It's been waiting for you

Nu har jag äntligen köpt Taylor Swifts senaste album! Jag hade bestämt mig för att åtminstone göra det innan sommaren så jag slog till idag! Jag ville lyssna på en låt av Taylor och bestämde mig för att nu äntligen köpa skivan så att jag kunde lyssna på den och alla andra när jag vill utan att behöva lyssna på någon eller live-version på youtube eller olagligt. Jag vill ju betala för musiken men det är mycket lättare när allt är samlat på ett och samma ställe, vilket är varför jag föredrar Spotify. Jag förstår att Taylor vill ha mer pengar för att hon inte tycker att artister blir betalda så mycket. Men saken är den att om Spotify hade vikt sig hade det bara hjälpt Taylor och artister som är lika stora som henne. Därmed hade det antagligen gått ut över de som är små, som Spotify kanske inte vill så högt då för att de inte genererar lika många lyssningar. Även om det inte går ut över dem så kvarstår ändå det faktum att Taylor och liknande redan har massor med pengar och klarar sig mer än väl. Det är i så fall vi, folket, som skulle bli lidande utav ökade taxor eller ännu mer reklam för att täcka kostnaderna. Jag tycker att det viktigaste är att artisterna kan leva på musiken, vilket de stora artisterna kan med råge. Det hade varit en grej om hon protesterat å de små artisternas vägnar för någonting - hon har trots allt en stor röst. Men jag vet inte om det verkligen skulle bli så.

Jag ser det ur diktarens synvinkel. Du måste vara djävligt lyckosam för att kunna leva på din lyrik. Inte ens Tomas Tranströmer kunde det i sina mest verksamma dagar. Det är synd och är det något kommersiellt, såsom Taylors musik till exempel, då tycker jag verkligen att hon ska kunna leva på den och må gott. Men hon hade ju inte dåligt med pengar innan och det kommer, som sagt, inte hjälpa de små artisterna i sådana fall. Jag tror inte att Taylor är girig; jag tror att hon genuint tror att hon kommer kunna göra en förändring för nya, lovande artister.

Nä, nu svävade jag bort från det jag verkligen skulle säga! Jag är ägare till 1989, deluxe-versionen. Jag har längtat!

I'm feeling 23

Nu har jag hunnit fylla 23! Det är roligt att fylla år för då får jag presenter och alla måste vara snälla mot mig! :) Däremot är 23 en icke-ålder. Har ni någonsin hört talas om någon som är 23? Det är ett sådant udda tal, mittemellan 20 och 25. Det känns som en konstig siffra. Aja, nu får jag komma in på den skumma krogen bakom Scandic Malmen i alla fall... Jag får helt enkelt ta och revolutionera denna ålder själv.

På min födelsedag var jag ensam under förmiddagen, sedan åt jag och Gustaf tårta och öppnade paket. Efter det åkte vi in till stan och tänkte gå på museum, men de lever inte i den moderna världen och hade alltså stängt. Vi åkte till Gothia Towers istället. Där åt vi en räkmacka och drack en drink. Efteråt gick vi till Espresso house och drack frapino/kaffe. Mina planer hade ju ändå gått i stöpet, så där satt jag alldeles finklädd på Espresso House och drack frapino. Vi hade tänkt äta på en restaurang i stan, men vi åt middag på gamla hederliga Porten istället.

Kvällen innan min födelsedag sjöng jag på Taylor Swifts 22. Jag ville bara sjunga den som 22-åring en sista gång. När jag sjung skulle jag snurra runt och då tappade jag balansen och föll framstupa i sängen istället. Det är typiskt mig.

Granskning

Innan jag kunde se en video på youtube var jag tvungen att genomlida en reklam. Ack och ve, det var värre än jag trodde. För vem var det inte som stod bakom reklamen om inte internaliserad misogynism och patriarkatet hand i hand?! Öppningsfrasen i Brauns reklam för deras nya silk epil löd som följer: "Stop short hairs from controlling your look." Då jag läst alla feministbloggar på sistone tolkade min hjärna det genast som "Ja, man ska göra som man vill och har man hunnit få lite stubb så ska man inte känna sig hindrad att klä sig på ett visst sätt bara för den småsaken." Jag rakar mig under armarna, men har just nu lite längre stubb och så har jag ett linne på mig. Ingen bryr sig, däri mig inkluderad. Men snabbt insåg jag att jag inte var i en trygghetszon och att avsändaren styrdes utav försäljningssiffror. Jag förstår om man inte vill raka sig och jag förstår om man inte vill ha "långt" hår heller, vi styrs ju av kultur, skönhetsnormer och uppfostran. Men att uppmuntra kvinnor att noja sig över "short hairs", det vill säga över lite stubb, och aktivt vilja få oss att tänka att vi inte kan gå ut i shorts eller kort klänning på grund av det är ju bara upprörande!

Nästa del av reklamen är att kvinnans ben blir kontrollerade med en laser! De blir alltså granskade för att se till och kontrollera att kvinnan inte ska ha något stubb. Fint sätt att subtilt påminna kvinnor om att det är tänkt att vi ska bli granskade och godkända eller - ve och fasa - underkända av vår omgivning. Denna kvinna har till och med slätrakade ben, men det duger inte åt maskinen, som säger stopp. Hon avvisas tydligen för att hon inte har nog lena ben. Istället får hon då använda silk epil-maskinen som gör att hennes ben ser ut som de gör i photoshop när "smooth"-inställningen är på. Det vill säga, huden ser verkligen restuscherad ut. Nu duger hon åt maskinen, som tillåter henne att välja ut de kläder hon ville ha.

Budskapet i denna 20 sekunder långa reklam är enkel: Kvinna, du blir granskad utav din omgivning. Du ska inte bara ha rakade ben utan de måste vara helt och hållet lena och mjuka dessutom. Inte förrän du uppnått detta nästan helt ouppnåeliga resultat tillåts du att gå ut i din valda utstyrsel. (Ja, om du passar in i den övriga skönhetsnormen också så klart, men det behöver vi inte säga något om; det kan du se på skådisen vi har hyrt in).

På ynka 20 sekunder hann Braun spy ut en hel del kvinnofientlighet. Kom väl ihåg att jag inte tycker att rakning i sig är fel, jag tycker inte att man bör säga åt kvinnor vad de ska och inte ska göra. Men det är ju just det denna reklam gör. Den säger åt kvinnor att vi måste uppnå detta ideal på grund av hoten som finns om vi inte gör det, det vill säga granskningen och avvisningen. Den använder sig utav farlig retorik och bild som man måste vara både medveten om och förhålla sig kritisk till. Jag säger "Stop commercials from controlling your look!"

RIP min jacka

Jag sökte igenom förrådet idag för tredje gången, men hittade fortfarande inte min sommarjacka. Jag har nu i princip helt och hållet gett upp hoppet om att återfinna den. Jag pratade om att skaffa en ny för ett tag sedan, men jag hade inte gett upp hoppet helt då. Det har jag väl inte än heller egentligen. Jag ska fortsätta leta fast jag inte riktigt har någonstans att leta... Jag tyckte det var kul att Hanna i Pretty little liars har en likadan och gissa om hon inte hade på sig den i avsnittet vi såg igår! Då blev jag ju så klart ännu mer sugen på att hitta igen den. Men men, tills vidare får jag väl ha min bylsiga vårjacka eller mina ofina huvtröjor. Jag får väl hoppas på sådan värme att jag inte behöver någon jacka alls.

Min jacka

Tvättvett

Alltså, mina grannar är så äckliga! Jag är van vid att de inte städar efter sig i tvättstugan och att det kan se ut som skit där nere, men idag var det värre än vanligt. När jag kom ned kunde jag knappt tro hur smutsigt det var. Klädvagnarna stod mitt i rummet istället för under bordet, på bordet låg en strumpa med en massa smuts runt, tvättbrädan hade någon använt som underlag för att spraya något med en svart färg, ett tomt tvättmedelspaket låg på ena tvättmaskinen, dammet yrde på golvet, filtret från torktumlaren var inte rensat, det var vatten på golvet och det låg ett blött brunt papper under diskhon. Vanligtvis brukar folk ha struntat i att torka maskinerna och sopa golvet (+vaska även när de spillt saker på golvet). Alltså, jag trodde aldrig att jag skulle bli en sådan som klagade på de som inte städar efter sig. Men nu har jag fan fått nog! De har gjort mig sådan. De verkar ju tro att det är lokalvårdarens jobb att städa upp därinne, men det är det inte! Den ska bara byta soppåsen. Den kommer bara en gång i veckan och vi hinner använda tvättstugan 1-3 gånger per dag. Det är ju inte hållbart, det fattar ju vem som helst. Eller så tror de att det är mitt jobb, för det verkar ju bara vara jag som städar efter mig och eftersom att det bara är jag som gör det måste jag städa mycket grundligare än om alla bara kunde göra sitt. Varje gång. Nu har jag fått ur mig min frustration över att behöva städa tvättstugan 2 gånger idag. Adjö!

Shake it off

Alltså Taylor *hjärtemoji*

Alltså idag var det en som försökte förminska mina känslor och därigenom framhäva sina, men jag sade inget för då hade det verkat som att jag ville göra det till en tävling när jag egentligen bara ville påpeka vad doucheigt det var att göra så. Men så hände en fin sak och jag började genast tänka på Shake it off. Det är som jag sagt: Taylor har de rätta orden för allt.

Detalj

För några dagar sedan såg jag en svart katt som satt bredvid trappen ned mot nya Lindholmen. Den tuggade friskt på några långa grässtrån och ägnade mig inte ens en blick. Jag stannade upp och tittade på den och då ägnade den mig en kort blick innan den återgick till grästoppsätandet.

Det var bara en liten historia jag ville dela med mig av. Ofta tar man bilder för att längre kunna njuta av något man tycker är märkvärdigt. Denna gång var det dock så att jag var rädd att kameran hade kunnat göra att ögonblicket försvann; att katten skulle gå sin väg, trött på människan som bara stod och glodde med någon konstig apparat (mobilen) framför sig. Så jag tittade i de få sekunder jag räknade med att den skulle tycka var godtagbart innan jag fortsatte gå. Kameran är ofta användbar och ger möjlighet till att dela med sig av det man ser med sina egna ögon. Fatta mig inte fel, jag är inget fan av att titta genom kameran. Jag är mer sådan att jag tittar och sedan tar upp kameran för att återge det jag sett. Men i en värld där i alla fall jag allt mer delar med mig av det jag ser, har jag funnit att det finns vissa saker som jag helt enkelt vill hålla för mig själv.