Brain stew

My eyes feel like they're gonna bleed
Dried up and bulging out my skull
My mouth is dry
My face is numb
Fucked up and spun out in my room

Turistens guide till kyrkan

Klockan är efter tolv, vilket innebär att min första riktiga jobbdag börjar idag. Det känns lite nervöst, men samtidigt helt okej. Jag har läst på materialet idag och jag hoppas att det inte försvunnit ur minnet när jag vaknar på morgonen. Jag ska gå och lägga mig nu, ville bara få bort lite av spänningen inför första guidningsdagen. Jag övade mig lite på Gustaf idag och det kändes bra. Suck och gäsp, nu ska jag lägga mig. Tur att jag är för trött för att vara för nervös.

You just need to remember

Hjärta av guld

Jag har hunnit med en hel del idag. Jag har kollat på ett hus som Erica & company funderar på att köpa. Mannen som äger huset minns jag från min barndom som en mycket snäll man. Han lät oss alltid leka på hans uppfart, som ju var perfekt för diverse springlekar. Med åren har man ju tappat mycket av detlajerna i sådana minnen, men jag minns även att han verkligen kunde tala med oss barn så att vi förstod utan att han var nedlåtande eller försökte dadda med oss. Och så var han ju snäll - och om något är det vad barn respekterar mest! Det är synd att se en sådan människa inte kunna ha kvar sitt hus även om viljan finns. Att se honom lite nedbruten, skina med genuin glädje i ögonen och med ryggen rakare när han får syn på ett litet barn. Han tyckte att det var så kul att det var ett litet barn som tittade på huset och berättade historier om sina egna barnbarn. Sådana människor som honom, trots att de kanske inte varit en stor del av ens eget liv, lämnar spår hos människor. Godhjärtade människor är de som får världen att verka mindre cynisk och hopplös. De har en hand att sträcka ut, men når tio. Det är beundransvärt!

The bare skeleton

Allt är inte grått och livlöst, ensamt och ångestfyllt. Det är inte alls så flyktigt, så ombytligt. Det är en melankoli som fäst sig under ytan; som om det finns så mycket liv runt omkring mig och att jag är en del av det, utan att jag egentligen känner det.

Början

Nu har jag haft båda mina första arbetsdagar. Den ena var på campingen i lördags och den andra var idag vid kyrkan i Öjebyn. Det gick bra på campingen, men det var inte så mycket introduktion. Lite "lär dig kassan, hjälp till i grillen" och så andra dagen kastades jag ut med ett "Kan du ta grillen?" Men det gick bra, det var ju inget jag inte plockade upp snabbt riktigt. En del tabbar gjordes väl, men så är det alltid när man är ny. Min första dag vid kyrkan var också introduktion och det gick jättebra. Jag träffade de andra, som ska jobba i kyrkbyn och Piteå kyrka. Jag fick en hel pärm med saker jag ska lära mig tills på fredag, men det går nog bra för jag brukar alltid ta in information snabbt. Nåja, när jag inte börjar dagdrömma så klart. ;)

Jag ser fram emot att jobba. Jag behöver pengarna. Jag och Gustaf funderar på Köpenhamn och något varmt land. Europa får vänta eftersom att det blir tight om pengar innan september. Men planer är till för att ändras.

Skört

Kylan har tagit över sommaren och det blir bara kallare. Kroppen stelnar, eller mjukas aldrig upp. Jag lever med årstiderna; vinterns svalka präglar resten. Bara på våren vågar jag hoppas på värme och förändring, för att på hösten plocka upp återstoden av det som en gång levt. Gräset ger grund åt mina bara fötter under sommaren. Jag tar tag i det med tårna, men stråna bryts hela tiden sönder. Så skört, så skört. Tassa vidare, årstiderna förändras så snabbt.