Åter

Återkommen från Gullholmen, återhämtad till viss del. Det var skönt att vara ute på Gullholmen och få chansen att bara göra ingenting, inget skolarbete och inget jobb. Bara vara, samla sig lite. Falla isär till de minsta beståndsdelarna och utgå därifrån. Mest av allt var det skönt att få vara i stugan. Jag ville bo där, jag vill bo där. Inte på ön. Visst är det fint och jag kommer gärna tillbaka dit, men stugan var som ett perfekt litet hem. Det är mer än vad jag kan önska mig just nu. Vetskapen om att jag inte kommer få något sådant på länge gnager lite i mig. Men just nu söker jag efter någonting. Jag är än ung, säger de. Men varför känns det så som att alla broar är brända? Jag har lagt upp den förut, men jag tycker att den är så fin i sin enkelhet. Själens resa av Sigitas Geda:

varje
vår
klär sig
min
själ
och går ut

hur
många gånger
har jag
inte
försökt
fråga
henne

vart
hon vet inte
vart