Det är hit man kommer när man kommer hem

Hemma i två dagar nu. Jag har hunnit döda en djävla massa flugor och bli biten av en djävla massa myggor. Död åt dem alla. Jag plockade blommor igår. Det var mycket rogivande. Man gör inte nog mycket sådant i Stockholm; bara plocka blommor, titta på hur träden svajar eller doppa sina bara fötter i älven och känna den mjuka botten mellan fötterna. Eller för den delen, känna det hårda gruset under fötterna. Inte lika angenämt kanske, men samtidigt är det ändå ett förehavande som känns naturligt för mig och som skänker mig ro. När jag säger att jag gillar att åka ut till Ljusterö säger en del att de inte alls tycker om det och säger att det inte finns något att göra där. Men jag behöver inte mer än mig själv, och kanske lite sällskap förstås, för att ha roligt och känna mig tillfreds. Naturligtvis är stadslivet roligt också, annars skulle jag inte vilja bo i en stad. Men det är skönt att få "komma hem" ibland. Jag kallar det hem även om jag nu officiellt, enligt myndigheterna och eniro, är skriven i Göteborg. =) Men som Euskefeurat sjunger: Det är hit man kommer när man kommer hem.