett jobb på en gång efter sommaren. Jag har alltid vetat att jag kan lösa mina situationer på ett eller annat sätt, men det jag inte kan hantera är när någon trycker ned min anda. Jag vågar knappt berätta vad jag har för tankar inför framtiden för att det finns så många "planerare" därute i världen som tror att allting kommer att slå fel om man inte vet med 100% säkerhet vad ens plan A, B och C är. Som om det går att veta. Det finns ingen tilltro till att jag kan reda mig själv, att jag vet vad jag är kapabel till och att jag kan lösa mina egna problem skulle de uppstå. Det är deras sätt att tänka på som trycker ned mig, fast de inte alltid har den intentionen. Hur många gånger har jag inte slopat en idé, en dröm för att dessa filifjonkor har fått mig att ifrågasätta mig själv. Det är den värsta sorten av tvivel, den man har på sig själv, den någon annan planterar i en. Hur många gånger har jag inte förklarat varför jag gör något till synes olönsamt, som om jag behövde det? Snälla, när jag strövar för långt från vägen, led mig rätt; stötta mig och hjälp mig att finna min egen väg igen. Men bara för att jag har valt en annan väg än den planerade, än den du trodde eller ville att jag skulle ta, betyder inte att jag inte kommer att nå fram till målet. Jag vill inte hämmas mer och det kommer att ta tid, men nu är jag äntligen fri från allting som binder mig till jorden och jag tänker inte gå med på någon annans villkor igen.