Speak Now

Taylors tredje skiva heter Speak Now. Den skulle egentligen heta Enchanted (namnet på en låt från skivan) var tanken från början, men Taylor övertygades om att låta den heta Speak Now istället. Vare sig det var något Taylor egentligen ville eller tvingades till får vi kanske aldrig veta. Det här är ett album som jag till en början inte var så förtjust i, men nu är det (som jag sade i mitt tidigare blogginlägg) nummer tre i ordningen av mina favoriter. Det är egentligen svårt att välja mellan den här skivan och reputation, det står och väger mellan några låtar som tippar över vågen till Speak Now-sidan. Det och det faktum att det här är en av skivorna med bäst text, väldigt målande beskrivningar och hela fyra låtar som går över 5-minutersstrecket. Taylor har skrivit många letar helt och hållet själv och de andra låtarna skriver hon i princip själv och tar sedan lite hjälp av någon annan att färdigställa dem. Det som är speciellt med Speak Now är att alla låtar på den här skivan är skrivna helt och hållet av Taylor själv.

Speak Now

1. Sparks Fly

En låt med mycket fart i. "The way you move is like a full on rainstorm, and I'm a house of cards" är de inledande orden i låten. Jag tycker att den här raden beskriver Taylors låtskrivande på ett bra sätt. Varför säga "You knock me off my feet" när man kan beskriva det så här istället liksom? Hela låten är ett energiknippe och jag tycker att den delar en del likheter med Fearless, i synnerhet vad gäller energin och känslan.

2. Dear John

En av Taylors berömda nummer 5-låtar. För er som inte vet, så uppmärksammade fansen att Taylor verkade lägga just de råa, emotionella, sårbara låtarna på just plats nummer fem i ordningen av låtar på albumet. Hon gjorde det utan att tänka på det, men sedan det påpekades har hon medvetet vigt en sådan låt till plats nummer fem på sina album. Den här sångens studioversion är jättebra, men den gör sig nästan ännu bättre live. Det mest ikoniska är bryggan:

"You are an expert at sorry
And keeping lines blurry
Never impressed by me acing your tests
All the girls that you've run dry have tired lifeless eyes
'Cause you burned them out
But I took your matches
Before fire could catch me
So don't look now
I'm shining like fireworks
Over your sad empty town"

Låten är värd att lyssna på bara för den här biten nästan.

3. Haunted

Förut brukade alltid fans säga att det här var deras favoritlåt och jag minns att jag tänkte att den här verkade vara superpopulär. Nu säger de flesta att det är All Too Well istället, den som jag alltid har gillat. Hur som helst, för att återgå till Haunted så är det här en väldigt bra låt och det är mycket fioler i den. Det är mycket kraft i låten också, speciellt i refrängen. Den handlar i princip om hur textjaget fortfarande "hemsöks" av en gammal kärlek som denna inte kommit över. Min favoritdel är när Taylor innan sista refrängen sjunger "I know, I know, I just know / You're not gone, you can't be gone / No" Hon sjunger hela låten med så mycket känsla, men den här biten är verkligen känslofylld. Ett tips är att lyssna på den akustiska versionen också, den är så grym!

4. If This Was A Movie

Jag brukade hoppa över den här förut. Jag hade fått för mig att den inte var så bra, att jag hade lyssnat på den förut och inte fastnat för den. Men så lyssnade jag på den igen för kanske ett halvår-ett år sedan och återupptäckte den. Nu kan jag inte förstå att jag hoppade över den. Den har lite samma stuk, som Haunted; det är en kraftfull låt som handlar om hur man inte kan sluta tänka på en gammal kärlek. Som vanligt är det Taylors berättarsätt och liknelser som målar upp så starka bilder. Jag skulle försöka välja ut en textrad, men det är svårt. Hela låten bygger ju upp en bild, så jag rekommenderar er att bara lyssna på den.

5. Long Live

Det här är låten som jag säger att jag ska ha på min begravning. Vem vet om jag hinner ändra mig tills jag faktiskt dör, men den här ger mig all the feels. Mest är det egentligen den här biten som griper mig:

"Long live the walls we crashed through
All the kingdom lights shined just for me and you
I was screaming, 'long live all the magic we made'
And bring on all the pretenders
I'm not afraid
Long live all the mountains we moved
I had the time of my life
Fighting dragons with you
I was screaming, 'long live the look on your face'
And bring on all the pretenders
One day we will be remembered"

Jag menar, hon sjunger om drakar och magi - vad mer kan man önska sig? Skämt åsido, det är en fin låt om att tänka tillbaka på goda tider.

6. Last Kiss

Det här är en av mina favoriter. Det är en långsam melodi som passar väl ihop med uppgivenheten i texten, känslan av saknad efter någon som har lämnat en. Känslan målas upp genom textrader som "So I'll watch your life in pictures like I used to watch you sleep / And I feel you forget me like I used to feel you breathe". Det är en hjärtskärande text, men som vanligt är det hur hela berättelsen byggs upp som gör att en sådan textrad blir så förkrossande. Hon har ett sätt med orden.

Nu har jag nämnt några av mina personliga favoriter som inte blivit singlar (förutom Sparks Fly). Ska jag rekommendera fler sånger, så är det Back To December och Mean, som är två singlar från albumet. Den här skivan har förresten också Taylors absolut sämsta låt. Den är pinsamt dålig. Den heter Superman, så nu kan ni antingen hålla er borta från den eller lyssna på den och cringea till döds.

Fearless

Taylors andra skiva heter Fearless och släpptes 2008. Det var det året jag upptäckte Love Story när den spelades på radio och jag älskade den omedelbart och tänkte genast att den där Taylor Swift inte var så dålig. Även fast jag lutade mer åt rock-hållet, och delvis gör det ännu, så har jag alltid gillat kärlekslåtar i princip oberoende av tidsepok eller musikstil. Med det sagt så gillar jag inte alla kärlekslåtar, men tilltalar den mig så lyssnar jag på den. Det är därför jag alltid har gillat Savage Garden och varför jag exempelvis lyssnar på Roy Orbisons You Got It från 1989 eller Ray Petersons Tell Laura I Love Her från 1960. Love Story var en hit för mig redan från början alltså, men det var  inte förrän ett par år senare som jag verkligen skulle börja lyssna mer på Taylor.

Fearless

Det här albumet har en specialutgåva som heter Fearless Platinum Edition. De nya låtarna på den skivan är konstigt nog placerade i början av skivan. Jag kommer inte att nämna Love Story eller You Belong With Me, eftersom att de flesta som har hört Taylor nog känner till dem och inte riktigt behöver mina kommentarer på dem.

1. Fearless

Det här är låten som får en att, om så bara under tiden för låtens längd, släppa taget om allt och förlora sig i allting som varit bra, äventyrligt, spännande och kul i ens liv. Och i tankar på det som kommer att vara det, inte bara det som varit i det förflutna. Det finns en låtrad som jag ibland tänker på när tillfället dyker upp och det är "In this moment now - capture it, remember it"

2. Change

Jag har faktiskt en rolig anekdot förknippad till den här låten, men jag tar den sedan. Det här är sången som får dig att kämpa när du vill ge upp, när "the final blow hits you" som Taylor sjunger i låten. Jag gillar ordet "hallelujah" som kommer i slutet av sången. Det kan tolkas religiöst om man vill det, men kan även vara bara ett uttryck för glädje! Det är förresten det som min anekdot handlar om. När jag jobbade där jag extrajobbar nu på ett visst snacksföretag så hade personalen på kontoret frågat mig vad jag utbildade mig till och så vidare och jag hade då berättat att jag ville bli diakon och lite vad det kunde innebära, kallet som man känner från Gud och så vidare. Det verkade som att vissa var genuint intresserade medan vissa var lite svalare mot detta och nästan hånfulla. Det snurrade ju igång mitt huvud och jag tänkte att de kanske trodde att jag var en sådan där som hatar mer än älskar sin nästa, om jag uttrycker mig så. Hur som helst, jag fortsatte jobba efter lunchen och spelar då bland annat den här låten. Och precis när hon sjunger (och har ni hört låten så vet ni att hon sjunger det med kraft och väldigt utdraget) "hallelujah" så kommer av de från kontoret in. Jag tänkte att med allt prat om diakoni och så nu det här så måste de tro att jag är superreligiös och kommer börja dela ut pamfletter om Kristus härnäst och knacka på deras kontorsdörr och fråga om de har släppt in "Jesus vår Herre och frälsare" i deras liv än. Jag tror inte riktigt att det var så illa, men det var lite så jag tänkte i stunden, för som sagt, hon sjöng "And we'll sing hallelujaaaah, we sang hallelujaaaaah, Hallelujaaaaaaaaaaaaaaaaaaah". Om ni hör sången så fattar ni vad jag menar.

3. Breathe

Den här skrev Taylor tillsammans med Colbie Caillat. Den handlar om när en vänskap tar slut, men kan även handla om andra typer av relationer. Det är förstås fritt för tolkning. Den här låten är helt klart lugnare än de andra två jag har listat. Det är en enkel, men bra låt som jag har gillat sedan jag först hörde den.

4. White Horse

Det här är också en lugnare låt, men inte riktigt lika lugn som Breathe. Det här är en ballad som är mest kraftfull i bryggan och den sista refrängen, så den slutar med lite mer styrka än i början. Det är en av mina favoriter på skivan.

Nu är jag färdig med både debutalbumet och genomslagsalbumet. Nästa album är tredje i ordningen både i kronologisk ordning såväl som på listan över mina favoritalbum av Taylor. Det kommer att komma lite fler kommentarer och fler textutdrag på fler låtar när jag pratar om den. Hoppas ni ser fram emot att läsa det lika mycket som jag ser fram emot att skriva om det.

Taylor Swift

Jag tyckte att det var så kul att skriva om den musik jag tyckte om när jag gjorde listan i maj och nu i september, så jag bestämde mig för att jag ville prata ännu mer om musik. Jag har dessutom insett att man kanske lyssnar på typ I Knew You were Trouble och bestämt sig för att det är Taylor Swifts musik i ett nötskal. Jag skulle inte hålla med om det, så därför tänkte jag guida er till vad jag tycker är Taylors bästa låtar genom att lista några favoriter i olika inlägg. Man behöver inte hålla med, men kanske man hittar något man tycker om.

Taylor Swift a.k.a. Debut

Taylors debutalbum som heter just Taylor Swift är inte mitt favoritalbum. Hennes röst har bara blivit bättre med åren och melodierna har vuxit sig mognare. Med det sagt så finns det ändå en del riktigt bra låtar på den här skivan. Nedan listar jag mina favoriter.

1. Tim McGraw

På Taylor Swifts skiva Taylor Swift finns Tim McGraw. Hu, det var många namn där! Skämt åsido så är hennes första singel en av hennes bästa låtar någonsin, enligt mig. Den är country, så förvänta er inget popigt med den här. Taylors debutskiva är överlag mer country än pop (något som kommer att förändras med varje skiva ända tills 1989, som är renodlad pop). Texten är bra, men för mig är det country-stuket och melodin som gör låten så bra. Lyssna och avgör själv!

2. Our Song

En countrylåt med fart i. Det här är låten som ingen kan ogilla! Så fort den spelas så rycks man med i melodin och kan man texten så måste man sjunga med! Har du missat den här så har du missat allt (ok, överdrivet, men nästan)!

3. Mary's Song (Oh My My My)

Återigen country. Det här är en sång som berättar en historia. Nej, alltså, hon berättar faktiskt en historia och det är det som är texten till sången. Den är skriven om ett gammalt par och deras uppväxt tillsammans och hur de blev kära och hur de som gamla lever tillsammans. Det är liv i både verserna och refrängen, men lite mer liv i den senare.

Det finns fler bra låtar på den här skivan (Teardrops On My Guitar älskade jag som tonåring och var min favorit länge!), men jag listar inga fler. Lyssnar man på dessa tre och vill höra fler, så kan jag göra det men dessa fångar ändå upp albumet rätt bra överlag.

Klagomuren

Jag har en hemlighet som jag tänker avslöja nu. Jag är less på sommarvädret. Eller, egentligen är jag snarare less på den ständiga växlingen mellan sommar- och höstväder. Man kan inte planera vad man ska ha på sig. Vädret kan till och med växla på en och samma dag så att man tar på sig kläder efter hur vädret är på morgonen och så får man gå omkring och svettas mitt på dagen. Men skulle man säga att man är less, då skulle folk bara tycka att man klagade och var negativ. Jag är faktiskt mer än less på den attityden också. Det är så hämmande att aldrig få klaga på någonting utan att någon passivt-aggressiv-positiv ska komma och klaga på att man klagar. Så därför klagar jag här.

När jag ändå håller på, så vill jag framföra att jag också är urless på de som säger att om man klagar på 30 graders värme så får man inte heller klaga när det blir -30, för har man en gång tyckt att det har varit för varmt så får man aldrig någonsin tycka att det är för kallt heller! För då skulle man inte ha klagat på när det var för varmt, utan man måste njuta av lårskav och svett på varje liten del av kroppen. Jag tycker att man får klaga lite, för annars kommer det bara ligga och gro och kännas värre. Att säga att folk inte får klaga är som att säga att ett spädbarn inte får gråta när det är hungrigt. Hur ska det kunna bli bättre om man inte gör sig hörd? Även om det så bara handlar om något okontrollerbart som vädret, så får man ju åtminstone lite mänsklig gemenskap genom att dela med sig av hur man känner. Jag uppmanar alla att sluta låtsas som att världen blir bättre av att ingen klagar och börja anamma sina negativa känslor innan man blir helt tom av allt man måste låtsas att man tycker och känner, för ingen känner sig positiv hela tiden och ingen ska behöva det. Mvh en klagare

Disclaimer: Nej, jag menar inte att man ska klaga på andra människor, typ "ditt ansikte är fult", utan mer på situationer och sådant som inte direkt sårar en annan människa. Vill man ändå klaga på en annan ska man tillämpa "konstruktiv kritik", vilket innebär att du klagar på någon på ett trevligare sätt och den andra personen måste låtsas att den ska ta emot allt du sagt på ett positivt sätt för att inte bli stämplad som "kan inte ta emot kritik". En taktik som används av passivt aggressiva hela tiden, för att de inte vill bli sedda som klagare. Obs, ej att förväxlas med genuin konstruktiv kritik.

Slutförande

Jag tänkte bara slutföra den musiklista jag påbörjade, men aldrig avlutade i maj månad.

Dag 24: En sång av ett band som jag önskar fortfarande spelade tillsammans

Mitt svar: Savage Garden

Hela Affirmation-skivan är så bra. Darren Hayes är så bra på att skriva låtar! Älskar nostalgin man får av soundet i låtar som exv. Chained To You.


Dag 25: En sång av en artist som har gått bort

Mitt svar: Back to Black av Amy Winehouse


Dag 26: En sång som får dig att vilja bli kär

Mitt svar: Lover av Taylor Swift

Om jag inte redan vore kär så hade den här fått mig att vilja bli det.


Dag 27: En sång som krossar ditt hjärta

Mitt svar: Soon You'll Get Better av Taylor Swift

Lyssna på den så förstår du.


Dag 28: En sång av en artist som har en röst som du älskar

Mitt svar: Head Above Water av Avril Lavigne

En bra låt och jag tycker att hennes röst kommer till sin rätt i låten. Jag gillar att Avril kan sjunga med sådan kraft i rösten utan att kompromissa hur bra det låter.

Dag 29: En låt som du kommer ihåg från din barndom

Mitt svar: Barbie Girl av Aqua

Jag minns att jag önskade mig deras skiva i julklapp och så fick jag den. Det känns som en skiva som många hade när de var barn, eller så är det bara de jag har pratat med.

Dag 30: En låt som påminner om dig själv:

God Knows I Tried av Lana Del Rey

Det var det sista av den här låtlistan, som jag egentligen mest började för att fylla ut lite inlägg samtidigt som jag tyckte att det skulle bli kul både för mig själv, men även kanske för andra som vill veta lite mer om  mig eller musiken jag pratar om. Jag tror att det finns en del att lära om andra genom vilken musik de lyssnar på, men det gäller att vara uppmärksam på rätt saker. Nu går jag vidare till det vanliga, vad nu det är. Ibland är det en dikt, ibland en uppdatering om mitt liv. Det är lite olika nu för tiden. Vi får väl se.

Liten uppdatering om min vardag

Så, en liten uppdatering: Jag ska inte läsa psykologi denna termin, utan jag ska läsa det antingen nästa eller nästnästa termin istället. Annars då? Jag har jätteont i ena axeln. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag stödde mig på armbågarna och när jag skulle kliva upp så lät det som att flera saker inne i axeln knäcktes och enda sedan dess har jag haft ont i den. Jag är ganska säker på att det här är relaterat till mitt jobb, men jag tänker ändå låtsas som ingenting för just nu är det mitt enda jobb. Det går över mer och mer för var dag som går. Vad mer?... Jo! Jag trodde inte att Scream (serien, inte filmen) skulle vara ens hälften så bra som den är. Jag rekommenderar den. Nettflix har två säsonger och jag har efter lite googlande tagit reda på att det ska finnas en tredje säsong, men att den är mycket kortare än de andra två. Hur som helst är den sevärd! Det är vad jag ser på kvällarna just nu i alla fall.

Höst

Jag är seriöst beroende av att söka upp nya bilder på temat ’höst’ och lägga till det på min anslagstavla på Pinterest. Jag har aldrig egentligen varit ett fan av hösten förrän några få år sedan. Jag har alltid sett hösten som en chans till en ny start och Gud ska veta att jag har haft många sådana genom livet, men annars har jag inte varit förtjust i vädret eller i hösten i ren allmänhet. Den har ju alltid betytt att sommaren är över och det enda som väntar är vinter. Men nu har jag förstått hur skönt det kan vara att det inte är varmt, fuktigt och kvavt, vad vacker lövens färgskiftning är, hur bra det faktiskt är att kunna plocka lingon i skogen, bl.a. Så nu välkomnar jag hösten, men det betyder inte att jag inte uppskattar sommaren fortfarande. Fast jag måste nog säga att alla årstider tycker jag nog är bäst i Norrbotten. Det är som att alla årstider kommer till sin rätt i det klimatet. Det finns en del att önska av Göteborgs vinter (såsom snön) t.ex. Men förutom de iskalla vindarna är hösten rätt bra här ändå, i alla fall de första fyra månaderna, sedan börjar det bli lite tjatigt, men sedan kommer ju våren. ;)