Att göra saker

Jag sitter just nu och skriver på min sista uppgift för terminen. Det är en muntlig presentation och efter den är avklarad på fredag har jag inget mer jag måste göra. Jag vet ännu inte om jag ska gå kandidatkursen. Den verkar jätterolig, men det blir nog som denna termin, att jag fokuserar mer på skolarbetet än att söka jobb fast jag ska göra både och. Jag ska i alla fall gå en kvällskurs med Gustaf, vilket ska bli kul. Jag har saknat att gå kurser med honom. När vi bodde i Stockholm gick vi åtminstone en kurs tillsammans varje termin. Vi sade att vi alltid skulle göra det, men så blev det inte i Göteborg för att vi gick så olika saker. Men nu blir det så igen och det ser jag fram emot.

Jag läser just nu The Handmaid's Tale av margaret Atwood och så ska jag läsa klart Arma människor av Dostojevskij som vi skulle ha läst till igår, men jag har inte så mycket kvar. Jag ska se serien när jag är kar med Atwoods bok. Det ska bli kul att äntligen se den. Eller obehagligt snarare kanske. Jag ser på andra säsongen av 13 Reasons Why nu, den är helt okej. Jag ska fortsätta skriva på min presentation nu så hinner jag se några asvnitt av det sedan.

Så var det inte tänkt

Jag ba: "I'm on a roll! Jag kommer att hinna skriva säkert tio inlägg i april och komma ur den här bloggsvackan."

Jag, två dagar in på maj: "Oj, det blev visst fyra inlägg..."

Vi firade inte Valborg så mycket. Det regnade jättemycket här i Göteborg, så Gustaf bakade en äppelkaka och så såg vi på Castle. Föga kunde vi ana att Castle dock skulle försvinna från Viaplay dagen därpå. :( Jag hatar at Viaplay ibland tar bort ens favoritserier i några månader. Jag hoppas i alla fall att Castle kommer tillbaka, tänk om det är borta tills vidare. Så får det inte vara!

Igår tågade vi bakom Gustafs fack genom Göteborg och upp till Götaplatsen. Det var okej bortsett från de som vill protestera mot ditten eller datten som inte rör arbetarfrågor. Det är faktiskt arbetarrörelsens dag och antingen, om man röstar på ett arbetarparti, går man i ett tåg för att demonstrera, eller så låter man bli att demonstrera alls. Det är inte en allmänt politisk dag, men folk verkar inte fatta det. För folk som står med Västlänken-plakat och vill stoppa den så är det fel dag för det. Samma med andra partier, såsom KD som har "Familjens dag". Vilket dåligt försök att spåra ur arbetarrörelsens viktigaste dag. Samma med det som hände i Boden. Den som godkände en nasse-demonstration på just den dagen undrar jag vad de tänkte med. Om man nu nött och tvunget ska godkänna en sådan marsch så kan de väl åtminstone neka dem att ha den på en sådan viktig dag och ta det när alla är på jobbet så de slipper se åbäket.

Minne från nattåget uppåt

Jag har nog aldrig känt mig så förolämpad som när jag åkte nattåget och pratade med en man i restaurangvagnen som tyckte att min dialekt lät Luleå-aktig. Jag tänkte att det är av sådana anledningar jag gillar att vara ute i skogen, man stöter inte på människor som fäller sådana kommentarer. I övrigt var han trevlig.

Jag har faktiskt märkt att min dialekt är lite påverkad av pappas, vilket antagligen är varför jag inte lät rent pitemålig, men Luleå? Det tar ju priset.

Maktlös

I the Butterfly Effect åker huvudpersonen tillbaka i tiden genom sitt eget medvetande. Han ändrar skeenden och förändrar livets gång för evigt. Saker går inte riktigt alltid som han hade tänkt sig, men mer säger jag inte för då riskerar jag att spoila en bra film. Men tänk om man kunde göra så, ändra vissa saker i ens liv för evigt. Jag hade gärna ändrat på en del saker. Folk som säger att de lever utan ånger är antingen lögnare, tursamma eller så vet de helt enkelt inte bättre. Jag har ångrat saker sedan jag var barn. Saker som jag ville göra ogjorda om det bara gick. Vissa saker är små och hade inte gjort någon större skillnad på den efterföljande tidslinjen. Men vissa saker är så stora att det är svårt att veta om det hade gått att göra något åt det alls. Sedan finns det saker jag aldrig någonsin skulle röra, vackra saker som blir till patronusminnen. "It does not do to dwell on dreams and forget to live", som Dumbledore sade. Ett råd jag inte tror att Dumbledore själv levde efter, men inte desto mindre ett sanningens ord. Kanske jag försöker säga att jag har gett upp på att bli någonting jag trodde att jag ville vara, eller någonting jag trodde att jag kunde vara men inte kan. Mot livets obarmhärtiga framfart har jag blivit och förblir ödmjuk.

Mannen som talar med hundar

Igår fick jag se Cesar Millan live i Helsingborg! Jag älskar verkligen att se på The Dog Whisperer och det var jättekul att få se Cesar tala live om det han lär ut. Det hade ju varit rena drömmen att få träna hundpsykologi hos honom! Upplägget såg lite annorlunda ut än i programmet, men det var i grund och botten samma saker han gick igenom. Han har ju en del grunder som han ofta pratar om och det var detta som hans show var centrerad kring. Jag önskar bara att man fick prata med honom, om så bara för en snabb stund. Men någon gång i livet kanske man får det. Det sista han gjorde var att prata om Daddy och det tyckte jag var så fint. Daddy påminner lite om Cookie, tycker jag. Jag vet inte exakt varför egentligen, det är mest en känsla. Jag tror att det är ögonen som är lika, men även lite till sättet kanske, att Daddy är så lugn. Daddy cool. Förresten gick det hur bra som helst att ha Tasse på hotellrummet. Det kostade lite extra, men med tanke på att han klöste lite på en soffmöbel och sprätte kattsand över hela badrumsgolvet så kan jag kanske förstå varför.

Idag innan vi skulle hem så åkte vi till Höganäs och ut till Kullens fyr, som tydligen är Sveriges näst äldsta fyr. Allting ligger så kompakt i Skåne, känns det som. Åk 20 minuter och hitta en ny sevärdhet, typ. Jag vill utforska det mer. Däremot kommer jag aldrig att vänja mig vid språket. Jag hade behövt en skåning-whisperer. Jag trodde ett butiksbiträde var utlänning i några sekunder innan jag fattade att hon pratade på den där riktigt jobbiga skånskan. Inte den som Robin Paulson pratar, utan den då de uttalar "r" med tyskt "ch"-ljud, typ "uttalar" blir "uwt-tawlach". Jag ba trodde att hon inte hade bott i Sverige särskilt länge, men så var hon bara skåning. Jag gillade inte henne, för hon var en sådan där som följer efter en för att se så att man inte snattar och då började jag tycka att det var obehagligt. De gör det från avstånd så att man inte ska märka, men det gör man ändå naturligtvis för de är så uppenbara med det. Som om hon ens kan döma någon, hennes sminkning var inte passande hennes ansikte (eller någon annans för den delen). Sorry, not sorry.

Hursomhelst var Skåne värt ett besök och om Cesar kommer till Sverige igen så rekommenderar jag dig att se hans show!

Sommarvärme

Idag har det varit sommarvärme fast det bara är april och fast det snöade för bara två veckor sedan. Det gick direkt från vinter till sommar, känns det som. Jag välkomnar det. Jag hatar kylan och att inte kunna röra fingrarna ordentligt ens när man sitter inomhus. Hur mycket jag än klär på mig på vintern så är det som att det ändå aldrig blir riktigt varmt. Jag kan sitta med underställ, tjocksockar och varm tröja på mig men det hjälps som inte. Jag fryser ändå. Snart får jag börja ta på mig ytterkläder också. Nä, sommaren är min grej. Även när jag tycker att det är för varmt så gillar jag det, för jag vet att på vintern är det mycket värre när det är för kallt. Är det för varmt kan man byta om till något varmare, leta upp skugga eller bada. På vintern kan man klä på sig för att vara utomhus, men inomhus är det för kallt oavsett hur man klär sig, som jag beskrev innan. Dock så finns det en nackdel med solen - jag blir så sömnig av den. Jag blir så trött av att vara ute en solig dag. Man är oftast mer aktiv, så det beror nog mycket på det. Men att sitta i solljus gör en bara så trött. Men ändå, jag passar på att njuta av solen medan jag kan.

Påsk på Gullholmen

Nu är vi ute på Gullholmen igen. Vi provade gå med Tasse i koppel för första gången idag och det gick bra. Han var lite tveksam först, men efter ett tag tyckte han att det var roligt och ville utforska. Det ska bli kul att kunna gå en sväng med honom när det är fint väder i sommar.

Vi kom till Gullholmen i onsdags och ska stanna tills på måndag. Jag tycker om att vara här. Man behöver bara vara och kan ta det lugnt. Stugan ska tydligen vara lika stor som vår nya lägenhet, men det är mycket bättre planlösning i den här. Däremot har vi ju en diskmaskin nu, så jag är nöjd ändå.

Jag glömde våra påskägg hemma. Jag hade ansvaret över just dem, men glömde dem. Som tur var kom vi på det i Stenungsund i alla fall, så vi köpte ett par sådana där genomskinliga plastägg med färdigt godis i. Bättre än inget, tänkte vi. Imorgon ska vi äta på restaurangen här. Sedan kanske vi ser på påskbrasan, även om jag aldrig kommer vänja mig vid den traditionen.

Nu ska jag sova. Glad påsk!