Flashback to when you met me

Ibland tänker jag tillbaka i tiden genom Taylor Swift-album. Till exempel Red. Det känns som en evighet sedan den släpptes, och så tänker jag att det var 6 år sedan. Och så tänker jag vidare att 6 år är väldigt länge, men så tycker jag samtidigt att det var nyss som jag var 20. Det kändes som att jag var på toppen av världen då, jag levde mitt bästa jag på ett sätt.

2014 kom 1989 och jag älskade den omedelbart. Och det var ju bara 4 år sedan (btw, jag vet att det är 2019, men dessa skivor släpptes i slutet av respektive år och det är liksom början av januari nu, så jag avrundar nedåt). 4 år är väl inte så lång tid, 4 är en rätt låg siffra och jag var ju faktiskt 22 typ förra året.

Men mer än att det får tiden att verka ha gått alldeles för fort så är det låtarna jag lyssnade på då, vid vissa tillfällen, som jag räknar tiden efter. Jag minns när jag lyssnade på Style och gick genom skogen efter jobbet 2015. Jag minns när jag loopade All Too Well när jag åkte tunnelbana till Råcksta från Rissne 2013. Jag minns när jag hämtade styrka från Shake It Off 2015. Eller när jag hörde Love Story på radion och genast tänkte att den där Taylor Swift är rätt bra! (Även om det skulle ta ett litet tag innan jag blev ett riktigt fan.)

Jag undrar vad jag i framtiden kommer tänka när jag lyssnar på Reputation. Nu tänker jag bara att alla låtar är jättebra och jag ser fram emot att se på Reputation Stadium Tour-videon på Netflix nu. Jag har liksom bara väntat i fyra dagar (på tok för länge!) på att se den.