Jag saknar alla mina brorsbarn jättemycket. Jag skulle vilja kunna hälsa på för att rita, leka att Barbie dödar krokodiler eller se på film med dem. Men jag kan inte det så därför hälsar jag på dem så ofta jag kan när jag är i Sikfors. Även om jag ibland blir lite leds på att röra på mig så mycket (tänk att man brukade ha en sådan energi!) så jag vill ta det lugnt och även om de skriker så jag blir tokig älskar jag dem jättemycket och nöjer mig med att bara vara där de är. Ibland när jag ser på TV och det är ett litet barn med som påminner om något av mina brorsbarn blir jag glad för då minns jag hur mycket jag tycker om att vara med dem.
Emilia har jag inte hunnit träffa så mycket men det gör bara att jag längtar efter henne ännu mer. Alvin är så rar och han möter en alltid med ett stort leende. Mikael är knasig och hittar på en massa roliga saker. Theodor är den busigaste jag vet, men han är så söt och då kommer man undan med lite rackartyg ibland.
Och så ska jag bli moster för första gången. Det är så roligt med syskonbarn för då får man vara med dem utan att behöva göra grovjobbet. It's the sweetest deal! ;) Skämt åsido. Jag älskar dem och längtar efter dem. Det ska bli kul att få hälsa på dem nästa gång jag åker upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar