Ibland märker jag tydligt att jag kommer från en arbetarbakgrund medan andra i min närvaro inte gör det. När jag igår på jobbet pratade om ett visst företags (som jag kanske eller kanske inte jobbar på) värdeord och nämnde att värdeorden var lösryckta och att det var roligt att de hade anställt några för att komma fram till dem eftersom värdeorden suger så blev det tyst bland mina kollegor. Sedan fortsatte de att prata om prinsessan Sofia verkligen får ha tatuering på de ställen hon har och "Borde hon inte ta bort dem?" För det första är det hennes eget val och inget vi borde diskutera. De bara påminde mig om får som följer flocken.
Vi kan ju inte säga något illa om företaget vi jobbar på! *Skriet-emoji* Jo. Jo, det SKA du om det finns något illa att säga. Jag ska berätta varför.
För det första är vi de allra lägsta på det jobbet före städarna. Vi blir inte inkluderade i företagsevent men vi förväntas ändå gå på utbildningar och hantera människor och skulder på ett riskfyllt sätt, för gör vi ett enda fel kan det vara ödesdigert för företaget. Vi delar alltså ansvaret av företaget men vi får inte vara med på kalasen. Vår överenskommelse och vårt ansvar till företaget är att komma dit på utsatt tid och jobba, i gengäld får i en lönecheck. Jag gick upp till receptionen för att få wifi och hon räckte över mig en lapp för gäster. Wifi:et räckte alltså i fem dagar från och med det datumet. Hon gav mig alltså en blick och bestämde sig för att jag inte skulle få wifi i längre än fem dagar som alla andra gäster (och hon visste att jag inte var en gäst, för de bär lappar. Åtminstone borde hon ha frågat om hon nu av någon anledning inte skulle ha vetat). Det är så lågt vi står enligt företaget. Kort sagt, de bryr sig inte om oss och vi har ingen skyldighet till dem annat än att utföra vårt jobb på utsatt arbetstid.
Detta är starkt sammankopplat till arbetarrörelsen. Företaget ska lyssna på oss. Vi fick en gång ett mail om att "Imorgon har chefen möte här så sätt på er finskjortan :)" Det gav mig avsmak. Enligt svensk lag har arbetsgivaren rätt att säga åt de anställda vad de ska ha på sig så länge det inte är diskriminerande, men det betyder för allt i världen inte att man borde säga till den anställde exakt vad den ska ha på sig. Vad menas med finskjorta då? Är folkdräkt okej? (Märk väl att det var receptionisten som skickat mailet dessutom,. Vem gav denne rätten att göra det?) Detta med klädkoder är något överklasssen har hittat på för att kunna markera vilka som är över- respektive arbetarklass. När jag berättade om mailet för Lillis sade han att när hans chefer kommer dit så är det han som ska anpassa sig, inte tvärtom.
Att driva med företaget, som inte ens låter oss vara en riktig del av det, är inte illojalitet. Det är tvärtom lojalitet mot de som står lägst på företaget för det ger oss en gemensam grund, en gemensam kultur att samlas kring så att vi inte står splittrade i utanförskap. Men jag tror att anledningen till varför några av mina närmaste kollegor inte ville säga något om det jag sade är för att de vill vara precis som dem, företagets invigda. Så jag sitter där på en ensam ö av tystnad i utkanten av kontorslandskapet.
