Labradåre

Igår stötte jag på en man som var ute med en lite gul labradorvalp när jag var på väg till skolan. Valpen skuttade glatt för att hälsa på mig så jag frågade mannen om jag fick hälsa. Jag berättade att vi har två labradorer också. Han berättade att hunden var 12 veckor och att hans familj letade efter någon som eventuellt kunde gå ut med hunden. Jag erbjöd mig genast och han fick mitt nummer så nu ska jag eventuellt bli hundvakt också. Jag hoppas att jag får ta hand om hunden de dagar jag kan.

Det var en så söt liten labradorvalp och jag blev så sugen på att skaffa mig en alldeles egen. Mitt enda "problem" är att jag inte kan välja färg. Förut ville jag ha en svart men efter att vi skaffade Harry så hade jag liksom ingen preferens längre. Nu när Muffin inte lever har jag funderat mer på en brun. Men nu när jag såg den lilla gula hunden så ville jag ha en gul också! Jag tror att saken är den att jag vill ha alla. Precis som med katterna som bor på Lindholmen, men som jag får nöja mig med att titta på genom fönstret. En katt och en hund vore väl livet, men jag skulle inte skaffa ett djur utan att planera att leva ett stabilt liv. Vem vet vad jag gör och var jag är om ett år liksom? Jag har ju mina älskade hundar hemma i Sikfors och det är jag tusenfalt tacksam över.