Prov och prövningar

Jag är faktiskt rätt less på skolan. Jag trodde inte att jag kunde bli det, för samtidigt är det också rätt ofta kul. Mest är jag nog less på att skriva dessa evinnerliga uppsatser hela tiden, även om det var vad jag brukade tycka var bäst. Det är ju ändå rätt chill, men samtidigt så känns det som att jag bara skriver och skriver och i slutändan flyter allt ihop. Men jag är nog faktiskt allra mest less på att hela tiden ha deadlines. Vad man än gör så måste finns den där och skaver. Det stör min sömn eftersom uppsatsen hela tiden finns där i huvudet. När man ska skriva tenta så är det mer uppdelat när man ska tänka på det och inte, för man kan ju inte skapa nytt material vad gäller en tenta som man kan gällande en uppsats. Tenta-pluggmaterialet utvecklas inte i hjärnan genom att man tänker på det, utan förblir det du har pluggat in och utvecklas bara genom att du pluggar in mer material. Som sagt, mycket kraftigare gränsdragning mellan pluggtid och icke-pluggtid när man ska skriva tenta. Uppsats är dock chill på det sätt att det sällan tar den tid som man faktiskt får för att skriva uppsatsen. Men då gäller det ju att man tar det lugnt när man är nästan klar snarare än innan man ens har börjat, för då kan det slå slint och man är ute i sista minuten i alla fall. Men den här gången har jag börjat i rätt god tid i alla fall.

Men sedan finns det mycket annat som ställer till det. Det faktum att jag inte längre får CSN lägger en stor stress på mig som inte fanns innan. I söndags talade prästen om prövningar och om inte det här är en prövning så vet jag inte vad som är det. Men det går an, det går alltid an.

Tre goda ting

Vi har köpt något som heter franska våfflor och de är jättegoda! Efter lite googling har jag insett att detta är ett bakverk som många bakar hemma själva, men så goda som de som är köpes är, så rekommenderar jag dem med. Paketet kostar bara 14 kronor och man får 12 stycken. Jag är typ beroende. Så det är mitt tips i alla fall, att köpa sådana.

På fredag åker vi till Stockholm igen. Vi ska passa på att gå på Vårsalongen och äta på Blå Porten. Det ska bli trevligt. I övrigt ska vi hälsa på Gustafs mamma bara, vi ska ju bara vara där över helgen. Det hade varit kul om man hann med något annat när man är där, men vi hinner i alla fall gå på Liljevalchs, så det är ju bra.

Ikväll ska vi se The Favourite på Aftonstjärnan. Det ska bli kul, men innan dess måste jag hämta upp en bok på biblioteket, så det får vara allt för idag.

Här är en bild på de franksa våfflorna, så ni vet vad ni ska leta efter i butiken:

Nashville

Ifall ni har missat det så finns det en väldigt bra serie som heter Nashville. Den finns på Viaplay, bara så ni vet var den finns. Jag rekommenderar den verkligen, jag tycker att det är en av de bästa serierna från den här sidan 2010-talet, antagligen på min topp 10-lista över bästa serier alla tider också när jag tänker efter. Den utspelar sig i Nashville och handlar om några countrystjärnor och deras dramatiska liv, men även om några countryartister som vill bli stora artister.

Det som är bra är ju att säsong 1 kom ut för 6 år sedan, så det finns redan flera säsonger som man kan sträcktitta på. Jag vet inte vad som är bäst med serien, om det är handlingen eller låtarna. Nedan har jag bäddat in en video från youtube, vilket känns som en evighet sedan jag gjorde sist. Det är en låt som Hayden Panettieres karaktär, Juliette, sjunger. Den heter Don't Put Dirt On My Grave Just Yet.



Jättebra låt! Nedan listar jag mina favoritlåtar från Nashville:

Don't Put Dirt On My Grave Just Yet
Black Roses
The Wrong Song
Trouble Is
If I Didn't Know Better

Jag skriver inte ut vem som sjunger vilken, för man kan bara söka på Nashville och titeln så har man inga problem att hitta låten.

Veckor

Jag är så less på att vara sjuk. Jag har varit sjuk i två veckor nu, till och med någon dag mer. Jag började ju bli frisk förra söndagen, men efter att jag var vikarie i tre dagar blev jag jättesjuk igen. Jag har bihåleinflammation och har haft ont i käken. Jag vaknade klockan 3 natten till fredag och var tvungen att kliva upp då. Jag läste nämligen att om man har bihåleinflammation så hjälper det att vara upprätt, att inte ligga ned, så jag satte mig och såg ett par filmer tills Gustaf klev upp. Det hjälpte faktiskt och natten efter låg jag med en extra kudde under huvudet, så nu mår jag bättre. Jag måste gå till skolan imorgon, men jag ska bara gå på förmiddagen. Jag har redan missat två veckors skola (ena veckan hade bara en obligatorisk lektion och så själva tentan, men det är ändå jobbigt), så nu när den nya kursen börjar måste jag i alla fall försöka gå så gott jag kan. Mår jag mycket dåligt imorgon kommer jag uppenbarligen inte gå alls, men jag ska gå så mycket jag orkar i alla fall.

Apropå skolan så måste jag uttrycka mitt missnöje över upplägget på kursen. När jag gick grundkursen för flera år sedan (2013-2014) hade vi 4 delkurser på 7,5 hp, vilket är det vanliga. Ibland kan det vara variationer i detta, men oftast är de rimliga. Men nu har de ändrat på grundkursen och även fortsättningskursen så att de innehåller 6 olika kurser på 5 hp vardera. Det innebär att vi har tre veckor på oss att plugga in materialet, skriva provet och sedan ska vi gå vidare till en ny delkurs. Det upplägget är dåligt. Nu när jag har varit sjuk så missar jag inte bara en tenta, jag missade halva mina lektioner bara genom att vara borta från skolan i en vecka. En vecka. Halva antalet lektioner. Det är sjukt. Jag tycker att det blir för mycket på en och samma gång, hade varit bättre att kanske ha lite längre delkurser, 4-5 stycken och så gå lite djupare in på det eller något sådant.

Men, vad ska man göra? Livet går vidare...

Det är skillnad på Gud och Gud

Nu har jag besökt kyrkan i Lundby för första gången. Jag har tänkt på det, att det kan verka konstigt för en del kyrkfolk att jag har gått så sällan i kyrkan trots att jag tror på Gud och att jag vill bli diakon (det känns extra rätt nu när jag pratat med stiftsdiakonen), men för mig är det inte konstigt alls. Även om jag inte gått så mycket i kyrkan så har jag pratat om Gud med andra, i synnerhet min familj. Jag har kommit till insikten att jag har en mer avslappnad syn på Gud än vad kyrkan överlag verkar ha. Så visst finns det en skillnad på en som jag, som inte bildat min uppfattning om Gud helt och hållet utifrån kyrkan, och någon som gått i kyrkan ofta genom livet. Jag har beslutat mig för att ha min Gud bakom en vägg. Dit kan inte kyrkans högtidlige Gud nå. De ska förbli separerade i mitt huvud, så att jag fortfarande kan ha min Gud, den jag levt med hela mitt liv, och samtidigt förstå varför de pratar om Gud på det sätt de gör. Ibland känner jag igen min Gud i vad de säger, såsom när de pratar om Gud som barmhärtig, men när de pratar om sådant som låter konstlat blir jag lite obekväm. Så, det finns min Gud och det finns den högtidlige Gud. Så får det bli.

Jag tror inte att man måste gå i kyrkan för att veta vem Gud är för en själv. Jag har aldrig behövt det i hela mitt liv, även om det ibland kan vara trevligt. Jag tror att det är bra för mig som vill bli diakon att veta vad som sägs i kyrkan mer noggrant och att ha den kunskapen, men för en som inte jobbar inom kyrkan tror jag inte att det är huvudsaken. Det viktigaste är att veta vem Gud är för dig och att inte använda Gud eller religionen för att på något sätt göra andra illa. Det är kärnan, och sedan kan man fylla på det med kyrkobesök, böner, att läsa Bibeln, etc. Vad man nu själv vill ha med sig i sin tro, helt enkelt. Så tänker jag.

Det klarnar

Saker och ting som har hopat sig angående skolan klarnar lite mer nu. Jag skrev en tenta i biologisk psykologi i fredags och följde sedan med några på en tenta-öl (fast jag drack cola förstås). Det kändes som att det gick bra och nu håller jag på att knyta ihop en del andra akademiska trådar, så att säga. Det lugnar sig lite, med andra ord.

För övrigt ska jag möta stiftsdiakonen imorgon. Det ska bli kul att äntligen få klart och tydligt vad som förväntas av mig och av vem för att kunna bli diakon. Jag ser fram emot det, även om jag är nervös för att inte hitta ingången till byggnaden. Som om den ens är så stor, hahaha... men seriöst, jag kommer säkert drömma mardrömmar om det. Är man nervig så är man.

Apropå ingenting kan jag rekommendera mobilspelet Words of Wonder. Det är avslappnande, kul och stundtals utmanande. Det bästa av allt är att det inte går på tid, som the Sims och Hogwarts Mystery. Även om jag gillar de två sistnämnda spelen jättemycket så blir det definitivt en stressfaktor för mig, har jag märkt.

Nu ska jag sova, egentligen borde jag ha lagt mig tidigare, men ibland får man hel enkelt leva med lite mindre sömn. Även om jag kommer att försova mig lite imorgon och sitta och gäspa på lektionen.

Hope is a dangerous thing for a woman like me to have

När jag tror att saker och ting kommer bli enklare händer alltid någonting som gör allting svårare.