Mysan

Idag hände något jättesorgligt. Min vän Mysan lämnade jordelivet för att evigt lugnt få vila i vår Herres omhändertagande.

Jag brukade alltid säga att hon alltid levde upp till sitt namn, för hon ville alltid mysa. Det finns inget namn som hade passat henne bättre. Hon ville alla väl, den hunden. Hon var försiktig, men ändå tyckte jag mig se den där glimten av bus som finns i hundars ögon. Jo, nog var hon lite knasig ibland. Men det ord som alltid kommer tillbaka till mig i slutändan är: mysig.

Men jag vet att hon har det bra där hon är. Hur kan hon inte ha det? Hon har de bästa som tar hand om henne. Sunny finns där för att ta hand om sin gamle vän, och jag kan nästan vara säker på att Compis direkt började leka tafatt med henne. Det tröstar mig att veta det.



Vila i frid.

Ljus i mörkret

Idag ska jag skriva två inlägg. Ett, detta, som påminner oss om livets glädjeämnen och vad som finns kvar när våra älskade försvinner, för förhoppningsvis har vi flera älskade kvar. Det andra... Ja, det får ni se.

Mamma kom hit idag. Hon ska stanna tills på torsdag. Imorgon ska vi äta middag hos Bobo och Hanna. Och så hade jag tänkt att vi skulle se på en hundfilm, Hachiko heter den. Jag köpte den i lördags. Jag älskar ju hundar. Själv går jag i den personliga tron att människan håller på att förlora känslan av sin själ, så att säga. (Alla bryr sig bara om naturliga grejer och allting måste vara konkret, man ska inte förlita sig på känslor och själen o.s.v.) Men jag tror att om det inte vore för hundsläktet, så hade våra själar redan varit förlorade.

Mamma har satt upp ljusstakar, så nu är det mera julmysigt här. Imorgon öppnas första luckan i julkalendern. Jag har då fått en chokladkalender av mamma, precis som det ska vara.

Idag har jag varit hos Carina och Martin. Faktum är att vi var hos dem i ca. 4 timmar. Men det är alltid lika trevligt, de är så snälla.

Och Cookie fyller år. Min Cookie.

I am the master

Jag träffade Angelique utanför Konsum Svea. Hon undrade om jag inte frös eftersom att jag hade strumpbyxor på mig. Och jag svarade att jag faktiskt inte gjorde det. Jag hade inte riktigt uppmärksammat det innan. När vi hade skilts åt kände jag energin jag hade. Jag kollade åt höger och tänkte att man kanske skulle ta en omväg hem. Jag såg gravljusen från Lundagårdskyrkogården lysa längst bort på vägen. Men så hörde jag ljudet av en bil nära mig och vaknade upp. Så, ingen omväg blev det. Istället blev det glada tankar om Harry Potter.

Och jag kan ju säga att jag har vunnit över mörkret. Har varit och köpt säkringar, så... In your face!!!

There was once a candle lit
within these merciful, fierce brick walls
The pitch black was no longer inside;
It is an outside force
trying to break in
But there was once a candle lit
And the candle still burns

Dr. Jekyll och Mr Hyde

Ha ha! Djävla skitvärld. Rövknullad i ansiktet blir man konstant. HA HA HA!!! Ser du?! Jag skrattar! Låt mig vara nu, jag fattar skämtet. Det räcker nu.

Spisen funkade inte för mig tidigare idag. Ringde på hjälp och när hjälpen kom funkade den ju naturligtvis! Och tror ni inte att man går in på rummet för att hämta något en timma efteråt, bara för att all ström i ens rum ska gå! Men jag ska inte kalla på hjälp denna gång, detta blir en kamp mellan mig och mörkret. Jo, nu djävlar! "Är det inte symboliskt?", sade jag till det. Det fortsatte att vara mörkt, så det tog jag som ett ja.

"I keep looking for some mistake, some sign, some clue as to why these terrible things are happening, but everytime I get close to an answer, it slips away. It’s maddening."
- Albus Dumbledore


Jag är i alla fall inte ensam längre. Dennis och Krille kom hit idag. Mötte dem på vägen hem från stan. De är fina.

Dennis och Kristoffer-Markus


"Marvelous creatures dragons, aren't they?"
- Barty Crouch Jr. (när han härmar Hagrid medan han låtsas vara Moody)

Pappersgem

Skithärlig dag! Jag och Sofia gick på stan. Det blev både Dagoberts och Rönnbäcks också. Härligt! ^^ Man känner många fler här i Boden än i Pite och det märks. Men i Sikfors känner man allra flest! X)

Vi såg Harry Potter Och Halvblodsprinsen ikväll. Jag vill läsa sjuan nu! Men den får vänta. I sinom tid... Så känns det som att det är med allt nu för tiden. I sinom tid. Vänte och vänte, jag hör aldrig annet. ;) Men det är okej, för det jag väntar på är värt det också.

Nu är Sofia tillbaka. Vi ska hitta på mer ofog, så hejdå små bananer och ni andra.

'Cause I'm held together. Duh! ;)

Efterlängtad ankomst

Nu är Sofia på väg! Hon sitter just nu på bussen till Boden alltså. Med tanke på att jag slutade 11.20 och bara har städat och haft tråkigt ända sedan dess, så är det ännu roligare (om det nu kan vara det, är inte så säker på saken). =P

Det kommer bli skitkul ikväll, imorgon och på söndag! Fast jag missar Richards födelsedag men jag är inte så säker på att han kommer ihåg mig ens, för han är så gammal. Vad är han, typ hundra? Ha ha ha! Jag skojade bara. Han fyller 26, fast han är ändå gammal! Ha ha ha! Det är roligt att retas. XD

Alltså, är klockan bara 15.25? Otroligt. Känns som om den är minst 19 eller något. Aja. Jag går och läser nu.

Genuina känslor

Jag måste berätta vad som hände mig nyss: Jag hade kommit hem från Konsum Svea och valde att ta hissen för ovanlighetens skull. När jag står i hissen, som har en halvkroppsspegel (kan man säga så?), och övade på mina crazy-stares. När jag då kommer till min våning och dörrarna öppnas står jag kvar någon sekund för att öva lite till. Sedan upptäcker jag människan som står utanför och ska åka med hissen. Jag vände mig snabbt om, sade ett glatt "Hej!" och gick snabbt in i lägenheten och började skratta. Sedan konstaterade jag: Well, if you can't laugh at yourself...

Nu ska jag läsa ännu mer Wuthering Heights. Ack, vad den boken plågar mig! Varför kan inte karaktärerna göra som jag vill? Dumma Emily Brontë, som förstör mitt arma hjärta. Härligt med en bok som faktiskt innehåller sann kärlek, inte något dravel! Jag brukar vara emot kärleksböcker, men det är för att jag finner de (författarna) alla vara dåraktiga som tror att de kan förmedla känslan av sann kärlek när de inte kan det. Om känslan är äkta har jag inget emot det, jag är öppen för det allra mesta då. Om man skriver med hjärtat kommer känslorna fram naturligt.

Nu blev jag sugen att skriva på min TOK-essay, men det får vänta till imorgon! Jag är rädd att mitt arbete endast skulle vara undermåligt om jag skrev på det nu. Det är enbart på grund av min längtan efter att få återgå till mitt läsande.

Adjöken!