lördag 17 juni 2017

En dåres försvarstal

Jag vill göra ett tillägg på mitt senaste inlägg, för jag känner att jag kan bli missförstådd, som ju kan hända. Kroppen och huvudet är för mig separata, men måste ändå försöka samarbeta. Dessutom är jag inte helt separerad från min kropp bokstavligt talat, i så fall vore jag ju hela tiden i ett utomkroppsligt stadium. Hur skulle det se ut? För att förtydliga, vill jag påpeka att jag menar att jag lever i mitt huvud till en stor del, men det betyder inte att jag inte lever livet på riktigt. “Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?” sade Dumbledore och han har en poäng. Dessutom är jag faktiskt inte helt och hållet instängd i mitt huvud, det är inte heller så jag menar. Jag upprepar: hur skulle det se ut?

Min kropp och mitt sinne smälter samman ibland och de gångerna känner jag inte av att de skulle vara separata. När jag hoppar längdhopp och i 3,5 meter svävar genom luften är hela jag en enhet. Det kanske bara varar i en sekund, men det känns längre än så; kroppen och sinnet är i symbios och huvudet kan förlora sig själv i och bevara den kroppsliga känslan. I mina drömmar flyger jag nästintill aldrig, det finns väl något enstaka undantag. Men ofta kan jag ta ett stort språng på tiotals meter, precis som när jag hoppar längdhopp. Mitt sinne har bevarat känslan och återupprepar den i sömnen som en symbol för frihet och handlingskraft.

Kanske rörde jag bara ihop allting nu istället för att förtydliga. Ibland utelämnar jag information för att jag anser den vara underförstådd och det har tyvärr resulterat i att många missförstår mig. Men då återkommer vi till det jag talade om i förra inlägget, att hålla monologer, och det vill folk inte att jag gör heller. Så på ett sätt är det en dom att leva i sitt huvud, men den värld jag ser tror jag är större än vad en del anar och som kan var svår att uttrycka. Det betyder inte alls att jag är mer intelligent, missförstå mig rätt nu. Det är inte intelligensen jag pratar om, utan enbart hur jag upplever världen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar