På väg framåt

Idag har jag och Gustaf varit i stan. Göteborg är en härlig stad. Vi hittade ett jättebra pizzaställe, Pizzeria Haga. De är ett av ställena som gör de godaste pizzorna jag ätit. Efteråt kollade vi in avenyn och så fick Gustaf sig en saftmaja som han velat ha så länge. Han hittade den på en Myrorna-affär som var på hela fyra våningar. Ikväll ska vi bara stanna hemma och ta det lugnt för nu är vi äntligen (nästan) färdiga med inflyttningsbestyren. Det ska bli skönt att komma in i vardagslivet här sedan. Jag kommer blogga från datorn sedan, just nu har vi inget internet. Vi har köpt en sprillans ny bärbar Samsung som dessutom ser fin ut. Men det roliga är att den är utan cd-spelare. Är de nya tidernas teknik mindre praktiska än föregångarna? Jag lämnar er där.

Äntligen hemma

Nu har jag bott i mitt hem i Göteborg i två dagar, denna blir den tredje. Vi har hunnit få till det mesta här hemma och nu kan man verkligen se att detta är ett hem, till skillnad från lagerlokalen den såg ut att vara tidigare. Vi har fått de flesta möblerna nu, men tills vi fått vår garderob får kläderna ligga i resväskan. Fast så har jag ju levt hela sommaren igenom. ;) Nu ska jag göra mig i ordning så att vi kan åka till stan och handla det sista till lägenheten innan Gustaf åker till ridningen. Kanske hinner man med att strosa lite i stan också. =)

Just nu

Imorgon bär det av, då flyttar jag till Göteborg. Jag har längtat så mycket, men jag känner mig ändå nervös. Men det är väl så det brukar vara. Denna gången flyttar jag tillsammans med Gustaf, så det känns ännu roligare än sist jag böt stad. (Tänkte köra på norrländskan.)

Idag har hans morföräldrar tagit avsked och jag har tagit avsked av Stockholm. Jag har hunnit gå på Vetekatten, Gunnarsons och Kafé 44 en sista gång innan flytten, och det känns lite sorgligt. Samtidigt känns det så himla bra. Nu gör jag det, jag tar klivet ut från tians trampolin. Vattnet väntar där nere på att ta emot mig, men för en stund förblir jag tyngdlös. Just nu ska jag låta hjärtat rusa.

Gamla tider

Idag var min sista jobbdag på Frescatihallen. Det var skönt att veta att jag är ett steg närmare Göteborg, samtidigt som det känns lite konstigt att jag inte ska komma tillbaka dit något mer. Just nu längtar jag bara så himla mycket tills på onsdag då jag åker till min nya stad. Jag försöker fokusera på de ljusa sakerna i livet just nu, dessa små ting som kan göra att allting känns mycket lättare. Jag vet att jag har sagt att jag inte ville tillbaka till norr så snabbt, men just nu hade jag gärna tagit mig en lång promenad i skogen med Muffin och Cookie. När jag var ute i skogen med hundarna, då var jag lycklig.

På morgonen om tre dagar åker vi iväg. Jag längtar så otroligt mycket efter att få detta kapitel av mitt liv avslutat och påbörja det nya. Denna tid i mitt liv har haft sina upp- och nedgångar, men en sak är säker, den har präglat framtiden för mig i Göteborg.

Rakryggad

En vän frågade en gång vad jag skulle sakna mest med Stockholm. Mitt hjärta har fler än ett svar, men jag säger skrivarlinjen. Av flera orsaker, men mest för att det symboliserar så mycket för mig och för vad det har öppnat upp för mig. Och så klart för alla fina människor vars liv och texter man fick ta del av; det var ju inte det sämsta, om man säger så. Nu fortsätter jag den vägen ensam, men stärkt. Kanske jag inte blir publicerad inom tio år, eller ens någonsin. Man kan inte veta sådant, men jag gör åtminstone vad jag älskar att göra och det är mer än vad man kan säga om säkert hälften av landets befolkning. Det är vad som gör ryggen min rak.

Längtan

Emilia

Idag döptes Emilia. Hon är så fin och söt. Efter dopet åkte vi till folkan och åt smörgåstårta och fikade. Jag måste nämna smörgåstårtan för jag älskar smörgåstårta! ;) Emilia fick så fina presenter, bland annat ett lapptäcke som hennes mammas kompis hade sytt själv. Det var superfint, men det var förstås de andra presenterna också. Vi tog en hel massa bilder, men något är fel på vår kamera så de flesta blev suddiga. Här har ni en som inte blev det:

Jag och Emilia