Mänskligheten

Imorgon är det tentadags, men idag kom lönen och CSN och då kan jag inte hjälpa det att jag känner mig rätt lugn ändå. Apropå lugn i stormen, jag läste på tumblr av användaren revelationed, att eftersom att regn och annat vatten i rörelse har negativa joner, vilket leder till en biokemisk reaktion som minskar stress. Vi är oftast omringade av positivt laddade joner som skapas av elektronik och luftcirkulationer. En studie vid Columbia University ska även ha kommit fram till att negativt laddade joner kan ha samma effekt som antidepressiva medel.

Det är intressant. Det kan ju vara en anledning att många gillar regn eller stormar, men jag tror att det finns andra anledningar också. En storm utlöser ett slags katarsis, kanske skapad av jonerna, vem vet, men känslomässigt blir tilldragningen annorlunda. Det är någonting inneboende poetiskt med en storm för naturen kan ofta återspegla våra inre på ett sätt vi kan ha svårt att uttrycka själva.

Vad gäller regn gillar jag personligen det faktum att världen töms på folk. Samma med nätter. Nu gäller detta inte större städer, men i byar och mindre städer som Boden försvinner folk rätt snabbt när regndropparna faller från himlen. Det är skönt att känna att man är ensam på en plats som vanligtvis är fylld med folk. Sedan är det grejen med att vara på andra sidan regnet, att höra smattrande regn mot en ruta. Vare sig man sitter i bilen eller inne i sitt hus känns det tryggt att veta att man befinner sig i trygghet med endast ett tak mellan dig och väta och kyla. Eller om man gett sig ut i regnet och blivit alldeles dyngsur och man tar av sig alla kläder och byter om till något mjukt och varmt samtidigt som man tittar ut mot ovädret. Vi ska inte ens prata om åska! Åh, det är allt det här och katarsis i ett!

Det finns nog fler anledningar till varför regn och storm är så lugnande eller i alla fall tilltalande. Men vare sig det kan förklaras vetenskapligt eller inte så finns det alltid personliga, själsliga skäl till varför vi gör som vi gör. För vetenskapen är ändå bara en förklaring till hur saker kan ske, det är inte vad som gör oss till människor. Poesin vi finner i livet, i regndroppar som faller mot jorden, i känslorna som uppstår och hur vi minns dem, hur vi beskriver dem; det är vad som gör oss till människor.