So I play my music

Jag ska se Lana Del Rey i augusti! Biljetterna var jättedyra, men det här kan vara enda chansen för mig att se henne om inte för alltid (det hoppas jag verkligen inte!) så åtminstone på länge. Vem vet förresten om jag har pengar till det om hon sedan kommer tillbaka till Sverige? Det är därför jag passar på nu när jag har chansen. Jag minns hur synd jag tyckte att det var när jag missade henne på Bråvalla för ett par år sedan, men nu ska jag äntligen få möjligheten att se min favoritartist!

Nästa person jag också bara måste se är Taylor Swift. Jag har sett en del klipp från hennes turnéer på instagram och de verkar alltid så extravaganta och så är ju hennes sånger väldigt bra förstås. Jag tror att det hade kunnat vara en väldigt bra konsert. Däremot spelar hon ju inte i Norden. Hon har spelat i Norge en gång, vet jag, men inte annars. Det är så synd att jag jobbade när hon spelade i Storbritannien förra året, annars hade jag verkligen velat se henne uppträda. Med andra ord har jag missat mina favoriter en del så jag vet när jag ska ta chansen även om det är dyrt.

Gustaf har bokat biljetter till Håkan Hellström så jag  antar väl att jag får gå och kolla på honom också. Jag kan inte så många låtar av honom, men jag antar att det kan bli kul ändå. Gustaf sade att han bara köpte dem för skojs skull men att han inte ens är säker på att han vill gå heller. I så fall kan man ju sälja biljetterna vidare så det är väl ingen fara om det skulle vara så.

Jag måste bara lägga till en bild på Lana och Taylor tillsammans

Det som fattas mig

Jag har inte skrivit så mycket på sistone. Varken här eller i allmänhet. Jag har inte haft orken att skriva någonting här. Jag är hela tiden så trött. Jag behöver en riktig ledighet nu. I allmänhet så har jag en del tankar och idéer och då och då skriver jag, men det blir inte så mycket. Inget kan ju jämföras med skrivarlinjetiden, men ändå... Ibland får jag inspiration och jag hämtar den ur källor i mitt innersta men de kan sina ibland. Men när källorna är fulla svämmar det över av tankar som kan formas till dikter eller annat. Min själ har dragit sig tillbaka. Jag försöker mest överleva allt som ska göras, allt som blivit ogjort.

Vi ville stöta dig för pannan, du sovande, 
vi ville väcka dig, döda, ur din sömn.

- Edith Södergran, ur Min barndoms träd

Fotografiet

Du är ful nu
I minnet
minns jag dig inte
som om det vore igår
längre

Jag ropar
Ta mitt foto
I en krets står de runt mig,
tar mitt foto nu
just när jag blundar

Systemrensning

Jag har tänkt på en sak. Jag håller inte med när folk säger att om man har vuxit upp i till exempel Norrbotten så uppskattar man inte det som är bra med just Norrbotten eftersom man är van vid det. Jag håller inte alls med. Bara för att jag inte längre bor i Norrbotten är det inte som att jag uppskattar naturen när jag är hemma igen. När man flyttar ifrån en plats man gillar saknar man förstås det som är bra med den platsen, men det är ju just det faktum att man uppskattat det innan som gör att man saknar det så mycket. Jag var ute varje dag i skogen i Sikfors när jag bodde där. Jag visste hur lyckligt lottad jag var som fick växa upp omringad av träd. Nu när jag är där uppskattar jag det lika mycket som innan. Jag må inte ha samma möjligheter att gå ut i skogen som jag hade förut, men det gör inte att jag uppskattar upplevelsen mer när jag väl kan det.

En annan sak som jag har tänkt på är när folk vill att andra ska engagera sig när man själv har tagit över en uppgift. Typ de som på en gång erbjuder sig att göra något och sedan klagar på att andra inte gör något eller gör lika mycket. Märk väl att jag inte menar de som tvingas göra något för att ingen annan tar på sig det, till exempel städsysslor. Jag menar till exempel ett projekt med en grupp på fyra personer och så säger en från början att den ska göra allt och sedan klagar den på att de andra i gruppen inte gör något. Jag klagade inte på att min uppsatskamrat inte bidrog till uppsatsen. Jag klagade väldigt mycket över hur korkad hon var, vilket ledde till att jag fick göra hela uppgiften själv. Jag klagade över det faktum att vi inte fick skriva uppsatsen själv, jag klagade över att det faktum att jag överhuvudtaget behövde kommunicera med henne ibland fast det tog tid från skrivandet och jag klagade på att skriva en uppsats på egen hand på så kort tid (vi var tre veckor sena för att uppsatspartnern ville göra något skitdåligt om CSR till en början). MEN jag klagade aldrig på att uppsatspartnern aldrig skrev något. Varför? För att jag hade SJÄLV tagit på mig att göra det.

Jag vara bara tvungen att få detta ur mitt system. Tack och hej, leverpastej!

Cookie, 12 år

Idag fyller lilla Cookie 12 år. Jag saknar henne alltid så mycket och längtar efter henne varje dag. Min lilla Pluto. Det var som honom hon såg ut när hon var en liten valp - gul, svart nos och så en knopp på huvudet. Min fina vän.

Vilodagen

Det har inte blivit så mycket bloggande på sistone för att jag har haft så mycket att göra i skolan. Imorgon har jag ett seminarium och sedan går allt tillbaka till vanligt igen. Det är skönt. Egentligen var allt som vanligt efter tyskaprovet igår. Jag fick godkänt på litteraturen och det kändes bra på provet i antropologi i fredags, så jag är hoppfull. Jag blir väldigt glad om jag får godkänt på uppsatsen jag lämnade in i måndags för den var verkligen dålig. Jag missuppfattade en del av uppgiften, men jag hoppas att läraren ändå tycker att jag har besvarat frågan tillräckligt bra ändå.

Idag färgade jag håret ljusare. Nedan följer en bild.



Jag blev väldigt nöjd. Jag har lite mörkare på hjässan och så blir det ljusare längre och längre ned.

För övrigt fångade jag en Blastoise idag. Jag hade inte spelat Pokémon på länge men för ett par dagar sedan återupptog jag spelandet och det har gått bra sedan dess. Jag har fångat både en Aerodactyl på väg till frisören och så en Blastoise nu på kvällen. Allt som allt har jag fått en bra dag och imorgon när allt pressande är avklarat blir det ännu bättre.

Fantastiskt

Fantastiska vidunder och var man hittar dem var så bra! Jag lever än på känslan jag fick av att se den. Jag hade så höga förväntningar att jag nästan började tänka att jag borde ha låga förväntningar, men när filmen väl började rulla så var jag fast! Den mötte alla mina förväntningar och än mer! Jag vill se den igen! Jag längtar redan efter nästa film. När sista Harry Potter-filmen släpptes var det the end of an era, som man brukar benämna det inom Harry Potter-världen. Men nu känns det som att det alltid kommer finnas någonting att se fram emot, som att allt av det bästa inte redan har blivit skapat. Jag älskar det!