Nu går vi ut, alla ska med
Men en liten del lämnas här,
det är minnena vi alla bär
En liten, liten ramsa om avslutet från skrivarlinjen som äger rum imorgon. Det känns nästan overkligt. Jag älskar att skriva, men nu kommer jag ju att få skriva helt och hållet på egen hand. Jag antar att det som skrämmer mig är att inte ha tid att göra det. Och självklart kommer jag sakna att höra klassens verk, för man blir ju så fäst vid vissa stilar, och det här med att få höra vissa dikter som jag helt enkelt bara önskar att jag hade bredvid mig på sängkanten så att sömnen kunde bli lugn. För det finns talanger på skrivarlinjen, det finns många oupptäckta talanger som inte blir publicerade överallt så klart. Men jag kan inte hjälpa att tro att åtminstone någon av oss kommer nå långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar