Vi måste ta ett snack

Jag är så extremt less på att läsa böcker i godan ro för att helt plötsligt få hela min läsning störd av en våldtäktsscen. Jag öppnade upp min tyskabok och där var den, författaren kunde inte vänta med sitt kvinnohat längre än till sidan två. Samma sak var det med en bok som jag skulle ha läst till litteraturvetenskapen och med en bok som jag hade valt ut själv. Den tyska boken är en dystopi så jag är säker på att kvinnohatare kommer att argumentera med "vaddå, det finns ju inga lagar, då är det normalt" För det första antyder kvinnohataren då att män av naturen är våldtäktsmän och att den enda anledningen till att vissa inte våldtar i de verkliga samhället är för att det finns lagar (d.v.s. allt feminismen inte står för). För det andra är detta en bok i vilken personerna i boken nyligt har fått en förändrad värld, vilket innebär att de ju vuxit upp i den vanliga världen. Detta sistnämnda går då under samma princip som det förstnämnda, att män skulle vara naturligt onda. Nä, vi alla vet att detta är ett gammalt sätt för kvinnohatare att spy ut sin världsbild på. Aldous Huxley lät enbart män vara Alfa-människor medan kvinnor fick vara Beta-människor eftersom han ansåg män vara de högre stående. Detta märker man än idag i vissa böcker, såsom denna tyska dystopi. Om det nu är en dystopi så kan vad som helst hända, varför just våldtäkt? Varför inte ha det som i Hungerspelen, en dystopi utan våldtäkt och uppenbar sexism? Jo, för att författaren är inte intresserad av att skildra ett möjligt scenario - författaren vill skildra den rådande diskursen kring våldtäkt ur ett patriarkalt perspektiv. Både fantasilöst att inte kunna tänka utanför lådan och samtidigt oerhört skrämmande.

Jag var tvungen att få låta er alla därute veta att om det inte är en kvinnas genuina berättelse om hennes upplevelser eller dylikt så är våldtäktsscenen i boken, TV-serien, filmen etc. helt onödig. Det är okej att vända ryggen till, det vill säga att sluta läsa, hoppa över just det stycket eller be någon säga till när det är över till exempel. Jag accepterar inte längre sådana scener på TV och ber alltid någon att säga till när det är över. Jag har alltid varit så empatisk kring karaktärer, det har ibland vällt över. När jag då tar del av en våldtäktsscen så känner jag det karaktären känner fast naturligtvis i betydligt mycket mindre skala då jag enbart kan föreställa mig känslan. Min poäng är: Jag vägrar att vara en del av patriarkatets våldtäktsdiskurs, jag vill vara en del av förändringen.