Midnights är Taylors senaste skiva. Jag har inte skrivit om den förrän nu, eftersom den fortfarande är rätt ny. Jag känner ändå att jag kan göra det nu, eftersom jag har hunnit bilda en mer långvarig uppfattning om den. När jag först hörde skivan kände jag att soundet kanske inte var en favorit, men jag lyssnade mer och kan uppskatta det på ett annat sätt än vid första lyssningen. Det här är en skiva som jag har favoriter på, men som jag ändå gärna lyssnar på från början till slut och då menar jag hela Midnights (3am Edition).
Midnights
1. You’re On You’re Own, Kid
Den här låten är melankoli, acceptans och hopp i ett. Eller något. Bryggan är nyckeln till livet och verserna är de tankar som bara kan uttryckas genom poesi, genom de symboler som representerar dem.
You’re on your own, kid
You always have been
2. Labyrinth
”It only hurts this much right now” was what I was thinking the whole time
Så inleds en låt som handlar om att falla för någon på nytt, men också om tidigare fall och allt som har följt med en till det nya
3. Bigger Than The Whole Sky
No words appear before me in the aftermath
Den här låten är applicerbar på så mycket, men är centrerad kring förlust. Det är en av mina favoriter på hela skivan.
4. Hits Different
Den här låten är en av mina favoriter också, men den finns egentligen bara på en av CD-utgåvorna (Lavender-utgåvan). Jag älskar kombinationen av uppbrott som ämne med en väldigt poppig och uppåt melodi. Det ger låten styrka i sitt utförande och framhäver textens känslomässiga karaktär. (Andra sådana låtar av Taylor är Death By A Thousand Cuts och All You Had To Do Was Stay).
Jag lägger inte upp någon bit av texten från den här låten, för den kommer inte till sin rätt om den inte lyssnas på.
Nu har jag gått igenom några låtar från Midnights, men den är väl värd att lyssna på rakt igenom.
