Juli

Snart är månaden slut och det känns som om tiden står stilla medan almanackan erhåller allt fler röda kryss. Jag har gjort mycket, men inte allt. På fler sätt än ett. Jag har gått längs vägar som känns för skrämmande att fortsätta på och fortsatt på de som jag redan nött ned flera par skor längs. Jag har läst några av böckerna jag velat läsa länge och läst om Harry Potter. HP är fortfarande det enda som kan få mig lugn nog att somna om kvällarna när tankarna vill skena iväg. Inte för att det behövs så ofta, jag är ofta utmattad i huvudet. Kroppen är pigg och längtar efter mer tid, mer liv, mer av allt, men hjärtat sätter stopp. Hjärtkramperna är inte lika ofta förekommande nu. Men det finns så klart vissa dagar... Hundarna är hemma nu och kan ge mig motsatsen, då det känns som om hjärtat ska hoppa ur sin plats av glädje istället för att stanna upp och klämma åt. Lana spelas på min dator som vanligt och Slap chop är min nya youtube-favorit.

Tänk vad som egentligen händer på en månad, men som man inte tänker på. Och allt däremellan.Vi kallar det för vardag och inser inte alltid att den förändrar oss, ger oss nya minnen och låter vissa gamla förtvina utan att vi märker det.