Typ hela dagen har spenderats hos min bror. Alla mina brorsbarn har varit där och det var jättekul, jag fick till och med hålla min brorsdotter. Fast jag är lite rädd för hela det här "support the head"-grejen. Jag tänker att om jag gör det minsta fel så händer en massa hemskt. De är ömtåliga, de där. Sedan fick jag hjärnsläpp och glömde bort min pin-kod och som den otåliga människa jag är ville jag inte vänta tills jag kom på det igen, vilket jag gjorde typ en timme efter det sista försöket innan puk-koden, så nu är mobilen helt otillgänglig för mig. Från Lillis gård kunde jag se ut över Grynnan och jag har märkt att den är badvänlig i år, vilket gör mig lycklig. Kanske man lyckas ta sig dit ut i år.
Jag fick se när laxarna hoppade idag. Jag gick ned till älven och badade fötterna. Det var skönt, sådant saknar jag mycket när jag är i Stockholm. Att bara få stå och bada fötterna i lugn och ro vid älven är en av de bästa sakerna med sommaren. Det är en sådan sak jag inte kan vara utan, det är någonting jag måste ha men som jag inte längre får. Men bilden av hur det är finns alltid kvar inom mig och gnager som skoskav i sinnet ända tills jag går ned till älven nästa gång. Det är som katarsis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar