Det finns inga bilder kvar, eller så stoppade jag undan dem i en kartong. Jag minns inte. Jag orkar inte leta just nu.
Jag ser hur solen sträcker sig ned mot oss. Jag är så glad att jag kan gråta. Fast jag gör det inte. Snart kommer julafton. Jag ska lyssna på julsånger, dricka julmust och bli tjock.
Jag ska prata med ett par om att ta hand om deras schäfer om dagarna. Jag hatar att vara fastlåst, jag är rädd för att binda mig till platser. Men jag gör det ändå för jag vet att man inte kan låta sådant hindra en. Och så brukar det inte vara så fel när jag väl gjort det.
Förvirrande inlägg? Där var mina tankar under x antal minuter, kraftigt reducerade till endast några få meningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar