Människa

Människor. En skapelse att förbarma sig över. Människan i dess neutrala tillstånd, människan som sårbar. Människa som äter, omedveten om de ögon som betraktar den. En människa som går, fötter som nuddar marken, klatsch klatsch klatsch, ljudet av en sula som ger hälen en örfil för varje nytt steg. Människor som är på väg någonstans, som har varit någonstans. Människor som bara existerar, som inte kan hjälpa att de existerar, som inte kan förstå att de existerar. Detta människans tillstånd som varje individ någon gång befinner sig i, då kan man inte annat än förbarma sig över dem.