E45

Jag längtar efter långa bilfärder längs E45. En oändlig, slingrande väg kantad av skog och små samhällen med ojämna mellanrum. E4 är en enda lång, spårig väg kantad av städer man aldrig åker in i, bara förbi. Vägkrogarna avlöser varandra som på löpande band, men vi kan inte bestämma oss för vilken vi ska ta ändå. Antingen blir man glatt överraskad eller knappt besviken. E4 är en nödvändighetens väg, tungt trafikerad. Alla måste åka någonstans. E45 är sommarens väg, en väg dit man ska någonstans. Du möter inte fler än du vill möta. Små byar och små städer och du stannar i en av dem för att fika våfflor. Du lånar en del av gemenskapen, av byalivet. Välkomnas in i gemenskapen som en välkommen gäst, med vetskapen om att du kommer att åka. Det är kontraktet. Och det är okej, för E45 är inte en väg du vill bo längs, det är en väg du vill färdas längs.