Rakryggad

En vän frågade en gång vad jag skulle sakna mest med Stockholm. Mitt hjärta har fler än ett svar, men jag säger skrivarlinjen. Av flera orsaker, men mest för att det symboliserar så mycket för mig och för vad det har öppnat upp för mig. Och så klart för alla fina människor vars liv och texter man fick ta del av; det var ju inte det sämsta, om man säger så. Nu fortsätter jag den vägen ensam, men stärkt. Kanske jag inte blir publicerad inom tio år, eller ens någonsin. Man kan inte veta sådant, men jag gör åtminstone vad jag älskar att göra och det är mer än vad man kan säga om säkert hälften av landets befolkning. Det är vad som gör ryggen min rak.