Tänk att det redan har hunnit gå några dagar in på September. Idag kändes som en sensommardag så jag känner inte av höstens annalkande alltför mycket faktiskt. Så länge det inte regnar är jag nöjd. Jag tänker så mycket på Tindra och Muffin. Det är så konstigt att tänka att för bara ett år sedan fanns de båda hos oss. Jag saknar dem varje dag. Det är svårt att vara utan dem.
Nu går livet på och jag vill ibland stanna upp och säga "Vänta!" men det är som att jag hela tiden puttas vidare. Jag tänker igenom en del som jag tror kan förbättra saker och ting, men inget har satts igång än. Jag får smida vidare på mina planer, vänta och se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar