Matar på

Idag provade jag Mr Cake med Josefin från jobbet på fabriken. Jag åt en jordärtskocksoppa som jag trodde skulle vara god, men som visade sig innehålla kantareller och som jag därmed inte kunde få i mig mycket av. Jag måste ha missat det, hade fått för mig att det inte stod något om det på menyn. Deras cheesecake var desto godare. Jag drack en mintchokladmilkshake också. Den var god, men Butcher's Markets jordnötssmör- och chokladmilkshake är fortfarande godast. Överlag tyckte jag att det var helt ok på kaféet vi var på idag, men kanske lite överhypat. Men så är det väl med allt som är instagramvänligt. Jag och Gustaf läste den roligaste matrecensionen någonsin. Det var recensionen på en restaurang i Stockholm som tydligen fick väldigt dåligt betyg och sades enbart vara till för att man skulle kunna komma dit och ta bild på att man varit där. Maten var sekundär. Tydligen en väldigt poppis restaurang.

På tal om restauranger, så ska jag och Gustaf äta med hans mamma på Villa Godthem på julafton. Det ligger på Djurgården och vi har ätit julbord där ett par gånger förut. De har de godaste köttbullarna någonsin och en massa små efterrätter, knäck och ischoklad. Det blir en första gång för mig, julbord på restaurang på julafton det vill säga. De har så god mat där, jag längtar nästan lite redan nu.

Jag har mycket på gång de närmsta veckorna. Imorgon ska jag klippa mig, sedan åker jag till Helsjön, därefter ska jag jobba och samma dag som jag ska jobba ska jag åka till Sikfors/Öjebyn och vara där i några dagar. Därefter åker jag hem och kan få lite lugn och ro. Förhoppningsvis hinner jag återhämta mig lite innan dess också så klart. Jag är bara så nervös för jobbet eftersom jag är rädd att jag ska få permanenta skador i axlarna om jag jobbar mer där. Jag fick ont efter att jag jobbade där senast och det liksom knakade till flera gånger i min axel när jag stödde mig på armbågarna och skulle resa mig upp. Efter det har jag inte kunnat stöda mig ordentligt på armarna alls, eller lyfta saker i en viss riktning. En viss tid precis efter att det hade hänt kunde jag knappt lyfta något alls. När jag skulle bära hem påsen från Ica, så fick jag så ont så Gustaf fick bära hem även min påse. Det är bättre än så nu, men nu känns det som att jag kanske hade kunnat bli bättre om jag undvek det jobbet men att jag ändå behöver pengar (som vi alla gör) och jag trivs ändå där, så jag kommer göra det ändå.

Snart ska jag lägga mig så att jag inte är för trött när jag klipper mig imorgon (läs: jag ska gå och lägga mig och läsa massa svar på reddit-trådar om alla möjliga sorters frågor på instagram tills jag knappt kan hålla ögonen öppna).

Villa Godthem med vinterbelysning

Skräck på Liseberg

Igår var vi på Halloween på Liseberg. Vi kom dit och gick omkring lite på området, innan vi hittade fram till zombiehuset, som var skräckhuset vi skulle gå på. Gustaf trodde att jag sade att jag ville gå i det som kallades Skogen, det var därför vi irrade omkring lite först. Det verkade intressant att gå där också, men jag har velat gå på zombiehuset ett långt tag nu så jag ville helst gå där. Gustaf brydde sig inte så mycket om vilket hus vi gick till och därför blev det zombiehuset. Skogen öppnade inte förrän det blev mörkt utomhus heller och vi var där innan det hade hunnit mörkna. Det var tur, för runt 19-tiden (när det blivit mörkt) var det långa köer till skräckhusen. Zombiehuset var jätteläskigt och jag skrek högt vid flera tillfällen. Jag och Gustaf gick först, vilket nog bidrog till att jag var så rädd. Läskigast var nog kanske ändå när man skulle gå ut, för där var det en jättetjock uppblåsbar vägg som man liksom skulle trycka sig genom för att komma ut. Vad som i verkligheten kanske tog 10 sekunder kändes som en minut. Jag fick nästan panik och jag är inte särskilt klaustrofobisk, men väggen tryckte mot en hela tiden och jag visste inte hur länge det skulle ta innan man kom ut, så när jag väl såg ljuset i slutet blev jag enormt lättad.

Efter zombiehuset gick vi på arkadhallen. Vi spelade airhockey, spelade ett lastbilsspel och förlorade lite smågrus på gripklon och senare på chokladhjulen. Vi såg även en grupp som gjorde några uppträdanden, det var någon som låg på spikar och en annan som utförde trolleritrick och lite sådant. Det passade perfekt för precis när det slutade hade vi bokat bord på Hamnkrogen. Vi delade på ett fat räkor med citron och majonnäs. Eller "delade" kanske är att ta i, för det lät som att Gustaf sade 150 gram istället för 250 gram vid beställningen, så det blev lite futtigt, tyckte vi båda. Men vi ides inte beställa in mer, för vi hade ändå tänkt äta churros efteråt också. Till varmrätt åt vi olika saker. Jag åt hummersoppa med räkor. Vi struntade ju i efterrätten för att vi ändå hade tänkt äta churros, men sedan var kön så himla lång till churros-ståndet, så vi lät bli och köpte sockervadd och spelade bort våra sista mynt istället.

Jag ska även berätta om vad som hände vid ett av chokladhjulen. Först stod jag och Gustaf och kollade om det fanns någon platta att spela på. Då såg jag en som var ledig och sade till Gustaf: "Den vill jag ha!" Gustaf stod lite bakom mig, så när jag tog ett steg bak för att säga det till honom så tog mannen som stod vid brickan bredvid och ställde sig vid den brickan. Jag tyckte det var oförskämt, men ville inte skapa onödigt bråk eftersom jag ju ändå hade tagit ett steg bakåt, vilket kunde tolkas som att jag inte ville ha den i alla fall. När den omgången var slut ställde jag mig vid brickan bredvid den istället, eftersom den blev ledig. När jag stod där sträckte samma man som tidigare snodde min bricka över en tjuga på min nya bricka, fortfarande medan jag stod där! Då sade jag att det var min bricka, varpå han svarade att han hade lagt sin tjuga där. Jag kände genast att han luktade överförfriskad på öl, vilket förklarade hans beteende lite grand. Jag stod dock fast vid att jag stod där och därför var det min bricka, samt att tjejen inte hade tagit insatserna än (underförstått att det var anledningen varför jag inte hade lagt några pengar där, utan stod och höll dem i handen). Han drog tillbaka sin tjuga, men efter att hon som jobbade där hade samlat in våra insatser hörde jag att han sade något om att han egentligen hade min bricka först. Hon hörde inte/ignorerade honom, för han mumlade ändå bara. Jag tyckte inte det var roligt att stå där längre, jag stod bara kvar för att visa att han inte kunde hålla på så. Det är nog första gången jag har önskat att jag inte skulle vinna, för då hade han bara bråkat ännu mer säkert. Det värsta av allt var att jag tror att han var där med sin son. Sonen tyckte säkert det var jättetrevligt. Inte. Men det var en liten anekdot på en i övrigt trevlig kväll.

Jag rekommenderar att åka på Halloween på Liseberg. Jag tyckte vår kväll var bra, för det var inte bara skräck, utan även lite underhållning i form av en liten show och spel i arkadhuset. Dessutom fick vi lite lugn från allt stim när vi åt middag på Hamnkrogen. Det var så lugnt och stilla i jämförelse med hur det var utomhus. En bra middagspaus, med andra ord.

Reklam för zombiehuset på området

Jag hoppas, tror och vill

Jag har precis gjort klart en uppgift till min kurs på folkhögskolan. Jag tycker att jag lär mig jättemycket utan att jag liksom inser det förrän efteråt. Vi har ju inga prov och så, så det blir inte bara att sitta och plugga fakta. Det handlar om att läsa Bibeln och diskutera den: hur man kan tolka den, lite historiskt sammanhang och så vidare. Jag kommer inte vara en expert när jag slutar kursen, men jag kommer att ha betydligt mer kött på benen och ett större sammanhang för att diskutera Bibeln och Gud. Det känns bra!

Jag har sökt ett jobb på församlingen i Kungälv, men jag vet inte om jag kommer att få det. Jag vill jättegärna ha det, för det vore en bra fot in i kyrkan och det skulle göra att jag kunde slappna av lite i min ambition att bli diakon.

Ikväll ska jag och Gustaf äta på Sibylla, så jag väntar på att han ska komma hem så vi kan göra det. Det är en liten grej, men samtidigt tycker jag att det är kul att göra något som avviker från vardagslunket så här mitt i veckan. Samma om man äter en god middag hemma mitt i veckan. Allt måste inte göras på helgen. Jag förstår att jobbar man heltid har man inte mycket ork kvar när man kommer hem, därför är det kul om man kan göra en liten grej som det här.

En bild på mig, för skojs skull

These are a few of my favourite things

Ok, så jag har lite att tillägga. Jag gjorde den här i paint och inte snapchat, som jag borde ha gjort, därav den konstiga emojin. Det här är dessutom inte alltid så genomtänkta, utan mest för skojs skull. Såsom maten, jag älskar t.ex. palt, oxfilé, och Gustafs fläskfilégryta också, men jag valde pizza för enkelhetens skull. Favoritrestaurang var väldigt svår att välja, ska jag välja vars min favoriträtt finns? Det är ju flera (obs, då menar jag ej pizza, utan lite olika favoriträtter). Eller ska man välja den som är trevligast? Jag funderade på den vi var i i London på min födelsedag, men där har jag ju bara varit en gång. Men så tänkte jag att restaurangen jag valde har god mat, är prisvärd (ibland) och trevlig. Och vad gäller favoritstaden så valde jag utomlands. Men fläderlemonaden är jag helseriös med. Så god!

Belvoirs fläderlemonad

Moster igen

Idag har jag blivit moster igen. Erica fick lilla Vera idag och det ska bli så kul att träffa den lilla. Om tre veckor åker jag till Sikfors/Öjebyn och då får jag träffa henne för första gången! Jag ser fram emot det.

Här är Nova och Vera. Jag tyckte att de var inte så lite söta på den här bilden

Lover

Swear to be overdramatic and true to my... Lover! Det här är Taylors sjunde och senaste album. Eftersom den är så ny så har inte min reaktion till alla låtar hunnit mogna än och därför kanske jag kommer att förändra vad jag tycker om låtarna eller så, men jag ska ändå göra ett urval och en beskrivning utifrån hur jag känner nu. Den här skivan är en hyllning till kärleken. Den heter Lover, så namnet kanske avslöjar det. Det här är personligen inte en av mina favoritskivor, även om den innehåller en av mina favoriter genom alla tider med Taylor. Jag ska väl inte introducera den mer än så, utan jag går rätt på.

Lover

1. I Think He Knows

Den här låten handlar helt och hållet om refrängen! Och det säger jag med ett stort utropstecken! Jag fastnade direkt för den trallvänliga refrängen. Det är en glad låt med självförtroende. Vem blir inte genast ett fan av låtraden: "He's so obsessed with me, and boy I understand - Boy I understand!" Det lockar den med minst självförtroende i världen att ha det i åtminstone de fyra sekunder det tar att sjunga med i det.

2. Death By A Thousand Cuts

Det här är en sådan där låt med upbeat melodi, men med sorgligare text. Det här är hennes enda break up-låt på hela skivan och hon skrev den efter att hon drömde att hon var i ett scenario som det i Someone Great (en film på Netflix om en tjej vars kille gör slut med henne efter nio år tillsammans). Melodin i ontrast till texten får en att haja till, men på ett bra sätt. Death by a thousand cuts är för övrigt namnet på en kinesisk tortyrmetod.

3. Cruel Summer

Jag gillade den här till en början, men inte alls i närheten av lika mycket som jag gör nu. Så cool, det är som att den drivs framåt av ren energi som spontant uppstår när låten börjar. När bryggan kommer har man helt plötsligt en massa energi att sjunga/skrika med i texten. Det finns en ikonisk del av bryggan, den sista låtraden, som blev ökänd (på ett bra sätt) bland hennes fans i princip direkt efter den släpptes.

"I'm drunk in the back of the car
And I cried like a baby coming home from the bar
Said, "I'm fine," but it wasn't true
I don't wanna keep secrets just to keep you
And I snuck in through the garden gate
Every night that summer just to seal my fate
And I scream, for whatever it's worth:
'I love you, ain't that the worst thing you ever heard?'
He looks up, grinning like a devil"

4. The Archer

Det här är låten jag pratade om när jag skrev att det finns en sång som har gjort stort intryck på mig. Den här låten är en av Taylors bästa någonsin och det är låten jag alltid har saknat från henne och till slut fick. Jag älskar varenda bit av texten och bryggans repetitiva "They see right through me" och "I see right through me" är fan renande. Jag älskar cirkelgången, att låten slutar på samma sätt som den börjar: "Combat, I'm ready for combat". Jag gör själv ofta så när jag skriver dikter, det avrundar dikten på ett bra sätt. Här är några bitar ur låten:

"I wake in the night, I pace like a ghost
The room is on fire, invisible smoke
And all of my heroes die all alone
Help me hold onto you

I've been the archer,
I've been the prey
Screaming, who could ever leave me, darling?
But who could stay?"

"All the king's horses, all the king's men
Couldn't put me together again
'Cause all of my enemies started out friends
Help me hold onto you"

Mina ord är bara överflödiga här. Låten slutar med "You could stay" innan inledningsorden återkommer för att sluta cirkeln. Vackert.

5. Soon You'll Get Better

Den mest deprimerande låten som Taylor någonsin har skrivit. Den handlar om hennes mamma som har blivit sjuk i cancer. En reporter påpekade att känsla dock är allmängiltig. Det här är låten som Taylor själv knappt klarar av att lyssna på. Lyssna på egen risk.

"I know delusion when I see it in the mirror
You like the nicer nurses, you make the best of a bad deal
I just pretend it isn't real
I'll paint the kitchen neon, I'll brighten up the sky
I know I'll never get it, there's not a day that I won't try"

6. Daylight

Taylor skrev den här helt själv. En underbar låt om att släppa taget om det som har tyngt en. "You gotta step into the daylight and let it go" är ett mantra som den här låten förmedlar. Utöver det så är det bara en lugn och fin låt. Min sista rekommendation från den här skivan.

Det finns mycket att sia om det här albumet: vilken blir den nästa singeln? vilka musikvideor kommer det att tillkomma? o.s.v. Kanske jag redan har nämnt någon låt som kommer att bli populär fast jag inte vet det än. Får jag själv säga vad jag tror, så är det att The Man, som jag inte nämnt i det här inlägget, och Cruel Summer kommer att bli singlar. Men vad vet jag?

reputation

reputation (ja, ska skrivas med bara små bokstäver) är Taylors sjätte skiva. Den kom till efter hela kaoset år 2016 då väldigt många bildade ett drev mot henne och kallade henne "orm" och sade att hon var falsk o.s.v. Allt för att Taylor inte ville bli kallad "bitch" av Kanye West och att hon sade att hon inte gillade att han sade "I made that bitch famous" i en av sina sånger (det var mycket som ledde upp till den här stunden och ärligt talat, det är en lång historia så jag förkortar den grovt här), varpå Kim K (som ju är gift med Kanye) släppte ett olagligt inspelat samtal mellan honom och Taylor då han frågade om det var okej att Taylor nämndes i hans låt (i ett annat sammanhang) och Taylor tyckte att det lät bra. Det är, som sagt, mycket historia där så att undvika att vara respektlös var något som var viktigt för vänskapsrelationens framtid. Efter samtalet som var redigerat släpptes i sociala medier och taget ur sitt sammanhang så började medierna också kalla henne falsk och lögnare och alla möjliga saker, fast det stod klart för alla som verkligen hängde med i debatten och inte tog sida att Taylor aldrig hade påstått något som inte var sant. Hon förklarade detta i ett ökänt instagram-inlägg. Plötsligt började folk som tidigare hade umgåtts med henne att "förråda" henne. Hennes ex sedan ett par månader bakåt (på den tiden) var en av dem. Hela världen verkade vara emot henne. Detta ledde till att Taylor så gott som försvann. Hon försvann från alla sociala medier, paparazzin hade inte så många foton av henne för hon höll sig undan offentlighetens öga, hon gick inte på prisgalor och sådant. Det var dött. Tills en dag då alla hennes bilder på Instagram raderades. Någonting hände. tre nya bilder lades upp, alla på en väsande, slingrande orm. En ny singel skulle släppas: Look What You Made Me Do

reputation

1. I Did Something Bad

This song is that bitch. Det mest episka "fuck you" som någonsin getts. Låt oss prata om refrängen. Förutom att texten är så jävla bra, så är Taylor ett geni som kom på ljudet som är i slutet av refrängen. Jag tycker att de låter som att det ska vara någon som härmar en kulspruta, men det är väl inte riktigt tanken. Det är en ljudinspelning av när Taylor sjunger "ratatatatatatatatadjadja" (typ, ni fattar när ni hör det) som har blivit ändrat så det låter inte som henne. Om det inte vore för att jag har sett behind the scenes-klippen på alla låtar så hade jag inte vetat att det var hon som gjorde det ljudet. Refrängen:

"They say I did something bad

Then why's it feel so good?

They say I did something bad

But why's it feel so good?

Most fun I ever had

And I'd do it over and over and over again if I could

It just felt so good, good"

2. Don't Blame Me

Powerballad utan dess like. En kärlekssång med kraft i, helt enkelt. Taylor säger själv att en sak som inspirerat henne är att det finns tre saker som kan förändra en person i grunden och det är kärlek, religion och droger. Inte är det så konstigt att hon i refrängen sjunger:

"Don't blame me, love made me crazy

If it doesn't, you ain't doin' it right

Lord, save me, my drug is my baby

I'll be usin' for the rest of my life"

Alla tre boxar checkas i: "love made me crazy", "Lord, save me" och "my drug is my baby".

3. Delicate

Ok, det här är en singel, jag vet, men ingen av låtarna på reputation fick lika mycket uppmärksamhet som de förtjänade, så jag nämner den ändå. Taylor gjorde ingen promotion för den här skivan annat än att meddela att den skulle komma på sociala medier. Det här är en skiva för fansen snarare än för allmänheten. Och jag kan bara säga att offentligheten har missat några extremt bra låtar. Delicate var inte en av dem, den har även en musikvideo (vilket bara 4 låtar från den här skivan har, att jämföra med 7 från 1989). Det är låt nummer 5, så självklart är den sårbar. Det handlar om osäkerheten man kan känna i ett förhållande, något som återspeglas i det repetitiva från "isn't it?" som refrängen till stor del består av. Den här sången lyssnar jag gärna på, för samtidigt som den är sårbar och utelämnande så är den betryggande också. "This ain't for the best, my reputation's never been worse, so you must like me for me".

4. Getaway Car

Det är en av Taylors fans största sorger att den här låten inte blev en singel och fick en musikvideo. Det är nog mångas favoritlåt från skivan (samma gäller mig; den och Call It What You Want är mina favoriter). Den här hade nästan lika gärna kunnat vara på 1989 och det är den enda låten på hela skivan som inte handlar om Joe Alwyn eller 2016-dramat. En av de bästa grejerna med den här låten är hennes "We never had a shotgun shot in the dark" och "It hit you like a shotgun shot throught the heart" som hon skriker/sjunger inför första och andra refrängen. Det här är låten som skulle ha varit singel, men aldrig blev det. Lyssna på den.

5. Dancing With Our Hands Tied

Den här har lite 80-talsstuk i musiken, men jag tycker att det gör den mer tidlös. Den här låten live är till och med ännu bättre. På tal om det, kolla in reputation Stadium Tour på Netflix. Där finns alla dessa låtar och några coola mash-ups. Jag har alltid tyckt om den här låten, det är en låt med beat samtidigt som det är en fin kärlekslåt.

"I, I loved you in spite of

Deep fears that the world would divide us

So, baby, can we dance?

Oh, through an avalanche? And

Say, say that we got it

I'm a mess, but I'm the mess that you wanted"

6. This Is Why We Can't Have Nice Things

Jag tänkte egentligen inte ha med den här, men kom på att jag var tvungen att ta med en låt som den här. Det här låter som att det ska vara världens gladaste sång, vilket det typ är för det är ett sista fuck you till alla även om den handlar om svek. Samtidigt har den någonting mer, det som skivan handlar om: att helas med hjälp av kärlek

"Here's a toast to my real friends

They don't care about the he-said, she-said

And here's to my baby

He ain't reading what they call me lately

And here's to my mama

Had to listen to all this drama

And here's to you

'Cause forgiveness is a nice thing to do

Haha, I can't even say it with a straight face"

För i slutändan är det ens riktiga vänner och de som älskar en som står kvar när andra sviker.

7. Call It What You Want

Det här är, som jag sade tidigare, en av mina favoritlåtar på skivan. Den här har hjälpt mig genom dåliga tider, då jag har oroat mig mycket om vad andra tycker eller tror om mig och mina val. Den här sången brukar jag säga är min och Gustafs andra sång (den första är Wuthering Heights av Kate Bush). Det är en enkel låt, som jag till en början inte var så förtjust i just på grund av musiken, men texten fick mig att tycka om den mer och mer och nu tycker jag att melodin är bra. Den är väldigt cool att lyssna på med bra bas, kan tilläggas.

"All my flowers grew back as thorns

Windows boarded up after the storm

He built a fire just to keep me warm

All the drama queens taking swings

All the jokers dressing up as kings

They fade to nothing when I look at him"

There will be no further explanation.

There will be just reputation.