Jag söker mig uppåt

Jag åker hem ikväll=packningsångest. Jag har alltid en känsla över att jag har glömt något när jag åker iväg. Då tänker ni "Alla har den känslan, även jag. Det är normalt. Du har inte glömt något." Nej. Känslan är befogad. Sluta utgå från dig själv. Jag har glömt min sminkväska, mitt bagage, min handväska (med p-piller i ska jag tillägga!), bara för att nämna några saker. Sedan glömmer jag alltid mina paraplyer i lokaltrafiken och jag har även glömt min plattång på kortare resor. Min plattång är viktig för mig; den symboliserar min frihet att uttrycka mig. Men det kommer nog att gå bra. =) Jag vet att jag redan har packat det viktigaste. Förutom Gustaf. Honom har jag inte packat ned. Han kan inte följa, men som tur är har jag honom som väntar på mig när jag kommer tillbaka igen.

Visst är det skönt att sitta med honom i Humlegården.

Men älvens mystik lockar för starkt. Jag måste dit.