Det känns som att klockan är tre och jag väntar på julafton, men det är strax efter midnatt och julafton dröjer. Vad jag egentligen väntar på vet jag inte. Kanske är jag bara ett fegt lejon som väntar på att få mod? Men till och med han kunde hämta det själv. Kanske är jag inte honom heller. Kanske är jag som Dorothy och bara försvinner en dag, sådär alldeles. Livet är en paradox, det är inte värt att leva förrän man förlorat allt som är värt att leva för. Oroa dig inte, det är inte tänkt att du ska begripa det där.
Sömnen väntar. Natt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar