Klara sig

Jag kan knappt vänta tills terminen är över. Alltså, allt annat kan få gå i vanlig takt, men själva skolarbetet kan väl snabbspolas? Jag känner mig faktiskt inte sugen på att skriva den här uppsatsen. Om jag hade fått göra en kvalitativ studie hade jag nog varit mer motiverad (om än jag inte riktigt vet hur jag skulle få tag på tillräckligt många deltagare... äsch, det problemet har jag redan nu ändå). Jag tänker bara göra det jag måste för att bli godkänd, men min själ ligger inte i det här, om man säger så.

Nu med viruset så vet jag inte vad som väntar i framtiden. Jag hoppas verkligen inte att de stänger skolorna, för jag vill åka till min folkhögskola i april. Det känns som att Sverige är typ det enda land som inte är hysteriskt. Med undantag för vissa... Jag tror att det finns en reell chans att vi får fortsätta på som vanligt.

Kan sommaren bara komma snart eller?

Tankeflöde

Idag har det snöat hela dagen. Det är inte förrän nu mot kvällen som det lättat upp lite. Stora klasar av snöflingor har fallit ned över Göteborg och jag blev nödd att använda mitt nya paraply. Jag säger mitt nya paraply, för jag tog det från en gratislåda med paraplyer från bion mittemot vår lägenhet. Filmfestivalsbesökare som tog dem med sig, men sedan glömde bort dem. kanske det var uppehåll när de kom ut från bion, så att det helt enkelt for ur deras tankar. Nu är det mitt. Men det jag tog var trasigt. Jag valde just det för att jag tyckte att det såg grovt och stadigt ut (det var hopfällbart, för det var just ett sådant jag behövde), men när jag slog upp det i morse märkte jag att jag inte skulle få chansen att he sönder det; det var redan bräckligt och trasigt. Igår kom min beställning av kläder fram. Jag hämtade ut paketet som innehöll en t-shirt med en katt på och en orange, lång sommarklänning som jag vill bära snarast möjligt. hellre förr än senare, men med tanke på vädret idag så tar jag det som ett tecken på att värmen inte kommer komma tidigt i år. Kanske vädret visste om vad jag hade beställt, kanske jag bör beställa vinterkläder för att mixtra lite med det så att det tror att jag vill använda vinterkläderna och så blir det varmt istället. Omvänd psykologi. På tal om psykologi så måste jag göra i ordning en del skolsaker och packa nu. Imorgon åker jag till Helsjön igen. Undrar om snön ligger kvar där? Kanske den gör det om jag tar med mig sommarklänningen. Bara för säkerhets skull.

Here I go again

... och pratar om musik jag tycker om på min blogg. Ibland tänker jag på hur jävla underskattade Savage Garden är, i alla fall deras skiva Affirmation. Visst blev "Affirmation", "The Animal Song" och inte minst "I Knew I Loved You" hits, men även om de är bra så är de inte bäst. "The Lover After Me" är peak songwriting. Jag brukar ibland tänka om vissa låtar att: "den här hade Taylor kunnat skriva". Exempel på dessa är "Dancing In The Dark" av Bruce Springsteen eller just "The Lover After Me" av Savage Garden. För det första vill jag påpeka att Darren Hayes och Daniel Jones skriver sina egna låtar, precis som Bruce och Taylor. Det är inte att underskatta. Här är första versen av "The Lover After Me":

Here I go again I promised myself I wouldn't think of you today
It's been seven months and counting
You've moved on
I still feel exactly the same
It's just that everywhere I go all the buildings know your name
Like photographs and memories of love
Steel and granite reminders
The city calls your name and I can't move on

Texten parad med den lugna popmelodin får känslan att sjunka in så snart som i öppningsfrasen. Vad den känslan är vill jag inte säga, för det kan förstöra tolkningen som läsaren av denna blogg kanske själv får. Men poängen är att de inledande orden är beskrivande utan att vara just beskrivande.

För det andra så vill jag tipsa om en annan låt från den skivan som är väldigt bra. Det är låten som är näst mest min favorit på den skivan (om än "I Knew I Loved You" är väldigt bra, så har man hört den så mycket att man nästan underskattar den nu, men man får påminna sig själv om att den faktiskt är väldigt bra, den med, och kanske hade kunnat vara favoriten om det inte vore just för att man har lyssnat på den så mycket). Den heter "I Don't Know You Anymore". Här är refrängen från den:

'Cause I don't know you anymore
I don't recognize this place
The picture frames have changed, so has your name
We don't talk much anymore
We keep running from the pain
But what I wouldn't give to see your face again

För mig är både text och musik viktigt för att jag ska gilla en låt. Det bara är så, har en låt dålig text så kan jag inte hjälpa att ogilla den, men är musiken inte bra så blir låten tråkig. Jag tror många tycker så, men vissa verkar inte bry sig så mycket om texten. Men det gör jag och det är därför jag fokuserar lite extra på den. Utöver att det inte riktigt är så lyckat att beskriva melodier i textformat när jag skriver ett blogginlägg liksom... Om du som läser det här har glömt bort deras musik lite eller kanske inte hört den någonsin, så rekommenderar jag att lyssna på de låtar jag har nämnt i inlägget. En sista bonus också - "Crash and Burn".

Studier

Nu har jag äntligen en aning om vad jag kan skriva uppsatsen om. Det är skönt. Jag har oroat mig lite för det, men nu har det släppt. Jag hoppas bara att jag får tillräckligt många som svarar på enkäten jag kommer att skicka ut.

På tal om skolarbete: jag fick en idé om ett folkbildningsprojekt när jag läste om Luther nyss. Kanske man hade kunnat trycka upp små, korta böcker med arbetarrörelsens historia och små utdrag eller korta dikter från arbetarförfattare och distribuera dem till allmänheten. Antingen till elever och bibliotek eller i ren allmänhet till alla. Men då ska man ha energi och något stipendium eller så. Men det är något att tänka på. Det känns som att böckerna om arbetarlitteratur (av de få som finns) är riktade till akademiker och det är förstås också värdefullt, men jag tycker inte att man ska ha det ena utan det andra.

Jag ska läsa en kurs om barn- och ungdomslitteratur nu. Den är på avancerad nivå och det är mycket självstudier, men det kommer att bli intressant. Den är bara på 7,5 hp, men om jag skulle skriva en master och sedan doktorera inom litteratur så skulle jag just vilja skriva om arbetarlitteratur tror jag, men då kan det vara värt att lära sig mer om barn- och ungdomslitteratur också. Jag skrev min kandidatuppsats om just hur barn- och ungdomslitteratur inte beskrivs som annat, även om verken faktiskt kan tillhöra andra genrer. Jag skrev just om The Outsiders, som jag tyckte kunde klassas som arbetarlitteratur lika mycket som ungdomslitteratur och att bara fokusera på det ena lät inte verket komma till sin rätt.

Urminnes tider

Tiden går snabbt, det är bra. Jag har läst Osebol av Marit Kapla nu. Den var väldigt bra. Jag har länge haft tanken att någon borde samla in vittnesmål från alla bybor i Sikfors så att de bevaras, och det är lite det som Marit Kapla har gjort med sin hemby. Boken består av olika skildringar som jag tycker att jag till stor del kan känna igen mig i, och säkert många andra som kommer från små byar. På fredag ska vi lyssna på just Kapla och Po Tidholm prata om glesbygd i samband med visningen av filmen Mjölkkriget på filmfestivalen. Det är på Aftonstjärnan, så det passade oss perfekt. Jag är så glad att vi fick biljetter till det.

Lista för 2019

Den här listan har jag gjort tidigare på bloggen, så nu tyckte jag att det var dags igen.

Årets musik:

Taylor Swifts album Lover och Lana Del Reys album Norman Fucking Rockwell.

Årets bästa låtar:

HAIM - Hallelujah
Taylor Swift - The Archer
Lana Del Rey - Love Song
Taylor Swift - Cruel Summer
Mares - Sunnanvind
Savage Garden - The Lover After Me (gammal goding som jag lyssnat mycket på 2019)
P!nk - Who Knew (se ovanstående parentes)

Årets bästa film:

Joker med Joaquin Phoenix

Årets bästa bok:

Nya Norrland av Mats Jonsson. Så himla bra bok! Även hans tidigare böcker som jag har läst var bra. Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Edouard Louis var också väldigt bra.

Årets bästa spel:

Hogwarts Battle och Unstable Unicorns

Årets bästa tv-serie:

The Umbrella Academy på Netflix, om man räknar med de som kom ut i år och inte de jag såg första gången i år, för då är det Kidding på HBO. HBO är för övrigt väldigt många bra serier som jag sett i år, så som Manifest, Castle Rock, Tell Me A Story, och Black Monday.

Årets viktigaste händelse:

Att jag fick prata med morfar på telefonen inför hans operation (som inte blev av) och att jag sade till Cookie att jag älskade henne innan jag åkte iväg till Göteborg igen i somras

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Var kyrkvärd och läste en Bibeltext på mässan i kyrkan

Har du några nyårslöften?

Nej.

Vilka länder besökte du?

Inga, stannade i Sverige

Vad var din största framgång 2019?

Att jag kunde börja jobba mer på R&D och att jag fått utvecklas på min kurs på folkhögskolan

Bästa köpet?

Fina kläder som jag trivs med att ha på mig

Vad spenderade du mest pengar på?

Norrbotten

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Tasse, pizza, snälla personer och att spela brädspel som varit roliga

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ledsnare.

Vad önskar du att du gjort mer?

Hälsat på i Norrbotten under våren

Vad gjorde du på din födelsedag 2019?

Var på Nordens Ark och såg alla häftiga djur, så som järvar, lodjur och vargar bl.a. och åt pizza på kvällen hemma eftersom Gustaf blev sjuk.

Hur skulle du beskriva din stil år 2019?

Mer min egen än tidigare. Jag har kunnat handla fler plagg som jag tycker känns som jag och som passar. Fler klänningar och kjolar under hösten och vintern.

Att hantera nuet

Jag kommer aldrig att uppleva vissa saker igen. Det kan vara en förödande tanke. Det enda botemedlet är minnen. Det kan också vara befriande. I nostalgin är det solsken, eller regn om du föredrar det en varm sommardag, då det är lika välkommet som en bortsprungen hundvalp som hittat sin väg hem igen. Det kan vara ett fragment, en sekund av en känsla som infann sig i barndomen, eller ett isolerat ansikte, som inte tillhör varken sin kropp eller sin omgivning. Jag finner en ro i dessa saker. Jag vill inte ha dem tillbaka, de finns redan i mitt minnes skattkista. Om jag fick känna dem nu vore de inte samma. Ibland blixtrar de till i mitt sinne och jag kan le åt dem. Jag förstår då att de mest vardagliga av händelser kan bli ett patronusminne.

Det sägs att man ska leva i nuet, men om nuet inte bjuder på så mycket att leva för så säger jag att det är okej att blicka framåt, att kämpa sig vidare för något som komma skall, och att låta minnena från förr skölja över en då och då och rensa ut det som i nuet gnager på en. Man kan leva ändå, och om några år kommer dessa stunder också att blixtra till inom dig och det andra, det som tärde på dig i nuet, kommer att vara i periferin.