Guldkornet

Jag orkar inte med att läsa mina gamla blogginlägg från gymnasiet. Jag måste skumma igenom dem, för annars mår jag rent dåligt av att läsa vissa av dem. Lät jag alla mina tankar flöda fram helt ofiltrerat eller vad? Jag tänker inte ta bort dem, för det är ändå så jag var på ett sätt. Samtidigt var det inte så jag såg på mig själv helt och hållet. Jag tror en del av det var ett slags persona som jag trodde var kul att visa upp, men samtidigt var jag bara awkward som många andra, fast på mitt eget sätt. Å andra sidan kan jag uppskatta friheten i att våga uttrycka mig på sätt som jag själv tyckte skulle vara roliga eller på sätt som var totalt (för mycket) utlämnande. Kanske inte vad jag skulle kalla roligt idag, men jag levde under andra villkor och var då i en ålder som är lite speciell och med ett internet som uppmuntrade rAnDoMnEsS. Allt det åsido, jag sökte efter ett specifikt inlägg som jag mindes och på vägen dit hittade jag ett inlägg som innehöll något från min vardag tillsammans med mormor och morfar. Det var som en gudagåva att få läsa det och se det framför mig. En helt vardaglig sak, en stund med dem som jag idag klamrar mig fast vid som om det skulle försvinna igen om jag släpper taget om det, men stunden är redan borta. Det som finns kvar mitt bland allt det i jämförelse oväsentliga nonsens jag har skrivit om finns något som är mer värt än guld, en stund jag hade glömt bort och nu vann åter. Jag bara önskar att jag hade förstått att det var det jag borde ha skrivit om.

’Tis the damn season

Jag handlar julklappar åt Gustaf och har länge vetat vad jag ska köpa åt honom. Jag hittade t.o.m. en av grejerna till reducerat pris. ”Fint”, tänkte jag. ”Jag köper det senare.” Nu när det börjar bli dags ser jag att det jag hade tänkt köpa nu kostar normalpris och det måste ha varit ett black friday-erbjudande förut. Det är som det är och jag ska köpa det ändå. Gustaf har redan köpt min julklapp i november och är nu klar med alla inköp. Jag har precis börjat. Jag har planerat länge istället.

Det blir en julafton med inte så många i år. Det är en del bestyr innan julafton. Grannen ska skotta uppfarten inför min ankomst. Vi ska ha julgran som jag ska pynta innan Gustaf kommer. Vi ska handla julmat. På själva julafton ska vi se Kalle och kanske äta någon ischoklad. Vi ska välkomna gästerna och sätta oss vid bordet. Jag ska spela musiken från min spellista som heter Christmas Spirit på Spotify. Vi ska öppna paket. Och mycket mer. Så ser jag framför mig det, men hur det blir får vi se.

Jag ska på julavslutning i kyrkan imorgon. Det blir andakt, fika och julklappar åt oss kyrkvärdar. Efter det ska jag vidareläsning det ställe jag är volontär på och där väntar också ett paket. Jultomten kommer tidigt.

Just nu ser jag fram emot Lisebergs julbord på lördag som jag och Gustaf ska på. Vi ska först kolla in marknaden också, som vi gör så gott som varje år. Det är ingen isshow i år. Den har annars varit höjdpunkten på marknaden för oss, men det blir fint även utan den. I år är julbordet höjdpunkten.

Balladen om svunna tider

Jag har nyligen läst Balladen om sångfåglar och ormar. Den är skriven av Suzanne Collins, som har skrivit Hungerspelen. Jag beställde genast trilogin från biblioteket när jag blev klar med min bok, för det var så länge sedan jag läste dem och jag älskade Balladen om sångfåglar och ormar och mindes hur mycket jag älskade de böckerna och filmerna. Det fick mig att tänka tillbaka på de tiderna. Så länge sedan nu, men ändå så tydliga i mitt minne. Det är fint. ”Being this young is art”, som Taylor Swift sjunger.

Fyra födelsedagar och ett avsked

I början av månaden fyllde min lilla Bosse ett år. Han är nu alltså en ettåring, men fortfarande en kattunge. Jag själv fyllde 31 år den 25:e och hade en alldeles fin och lugn födelsedag, som var allt jag hade kunnat önska att den skulle vara bara för det. Två dagar senare föds - så det är bokstavligt talat en födelsedag - min lilla brorsson Melker. Jag längtar så mycket efter att få träffa honom.

Och så den fjärde födelsedagen, men inte i kronologisk ordning. Min mormor fyllde 84. Dagen efter gick hon bort.

Liv som tänds, liv som slocknar, liv som fortsätter

Midnights

Midnights är Taylors senaste skiva. Jag har inte skrivit om den förrän nu, eftersom den fortfarande är rätt ny. Jag känner ändå att jag kan göra det nu, eftersom jag har hunnit bilda en mer långvarig uppfattning om den. När jag först hörde skivan kände jag att soundet kanske inte var en favorit, men jag lyssnade mer och kan uppskatta det på ett annat sätt än vid första lyssningen. Det här är en skiva som jag har favoriter på, men som jag ändå gärna lyssnar på från början till slut och då menar jag hela Midnights (3am Edition).

Midnights

1. You’re On You’re Own, Kid

Den här låten är melankoli, acceptans och hopp i ett. Eller något. Bryggan är nyckeln till livet och verserna är de tankar som bara kan uttryckas genom poesi, genom de symboler som representerar dem.

You’re on your own, kid

You always have been

2. Labyrinth

”It only hurts this much right now” was what I was thinking the whole time

Så inleds en låt som handlar om att falla för någon på nytt, men också om tidigare fall och allt som har följt med en till det nya

3. Bigger Than The Whole Sky

No words appear before me in the aftermath

Den här låten är applicerbar på så mycket, men är centrerad kring förlust. Det är en av mina favoriter på hela skivan.

4. Hits Different

Den här låten är en av mina favoriter också, men den finns egentligen bara på en av CD-utgåvorna (Lavender-utgåvan). Jag älskar kombinationen av uppbrott som ämne med en väldigt poppig och uppåt melodi. Det ger låten styrka i sitt utförande och framhäver textens känslomässiga karaktär. (Andra sådana låtar av Taylor är Death By A Thousand Cuts och All You Had To Do Was Stay).

Jag lägger inte upp någon bit av texten från den här låten, för den kommer inte till sin rätt om den inte lyssnas på.

Nu har jag gått igenom några låtar från Midnights, men den är väl värd att lyssna på rakt igenom.

Ja

Jag fick ett ja på antagningen, vilket innebär att jag nu har börjat med förberedelserna inför att jobba som diakon. Jag blev glad över det. Samtidigt är det många tankar som snurrar nu. Delvis inför ett krav att jobba 100% med något vårdande/omsorgsyrke, som jag ska göra i minst sex månader innan jag får påbörja den slutliga utbildningen. Vissa jobb inom den kategorin känns mer relevanta än andra. Jag funderar just nu kring hur jag ska göra angående detta. Jag lär väl uppdatera mer om det.

Mening

Dagar fyllda av mening

Meningar fyllda av mening

Mening med mening

Meningens mening

Meningsfull mening

Meningsbärande enheter

Mening

.