Steg för steg

Feet don't fail me now
Take me to the finish line

Annandag innan jul

Nu har det hunnit bli da'n före da'n före doppareda'n. Jag befinner mig i Stockholm nu och har hunnit flänga runt en del här redan. Snön lyser (inte) med sin frånvaro. Det här är min första snöfria jul. Men det går bra ändå, det ska bli kul med julafton. Jag såg nyss på julkalendern och den var spännande. Årets julkalender har varit rolig och spännande, om än rätt förutsägbar. Gissar att det sistnämnda är åldersrelaterat dock.

Vad är problemet?!

Sånger från förr

Jag och Gustaf var på julkonsert i domkyrkan i lördags. Det var kul, vi hade bra platser så jag kunde faktiskt se något för ovanlighetens skull. Jag älskar julsånger. Jag älskar att stå med i ett luciatåg och sjunga julsånger som folk tvingas lyssna på vare sig de vill det eller inte. För ja, det var ju på skoltiden jag sjöng i kören. De dagarna är över för mig eftersom att man faktiskt måste kunna sjunga för att få vara med i körer som vuxen. Så jag sitter hemma och lyssnar på gamla sånger och sjunger med och så kollar jag upp nya och försöker lära mig texten utantill.

Det är verkligen något jag saknar från barndomen. Hur jobbigt det än var på högstadiet kändes kören som ett ställe där man lämnade sådant utanför salen. Det hade varit kul, men jag är nöjd ändå. När jag är gammal kanske jag hittar en tantkör som inte bryr sig om man är någon sångtalang eller ej.

!%&/¤!#*!"#¤%/

Två av tre plagg som jag beställde från nelly passade. Jag kommer antingen beställa en ny eller dö. Jag hatar denna dag för den har bara varit dålig. Jag blev glad när jag fick mitt paket från nelly. För jag bryr mig om materiella ting, därför. Men så passar inte det jag verkligen ville skulle passa och sedan försvann den glädjen.

Dvalan

Det känns som att klockan är tre och jag väntar på julafton, men det är strax efter midnatt och julafton dröjer. Vad jag egentligen väntar på vet jag inte. Kanske är jag bara ett fegt lejon som väntar på att få mod? Men till och med han kunde hämta det själv. Kanske är jag inte honom heller. Kanske är jag som Dorothy och bara försvinner en dag, sådär alldeles. Livet är en paradox, det är inte värt att leva förrän man förlorat allt som är värt att leva för. Oroa dig inte, det är inte tänkt att du ska begripa det där.

Sömnen väntar. Natt!

Luciafika

Jag, av alla människor, frågade självmant om min rare pojkvän ville titta på Luciafirandet på morgonen och fika varm choklad med pepparkakor, varpå han svarade ja. Det känns djävligt out of character för mig att kliva upp så tidigt av egen fri vilja, men man ska inte låta sig förvånas alltför mycket. Jag fick ju fika. Jag älskar fika. Jag kliver upp före fan för fika. Och att fika med Gustaf är dubbelt så bra. Det blir mer fika ikväll.