Långfattad kort version

Gott nytt år! Så, nu när det är överstökat kan jag gå vidare till att berätta om min jobbiga och dramatiska resa hem från Norrbotten. Oroa er inte, jag ska försöka fatta mig kort. Jag börjar med min ankomst till Umeå. Jag klev av bussen och märkte att vi hade kommit senare till Umeå än vad som var angivet, vilket jag tyckte var bra eftersom att jag då inte behövde vänta så länge (jag hatar att vänta, har inget tålamod!) Så jag gick för att köpa min korv på kiosken och hinner betala och slå mig ned för att vänta på att få den då jag helt plötsligt inser att jag har glömt mitt bagage på bussen! Jag får självklart panik och springer ut bara för att inse att bussen har åkt iväg!

Vid det här laget har jag panik! Jag snackar om riktigt total panik! Jag typ upprepar fraser för mig själv som "vad ska jag ta mig till?!" "hur kan man vara så dum?!" o.s.v. Ni fattar. Jag typ halvgråter och springer till kassan och frågar med den gällaste rösten jag har en kvinna om jag får gå före henne och berättar om min situation. Som tur var var alla där hjälpsamma mot mig och busschauffören till Stockholm lovade att vänta in bussen, för den var tydligen bara på Västerslätt för tankning och personalbyte och de skulle skynda sig för min skull! Snacka om sjysst! Dessa människor förtjänar en eloge! Så jag tog mig till Stockholm med allt mitt bagage med mig! =)

Resan mellan Umeå och Stockholm var långtråkig, men jag tjuvkollade lite på Breaking bad som ett par stolsgrannar tittade på så jag lyckades underhålla mig själv lite. Jag ska lägga mig nu. Jag har slrivit klart en uppsats och kollat lite Buffy.

P.S. Fick A på språkvetenskapen! =D Snacka om sporre inför framtiden! D.S.