Darkness

Dear Diary!
Mood: Apathetic.
My life is spiralling downwards. I bought a pepsi today, it was the highlight of my week. Yesterday I had to suffer through two hours of low quality class time. It made me reconsider dropping the fuck out and join a cult or something. Whatever's better than spending more time with my miserably boring classmates. How do you spell shoot me? You wake up at 8 AM after a good fucking dream, the only escape from this tiresome life, and start doing the laundry. Whatever, this was just a normal recap of two dreadfully average days of my life.

X (Not x as in kiss, but as in I can't bother to write more than an x and of course this text to explain that it's not an x as in a kiss)

Förr i tiden

Dagens fototema är "tokigt". Det finns ju flera tolkningar på ämnet tokigt och när jag gick igenom gamla bilder slog det mig just hur konstigt det känns att det gått så lång tid sedan dess, så jag bestämde mig för att välja ut några bilder från svunna tider.

Här är en bild från 2011 då mamma hälsade på mig i Stockholm. Jag bodde i Flemingsberg och vi åkte in till stan för att käka veganlasagne på mitt stammishak. Those were the days!

Söt Gustaf på Muggen, kaféet som gett upphov till ett stående internskämt. Han hade en liten fläta i sitt hår och jag tyckte det var gulligt. Det här var fem år sedan!


En bild på mig och lilla Messi. Hon var en genomsnäll och underbar hund och jag tycker att det är synd att jag inte kunde gå ut med henne så ofta längre, på grund av att jag skulle börja gå i skola måndag-torsdag hela dagarna i Sundbyberg. Jag tänker på henne då och då och undrar hur hon har det. Min fina, glada Messi!

Den här bilden är från min och Gustafs resa till Köpenhamn. Vi gick in i en byggnad (minns inte vilken) för att låna toan och i foajén fanns en tron som vi passade på att ta bilder på. Very regal! ;)

Det är tokigt att det var så länge sedan men ändå inte. Det är inte en hel evighet sedan egentligen, även om det känns som det.

Tystnad är den nya arbetarmarschen

Ibland märker jag tydligt att jag kommer från en arbetarbakgrund medan andra i min närvaro inte gör det. När jag igår på jobbet pratade om ett visst företags (som jag kanske eller kanske inte jobbar på) värdeord och nämnde att värdeorden var lösryckta och att det var roligt att de hade anställt några för att komma fram till dem eftersom värdeorden suger så blev det tyst bland mina kollegor. Sedan fortsatte de att prata om prinsessan Sofia verkligen får ha tatuering på de ställen hon har och "Borde hon inte ta bort dem?" För det första är det hennes eget val och inget vi borde diskutera. De bara påminde mig om får som följer flocken. Vi kan ju inte säga något illa om företaget vi jobbar på! *Skriet-emoji* Jo. Jo, det SKA du om det finns något illa att säga. Jag ska berätta varför.

För det första är vi de allra lägsta på det jobbet före städarna. Vi blir inte inkluderade i företagsevent men vi förväntas ändå gå på utbildningar och hantera människor och skulder på ett riskfyllt sätt, för gör vi ett enda fel kan det vara ödesdigert för företaget. Vi delar alltså ansvaret av företaget men vi får inte vara med på kalasen. Vår överenskommelse och vårt ansvar till företaget är att komma dit på utsatt tid och jobba, i gengäld får i en lönecheck. Jag gick upp till receptionen för att få wifi och hon räckte över mig en lapp för gäster. Wifi:et räckte alltså i fem dagar från och med det datumet. Hon gav mig alltså en blick och bestämde sig för att jag inte skulle få wifi i längre än fem dagar som alla andra gäster (och hon visste att jag inte var en gäst, för de bär lappar. Åtminstone borde hon ha frågat om hon nu av någon anledning inte skulle ha vetat). Det är så lågt vi står enligt företaget. Kort sagt, de bryr sig inte om oss och vi har ingen skyldighet till dem annat än att utföra vårt jobb på utsatt arbetstid.

Detta är starkt sammankopplat till arbetarrörelsen. Företaget ska lyssna på oss. Vi fick en gång ett mail om att "Imorgon har chefen möte här så sätt på er finskjortan :)" Det gav mig avsmak. Enligt svensk lag har arbetsgivaren rätt att säga åt de anställda vad de ska ha på sig så länge det inte är diskriminerande, men det betyder för allt i världen inte att man borde säga till den anställde exakt vad den ska ha på sig. Vad menas med finskjorta då? Är folkdräkt okej? (Märk väl att det var receptionisten som skickat mailet dessutom,. Vem gav denne rätten att göra det?) Detta med klädkoder är något överklasssen har hittat på för att kunna markera vilka som är över- respektive arbetarklass. När jag berättade om mailet för Lillis sade han att när hans chefer kommer dit så är det han som ska anpassa sig, inte tvärtom.

Att driva med företaget, som inte ens låter oss vara en riktig del av det, är inte illojalitet. Det är tvärtom lojalitet mot de som står lägst på företaget för det ger oss en gemensam grund, en gemensam kultur att samlas kring så att vi inte står splittrade i utanförskap. Men jag tror att anledningen till varför några av mina närmaste kollegor inte ville säga något om det jag sade är för att de vill vara precis som dem, företagets invigda. Så jag sitter där på en ensam ö av tystnad i utkanten av kontorslandskapet.

Vägskäl

Jag kan bara inte hjälpa att känna mig som ett stort jävla misslyckande för att jag varje vårtermin de senaste åren inte verkar orka. Jag låter skolarbetet lida för att jag helt enkelt tappar orken. Jag vill lära mig mer och visst gör jag det men det räcker ändå inte till. På höstterminen har jag nytt hopp, jag börjar längta tillbaka till universitetet och jag tänker att allt är så intressant bra, men så börjar vårterminen och så är man utsliten igen. Det blev ingen paus mellan att skriva en hel c-uppsats själv och börja på den här nya kursen - hur intressant och rolig den än må vara - så jag kunde inte återhämta mig utan plöjde bara på. Jag minns att jag tänkte när jag började att jag kanske borde hoppa av ändå, men så insåg jag hur befängt det vore att hoppa av en kurs som jag har intresse för när jag egentligen inte vill någonting annat heller. Höstterminen kommer med hopp pm nya tider, om en ny början men det blir bara att jag börjar om på nytt i hamsterhjulet.

Jag vill bryta mig loss och finna en ny väg. Ibland känns det som att jag står framför samma vägskäl som Belles far i Skönheten och Odjuret och jag vill inte ta fel väg. Efter höstterminen ska jag inte gå på universitetet på heltid längre. Jag vill göra praktiktjänst på svenska generalkonsulatet i San Fransisco, men det är nog svårt att överhuvudtaget komma in. Att jobba i London vore annars en väg jag gärna tar, om än det bara är en liten avstickare.

Pussel

Dag 10 på fotolistan är något som gör mig glad och eftersom hundarna vore ett uppenbart svar så ska jag välja något annat som gör mig glad. Men oroa er inte, det kommer fler bilder på hundarna i framtiden. ;)

Jag tycker om att lägga pussel så här får ni en bild från när jag hade lagt färdigt mitt Europapussel. Jag tycker att det är kul för att hjärnan får arbeta lite samtidigt som det är en avkopplande sysselsättning. Dessutom kan man gå ifrån när man vill så det känns aldrig påtvunget. Europapusslet gillar jag extra mycket för att jag tycker att det är kul med geografi. Harry Potter-pusslet är kul också men jag får lite psykbryt eftersom att hela den bilden består av en massa olika nyanser av brunt och dessutom saknas en pusselbit, vilket psykar mig.

Här nedan ser ni Harry Potter-pusslet

Dagens

På dagens fotolista är temat just "dagens". Den här bilden tog jag idag när jag skulle gå ut på promenad. Taco hej!

Tidsfördriv om kvällen

Jag tänkte egentligen gå och lägga mig vid elva men eftersom att det redan sket sig med det så är jag uppe ett litet tag till. Jag arbetade med en skoluppgift som drog ut lite på tiden. Jag har en hel del för mig den här veckan. Jag arbetar tre dagar och jag har dessutom köpt en körlektion, plus att jag har tre skollektioner att gå på. Som tur är infaller sig allt på förmiddagen eller kvällen så jag har massor med tid att njuta av det fina vädret.

Gustaf var i Stockholm i helgen så jag fick vara själv. Jag satt i solen, lyssnade på Veronica Maggios nya skiva x antal gånger och tittade på en komedi. Det sistnämnda kan jag sällan göra när han är hemma för vi har så olika filmsmak att vi alltid får kompromissa och se någon film vi båda kan tänka oss att se. Det funkar. Jag insåg under dessa dagar att jag verkligen tycker att det är skönt att vara själv ibland också. Förut tyckte jag inte riktigt det men det var väl för att jag hade mitt eget ställe då så jag fick väl vara själv när jag ville egentligen. Det är kul att han är hemma nu i alla fall.