onsdag 27 april 2011

Write with all your might!

Jag skrev nyss en lite sjuk dikt. Inte sjuk som i storslagen p.g.a. det, bara en ankedot i mitt fleråriga skrivande. Dikterna och novellerna kommer i allt jämnare takt nu. Efter en livstid kommer jag nog ha hunnit skriva mycket, förhoppningsvis några böcker med. En wizard rock låt ska jag också skriva någon gång, jag har ju redan skrivit en eller två Harry Potter-dikter (och I'll have you know, det var innan jag fick nys om wrock).

När man skriver får man vara ensam med sina tankar, man förstår allting och behöver aldrig förklara sig heller, det kommer av sig självt helt enkelt. Man får formulera sig hur man vill, man kan tänka i lugn och ro och utan att någon tycker att man talar för formellt; det ska vara så.

Kort HP-dikt, skriven under loppet av en minut får ni här nere. Enjoy!

Harry Potter
Min vän genom livet
Trots min död, kommer han leva vidare
Men han kommer aldrig dö
(Tror du mig inte?
Så tro voldemort!)
På min gravsten ska det stå
såsom en vis kvinna
en gång skrev:
"I open at the close."

I'm Batman - No, he is!!!

I know I should be studying, but just look at what I found!!!



Jag visste inte att det också fanns svarta ekorrar! Jag måste ha en av varje färg; en röd, en grå, en svart och en vit. Och så en flygekorre vill jag också ha. X)

Ironi i hög grad

Stackars lilla rika pojke fick du aldrig nog
att du behövde mer än oss det är klart att vi förstod
när alla andra faller tungt och alla skyddsnät tagits bort
fäll då ut din fallskärm och sväva över oss

I bolagens styrelser slår du dig fram
Och gör Spararnas pengar till bonusprogram
Du sparkar dom anställda när du får lust
För att höja din egen aktiekurs

Du sabbar allt med din stora vision
Men av styrelsen får du gigantisk pension
För ni är alla av samma skrot & korn

Du föddes med pengar, du föddes med makt
Du föddes med kroniskt människoförakt
Du trivs i din nya politiska roll
styr skattemedel helt utan kontroll

Eller som det gamla ordspåket lyder: "Mycket vill ha mer och Fan vill ha fler."

tisdag 26 april 2011

Sagan om mitt hem

Omringad av träd blir livet en lek, bokstavligt talat. För det är inte vad som finns utanför skogen som är på riktigt, det är i skogen som tallarna, granarna och björkarna beskyddar dig och du kan slappna av och bli dig själv, den du är. Det riktiga. Det delar man bara med utvalda.

Jag har funnit en plats, en fristad. Det är det jag kallar mitt hem. Men det är inte bara min plats, det är min och en annans. Det var där vi gick och bara var tillsammans och det är en av sakerna jag älskar min vän för. Trygghet, kamratskap, tillit är ett fåtal av de saker som hon stod för.


Vår i min skog.

I open at the close



I cannot let them die in vain.
They fought by my side
And fell with their pride.
One a brother, lived with all his wit.
Another taught me life, and how to deal with it.


Tänk dig att du går helt ensam i höstmörkret. Ni vet, det där mörkret som gör att man känner sig ensam som aldrig annars. Det är kallt ute, en sådan kyla som gör att hela världen blir kall. Gatuljusen gör att marken blänker av regnet som faller ned och förgäves försöker ta sig upp till himlen igen bara för att återigen slås ned till marken en sista gång. Du märker inte ljusen, de är inte av betydelse. Men musiken... Det du lyssnar på är denna låt och trots mörkret, kylan och ensamheten så vet du med säkerhet att du inte är ensam. Du är inte ensam. En sådan låt är detta. Det är wrock. Suck it.

måndag 25 april 2011

When I hear that whistle blowin'...

I hear the train a comin´
it´s rolling round the bend
and I ain´t seen the sunshine
since I don´t know when,
I´m stuck in Folsom prison
and time keeps draggin´ on
but that train keeps a rollin´
on down to San Anton

When I was just a baby
my mama told me: Son,
always be a good boy,
don´t ever play with guns.
But I shot a man in Reno
just to watch him die
When I hear that whistle blowing
I hang my head and cry

I bet there´s rich folks eating
in a fancy dining car
they´re probably drinkin´ coffee
and smoking big cigars.
Well I know I had it coming,
I know I can´t be free
but those people keep a movin´
and that´s what tortures me

Well if they´d free me from this prison,
if that railroad train was mine
I bet I´d moved it all
a little further down the line
far from Folsom prison,
that's where I want to stay
And I´d let that lonesome whistle
blow my blues away

Rosa nagellack och så pratar vi inte mer om det

Jag är tillbaka efter min resa till Sundsvall. Jag handlade inte så mycket; ett par solbrillor, en kjol och en på tok för stor morgonrock. Fast när det är halva halva reaprist är jag inte alltför kräsen när det gäller storlekar. Ha ha!

Jag har varit på min första basketmatch. Den var bra! Det var mellan Sundsvall och Norrköping. Jag hejade på Sundsvall i den matchen, men de vann tyvärr inte p.g.a. ett sista mål från Norrköping som Sundsvall inte kunde ta igen. Men roligt var det likväl.

Jag har inte jobbat något sedan i torsdags (då jobbade jag på vägen ned till Sundis), men nu ska det bli ändring på det! Jag tyckte att man defintivt får ta ledigt över påsken.

Det är många tankar som snurrar i huvudet och på ett sätt är jag tacksam över skolarbetet. Jag är tacksam för att ha något där, något att fokusera på, något som tar upp mina tankar så att andra tankar har svårt att bryta sig in, eller borde jag säga ut?

Nu ska jag göra mig i ordning för att träffa mina brorsbarn och vad det nu är jag ska göra idag.

Suck, hej.