Längtar

 Just nu väntar jag på att Gustaf ska sluta efter att ha jobbat övertid. Vi ska äta på en restaurang, som är jättemysig och som ligger i Eriksberg. Gaubi heter den. De har en jättegod kebabpizza som jag brukar beställa. Första gången vi var där valde jag räkpizzan, den är också god. Främst av allt är atmosfären där väldigt skön. Jag älskar ju pizza så jag är väldigt nöjd med dagens val av middag.

Jag såg ett gammalt inlägg från när vi precis hade flyttat till Göteborg och jag skrev att vi hade ätit på en pizzeria inne i stan som jag idag inte har något minne av alls att vi ens har varit på. Tydligen har de goda pizzor där. Enligt mig själv. I guess.

 Imorgon ska jag tvätta, på onsdag ska jag klippa luggen och packa och på torsdag jobbar jag och sedan packar vi det sista, för på fredagen åker vi till stugan. Vi har lite bio, teater och restaurangbesök inbokat, men det kommer hinnas med annat också. Det är inte så strikt planerat.

Världens tyngd

 Fick svara på en enkät idag som handlade om reklam angående förberedelser inför kriser och krig. Det i kombination med vad som händer i Europa gör att man funderar över framtiden och tillvaron. Men livet här i Sverige måste gå på. Imorgon är jag kyrkvärd. Bara en sådan grej.

På fredag eller lördag åker jag och Gustaf till stugan. Det beror på om han får ledigt eller inte. Jag jobbade två dagar denna vecka istället för nästa, för då kan jag bara jobba en dag om vi åker på fredagen. Jag hade tänkt ta det lugnt första veckan tillbaka på jobbet, men så blev det inte. Jag har inte jobbat på en månad, plus att jag har varit hemma ett tag p.g.a. att jag var sjuk förut, och då ville jag börja lite långsamt. Men det gick ju an ändå. Jag ska ju vara ledig i två veckor sedan, då vi ska upp till stugan, så jag klarar mig gott och väl. Tills vidare.

Hemma

Vi funderade på om vi kunde åka till stugan tidigare än först planerat, men det blev inte av. Vi hade ursprungligen tänkt gå på Jokkmokks marknad, men den blir inte heller av. Sanningen är att jag saknar stugan varje gång vi åker från den. Inte på samma sätt som jag saknar t.ex. Gullholmen, som jag också saknar varje gång vi åker därifrån och som jag ständigt längtar till. Jag saknar Gullholmen på det sätt man saknar ett semesterställe. Stugan saknar jag som man saknar sitt hem när man reser bort. För varje gång jag åker till stugan och sedan tillbaka till Göteborg så känns det mer och mer som att jag åker hemifrån till ”mitt andra ställe”. Jag skulle egentligen kunna tänka mig att flytta till Stockholm också, bara för att då är det mycket lättare att åka till stugan än härifrån.

Jag har bestämt mig för att försöka åka till stugan tre, men åtminstone två, gånger denna termin. En gång i februari/mars, en gång under påsk och en gång efter påsk. Men påsken infaller så sent i år, så vi får se. I så fall blir det väl en resa upp i maj och det är så nära sommaren. Däremot har jag längtat efter Norrbotten i maj i flera år nu, så jag kanske gör det ändå.

Jag har läst en del av mina gamla blogginlägg och som vanligt är det ju roligare med bilder till texten, så jag ska försöka sätta in lite bilder då och då. Här är två på stugan.

På den här bilden ser stugan lite mörk ut, men jag tycker ändå om bilden.

En sommarbild på stugan. På den här bilden ser man Råsta som kikar ut genom det högra fönstret.

Everytime that we run

I moved to California, but it’s just a state of mind

It turns out everywhere you go you take yourself, that’s not a lie

Vändning

Jag tror folk med råge underskattar hur svårt det är att vara nattmänniska. Under tiden jag har varit sjuk och därför inte haft någonstans att vara har jag lyckats vända dygnet till när jag själv naturligt lägger mig. Det är vid 3-4-tiden på natten ungefär. Igår lade jag mig ungefär när jag brukar kliva upp de dagar jag jobbar däremot, så det börjar verkligen bli dags att vända tillbaka dygnet igen. Det är just det, att jag måste vända dygnet, som är jobbigt. Varför kunde inte jag få vara en sådan där morgonmänniska som älskar att kliva upp klockan 6?

Det hade inte varit ett så stort problem om vi hade haft sextimmarsarbetsdagar. (Jag skriver ihop ordet, för det är så man säger i Norrbotten. Får Torgny Lindgren så får jag med.) Vissa vill ha fyradagarsveckor, vilket jag också är för. De dagar jag jobbar sex timmar har jag mycket mer ork när jag kommer hem och jag kan dessutom lägga mig lite senare, vilket passar mig bättre, utan att vara dödstrött. De veckor som Gustaf jobbar fyra dagar har vi mycket fler möjligheter att hitta på grejer tillsammans eller göra ärenden samtidigt som vi har tid att varva ned. I vår moderna värld tror jag att det är den enda lösningen som vi har framför oss för att arbetslivet ska vara hållbart. Egentligen tror jag att det gäller för arbetslivet förr med, men det är inte förrän nu det börjar kunna bli verklighet (och är verklighet på vissa håll).

 Nu är klockan halv fyra. Jag ska väl gå och lägga mig i sängen i alla fall. Jag brukar läsa lite läskiga reddit-trådar via Instagram också, det är så jag tröttar ut hjärnan. Bättre än att ligga och stirra i taket när man inte kan sova.

Censur

Jag censurerar mig själv. Jag ska köpa en dagbok som man skriver i för hand. Jag vet bara inte riktigt vilken design jag ska välja än, så jag tänker sova på saken. Jag antar att jag är lite för skadad från att ha läst alla mina cringy gamla blogginlägg. Pallar inte med den känslan just nu. I feel free when I see no one and nobody knows my name, etc.

Saker faller samman

 Things Fall Apart är titeln på en bok som jag tycker lever upp till sin titel, ingen fråga om saken, men som jag samtidigt inte tycker lever upp till de förväntningar jag hade på boken när jag först läste titeln. Jag föreställde mig något som i Doktor Glas kanske. För att inte tala om just Doktor Glas, som har en titel som jag inte förväntade mig skulle tillhöra den bok jag sedan läste. Vars jag vill komma med detta? Just ingenstans, det är bara något jag har tänkt på. Kanske att ibland är titeln missvisande i jämförelse mot ens förväntningar. Samma kan det vara med människor. Saker är inte vad de verkar, människor är inte som de verkar när vi bara läser titeln. Men det är boken som är innehållet, titeln är bara ett namn som har givits den för att veta vad man ska kalla den. Titlar är okej, så länge vi inte stirrar oss blinda på dem.

Angående böckerna jag nämnt så tycker jag att titlarna är passande, inte alls missvisande. Men man får bilder i huvudet ibland, sen faller de samman och man står kvar med innehållet, den verkliga bilden.