I karantän

Jaha, och så kom den här dagen med. Det här är en sådan dag som ska spenderas på samma sätt som jag gjort just idag. Jag har varit med Gustaf, skrivit och längtat efter morgondagen. Samtidigt lever jag ändå i denna dags nu, jag är ständigt medveten om att morgondagen är just en morgondag och kan inte nås av mänsklig hand. Nu har det gått sju år sedan den 27/9 2005. Jag glömmer inte henne, även fast jag satt henne i karantän.