Våren

Först av allt vill jag bara förkunna att mina fräknar har börjat visa sig lite mer nu. Se bilden nedan.

För det andra är jag nu ännu ett steg närmare mitt körkort i och med att jag gått riskettan. Det var rätt kul. Vi fick fika! :) Det var bara synd att det var så finit väder och så skulle vi sitta inomhus hela eftermiddagen. Men en promenad med Gustaf hann jag med!

Jag har även hunnit shoppa lite träningskläder och ett par ballerinaskor. Jag köpte även inläggssulor till mina ballerinor och idag när jag gick med dem var det som att gå med helt vanliga skor. De kostade inte jättemycket och de går att flytta runt mellan alla skor man har, så nu ska jag aldrig sluta med dem alltså! Även om man trampar ned dem efter några månader är det värt att köpa nya. De är så bra!

Dessa köptes faktiskt i Oslo, men jag tycker de är så fina så att jag vill visa upp dem ändå! de ska jag använda i sommar när jag joggar i Sikfors.

Här är en detalj från ett annat träningslinne jag köpt. Jag tyckte att mönstret var så fint! ^^

Här är skorna, så fint uppvisade på mina bleka ben. Det där är blekt, även för att vara jag! :P

Här sitter Gustaf och ser söt, men sur ut. Han ser alltid så allvarlig ut på bilder. Här sitter han hursomhelst på Ahlströms och fikar räkröresmörgås.

Tentasnack

Jag vaknade 6.15 i morse, så jag känner mig inte jätteverbal idag. Jag skrev i ca. 1,5 timme och jag klarade provet! Det var flervalsfrågor, så de lade upp facit direkt efter tentan. Det känns så skönt att ha klarat provet. Jag kunde bara två frågor och gissade på resten. Jag fick U på strategitentan, men det var för att jag bara pluggade i 1,5 dagar innan. Jag var 2 poäng ifrån godkänt. Jag tänkte plugga några fler dagar och hoppas på ett VG denna gång. Klarar jag bara denna tenta har jag behörighet till kandidatkursen! Då finns inga hinder längre kvar. :)

Vänner för livet

Jag frågar jämt och ständigt mina hundar "Vad skulle jag göra utan er?" Eftersom att de är hundar svarar de inte eftersom att de inte har någon aning om vad jag säger. Men av samma anledning kan de istället känna, uppfatta och tyda mina signaler, röstläge och annat jag inte ens vet att jag förmedlar. Alla mina hundar har lärt mig något. Compis lärde mig tillit och att alla inte kommer se dig för den du är, Sunny lärde mig vad trygghet var, Ronja lärde mig att ibland måste man ta tid från saker man gör för att kunna skänka lite kärlek, Muffin lärde mig att det alltid är okej att älska, Cookie har lärt mig att jag kan alltid skratta när jag tror att allt skratt är borta och Harry har ännu tid på sig att lära mig något nytt. Om inte annat har han lärt mig att vara mer tålmodig. Deras lärdomar är en del av mig.

Så, vad gör jag utan dem? Går under. Jag räknar dagarna tills jag får träffa dem i Gävle. Jag fylls av en slags lättnad av att få träffa dem och känna hjärtat lätta. När jag känner ångest och hur jag nästan är på väg att gå under av mitt eget sinne minns jag känslan av deras päls under min hand och känner lugnet som kommer med det. I vintras när hajen Cookie råkade bita min tumme när jag skulle ge henne en godisbit blev jag så chockad av den plötsliga smärtan att jag började tvärgråta. Alltid när jag är ledsen är det Muffin jag går till. När jag gick till henne denna gång behövde jag bara luta huvudet mot henne i två sekunder -  och lika tvärt som jag hade börjat gråta slutade jag. Ingen överdrift. Jag skulle göra i princip vad som helst för dem. Vintern innan vi fick Harry var jag ute med Muffin och Cookie i skogen när jag helt plötsligt hörde ett djur framför oss. Min första tanke var att skydda Muffin och Cookie så jag röt åt det att gå ifrån. Eftersom att det var jättemörkt kunde jag inte se vad det var, så mina tankar snurrade kring att det kunde vara en räv, ett lodjur eller en järv till och med. Jag hörde hur den kom närmare och då röt jag ännu högre att den skulle ge sig av. Men då den kommer ännu närmare ser jag att det bara är lilla Muffin som undrar vad jag håller på med. Hon var inte alls bakom mig, som jag trodde! Haha, jag som var beredd att slåss mot en järv! ;)

Men så finns det de som jag aldrig får träffa igen. Jag längtar fortfarande efter dem. När jag var liten brukade jag dagdrömma om hur jag såg Compis i någons bil och hur det hade skett ett misstag så att hon egentligen levde... Ja, det finns flera liknande fantasiscenarion. Ronja tackade jag Gud för att hon levde. Nu lever jag med vetskapen att aldrig behöva tänka på hennes faktiska död, och en liten gnutta hopp om att hon blivit riktigt gammal och faktiskt lever än. Sunny. Att få ta en sista promenad med henne, en lång som vi brukade gå när hon var frisk, det vore min önskan om jag fick en.

Uppdatering

Problemet med min telefon är nu återigen under kontroll. Hoppas datorn vill kopplas ihop med den imorgon så att jag kan föra över en massa bilder och på så sätt slippa dessa problem på ett tag. När blev tekniken så krånglig? Den var så enkelt att hantera förut. Jag trodde man fortfarande kunde köpa minneskort, men Gustaf sade att det inte är så längre. Då mindes jag hur jag i höstas tyckte det var så onödigt med många GB inbyggt i telefonen och valde en billigare... Tji fick jag. Men det går bra så länge min dator vill koppla ihop sig imorgon. Ibland vill den, ibland vill den inte.

Guldet blev till sand

Ett tips till er alla därute: köp aldrig en iPhone. Om du inte vill höra mig avreagera mig kring hur dålig min mobil är (det kommer vara en massa gnäll) så läs inte vidare. Till och med min gamla skruttiga, jättelångsamma och med skitdålig kamera-Samsung galaxy mini är bättre än min fina, men djävligt irriterande iPhone 5S. Efter cirka tre år kunde jag inte längre använda min Samsung effektivt och bestämde mig för att köpa en ny som jag kunde ha i ytterligare minst tre år till. Men redan nu, ett halvår senare har den extrema problem. Ibland beter den sig såsom min förra mobil började göra efter 2,5 år. Beteenden som att stänga av sig mitt i allt, låsa skärmen och vara seg uppvisar min iPhone redan nu. Droppen rann över bägaren när jag idag inte ens kan komma åt mina bilder! Den säger att jag inte har några bilder, men när jag går in på album så finns de där. Då jag försöker trycka på mitt album för att komma åt bilderna är det bara tomt. Jag har läst att det ska vara något nytt med bilderna i ios 8, men den kom ju i Oktober förra året så det borde inte vara fallet nu. Plus att jag sett att bilderna ska finnas i ett album, men de är bara borta. Försöker jag nå de från min instagram så stänger den ned hela instagram och jag hamnar på hemskärmen. Jag kan inte ens kolla på en snapchat-video som jag fått!

Problemen började igår när det stod att lagringsutrymmet var fullt. Men jag hann radera en hel massa för att skapa utrymme innan dessa problem började. Jag försökte dessutom skicka ett sms till Gustaf, som helt och hållet försvann. Det stod inte ens att det inte kom fram - det bara försvann! Jag köpte den här mobilen för att jag trodde att den skulle vara som vilken mobildjävel som helst. Jag skulle, förutom själva telefonfunktionerna, bara använda kameran, enstaka appar och internet - men det var tydligen för mycket för iPhone att hantera.

P.S. Jag hatar att alla har en Mac-dator också för verkligen ALLA på Handels har det. Jag hatar alltså inte de som har det, bara att de har det. D.S.

Jag föll för det... :(

Prokrastineringslista

Allmänna frågor

Nämn tre bra egenskaper hos dig själv: Snyggast, roligast och så är jag ödmjuk också.

Nämn tre mindre bra egenskaper hos dig själv: Svårt att komma på några alltså. ;)

Vad är du rädd för: Duvan jag såg, som levde men hade halva skallen borta så man såg hjärnan

Vad är du mest nöjd med hos dig själv: Utseendemässigt är det nog ögonen

Det roligaste jobbet du haft/har: Poolvärd i Sikfors

Har du körkort och egen bil: Varken eller

När tog du ditt körkort: Vilken del av "varken eller" är svår att förstå? Men förhoppningsvis i slutet av juni i år!

När grät du senast: Kanske någon gång förra veckan?

När skrattade du senast: För ett litet tag sedan :)

Vem åkte du bil med sist: Körskoleläraren Eva

Vem åt du mat med sist: Gustaf

Vad var du rädd för när du var liten: Clowner, och det är jag fortfarande...

Vad ville du, som liten bli när du blev stor: Konstnär, konståkare (men jag kallade det isprinsessa), skådespelare, hund- och kattskötare och författare (min livslånga ambition).

Hur många gånger har du besökt ett sjukhus när du själv varit patient: Aldrig

Värsta smärtan du råkat ut för: När min tand vände sig mot mig

Något som gjort dig riktigt glad i ditt liv: När Compis räddade mitt gosedjur från att dränkas i Luleå skärgård. Hon var alltid min hjälte!

Någonting som gjort dig riktigt förbannad och ledsen någon gång i ditt liv:  Hahahahahhahahaha, du skojar?! Ingen idé att ens börja nämna allt.

Har du någonsin sportat: Det har hänt

Någon du ser upp till: Mormor och morfar

Har du varit utomlands någon gång: Ja

Vilken plats var finast: Oxford

Lite mer personliga frågor

Har du någonsin tagit eller provat droger: Nej

Rökt: Nej

Snusat: Nej

Druckit: Nej

Har du piercing eller tatuering: Hål i öronen

Antingen-eller-frågor

Storstad eller landet: Det beror på... Båda. Om jag måste välja ena blir det landet.

Hamburgare eller pizza: Rönnbäcks hamburgare

Kött eller fisk: Kött

Hund eller katt: Hund

Aftonbladet eller Expressen: Aftonbladet

McDonalds eller MAX: Max

Vin eller Öl: Varken eller

Charter- eller skidsemester: Charter

Sverige eller utlandet: Utlandssemester

Sport eller nyheter: Nyheter

Hockey eller fotboll: Hockey

Sommar eller vinter: Sommar

Vår eller höst: Vår

Flyg eller tåg: Tåg

Bil eller buss: Bil

Dålig dag

Jag är så slut i huvudet! Denna dag har varit väldigt påfrestande. Den började med att jag gjorde åssit. Jag lyssnade på Taylor Swift och gjorde mig i ordning. Jag var helt oinspirerad eftersom att jag egentligen ville gymma, men det skulle innebära att jag förstörde mitt hår eftersom att jag skulle möta min grupp jag grupparbetar med på skolan. Hade det inte varit för att jag tvättar håret så sällan nuförtiden hade jag inte brytt mig, men håret är som skört när man precis tvättat det; väldigt lättformligt.

Jag har knappt ätit något de senaste dagarna för att jag typ har glömt bort/inte haft någon aptit. Så där satt jag och typ svalt ihjäl i tre timmar på grupparbetstiden och gjorde - återigen - åssit! (Jag har ätit nu! Tacka vet jag roan, utan den hade jag antagligen knappt ätit något i morse!) Jag bara satt där på skolan eftersom att min dator dog på en gång. Tre timmar - det är för fan en resa till Stockholm! Men jag gick tidigare igår för att arbeta hemifrån och ville inte gå tidigare idag. Jag trodde aldrig att man kunde bli så utmattad av att inte göra något, men å andra sidan gick min hjärna på högvarv istället så det är väl inte så konstigt. Dessutom är det tråkigt.

Nu är jag hemma i alla fall. Bara tusen saker kvar att göra. Jag som skulle plugga med Gustaf, men nu är vi båda så trötta. FML.