Vardagligt

Nu har jag kommit dit. Jag som trodde att det aldrig skulle gå så långt. Det började som något litet, men innan jag visste ordet av hade jag tappa kontrollen. Jag kan inte hantera situationen, trots att den är så liten, så viktig, så hemskt vardaglig. Att förneka den tillät den bara att växa. Att söka sig bortåt är dumdristigt, men att konfrontera situationen går inte. Jag skulle förändra allt, om jag bara kunde. Jag måste vänta min storm ut. Jag bidar min tid.