Busy bee

Jag kommer verkligen inte kunna jobba lika mycket i november som jag har gjort tidigare. I december kommer fler luckor i alla fall. Jag kommer ha en hel del att göra denna månad. Jag har fyra olika tentor och stora arbeten att göra i slutet av månaden. I december kommer det att vara mycket lugnare på den fronten.

Jag var på Gadden idag och pratade med Regeringskansliet. Jag fick en massa bra information, så jag var nöjd. Jag ska dit en snabbis imorgon också. Man får till och med lunch och fika så man står sig en hel dag med att bara gå omkring och prata med representanter från olika företag. Jag är mest intresserad av Regeringskansliet förstås, men det är ändå kul att prata med folk från andra organisationer för de kan ha olika tips och idéer och vidga ens vyer lite. Det var tack vare Gadden jag fick jobbet jag har nu! Jag önskar bara att jag hade någon att gå med i år. Jag har alltid hittat folk att gå med, men nu känner jag inte längre igen någon för alla jag kände på Handels har väl gått vidare från universitetet och jag har inte gått där på ett år så jag känner inte igen några nya ansikten heller riktigt.

Lättnad

Halloween

Vilket bättre sätt att fira halloween på än med att se på Scream Queens halloween-avsnitt? Inte så mycket när halloween är på en måndag och man ska upp klockan 6 imorgon bitti. Gustaf ska upp 5.20 så han somnade framför avsnittet så jag fick inte ens se klart det. Och så tog min halloween-kväll slut. Men innan dess hade vi kul. Gustaf mötte mig efter jobbet och vi gick och kollade på heminredning, gick lite i stan och fikade på Ahlströms. En bra dag allt som allt.

Riktig skräck

Jag måste bara säga att jag är rädd för någonting. Det känns dumt, för hade det inte redan hänt mig någonting liknande hade jag nog inte varit så rädd. Jag är rädd för att säga mitt namn till de som ringer in på jobbet. Mitt namn är inte så vanligt. Hade jag hetat Anna eller Maria hade jag kanske inte brytt mig så mycket, men mitt namn är någonting som är nog ovanligt för att ge mig obehag när det gäller att lämna ut mitt namn. Ibland frågar de som ringer om mitt namn och jag hatar när det händer för de behöver egentligen inte veta mitt namn. När de ber om efternamnet svarar jag bara att det bara finns en med det namnet på jobbet, vilket är sant. Jag har googlat företagsnamnet med mitt förnamn för att se hur enkel jag är att hitta. Min Linkedin kommer upp som första förslag, vilket ger dem mitt efternamn och i sin tur min hemadress. Med moderbolagets namn är det svårare att hitta men efter ett par sidor på Google hittar man min Instagram.

Dessa personer som ringer in kan vara hur galna som helst, det är jag vittne på. De kan till och med sitta i fängelse, vilket är egalt när jag hjälper dem men när de frågar om mitt namn känns det inte längre okej. Jag vet att jag låter paranoid, men en gång blev jag förföljd från jobbet och sedan dess har jag förstått att det inte är att vara paranoid - det är att inte låta sig glömma, att komma ihåg vad folk är kapabla till.

Jag ville bara dela med mig om min skräck för jag har burit på den så länge nu. Jag vill veta att det finns någon därute som vet vad jag menar. Jag vill kunna släppa taget för jag låser redan dörren och stänger fönstret om varma sommarmorgnar och att jag inte behöver inskränka mitt liv mer än så. Det räcker nu.

Nya tag

Nu går vi snart in i November och Gadden, Fantastic Beasts and Where to Find Them och Gilmore Girls säsong 8! :) Jag ska färga håret den här månaden, hade jag också tänkt. Jag ska bara färga det ljusar blont, men det kommer bli en synbar förändring i alla fall. Mitt hår har blivit så råttfärgat med åren. Jag och Gustaf firar 5 år tillsammans i slutet av månaden. Det finns mycket positivt att fokusera på med andra ord, vilket är bra för jag kommer att få plugga en hel del så kvalitativa pauser är något jag kommer behöva.

Jag kommer inte kunna jobba lika mycket den här månaden och på ett sätt är det skönt. Jag hinner blir less mellan gångerna. Jag har märkt att jag har börjat tappat tron allt mer på mänskligheten. Jag har aldrig varit en som gillar folk i allmänhet men nu känns det som att det är värre än förr. Så är det att jobba med kunder. Ingen person borde behöva lyssna på folk när de visar sig från sin sämre sida dagarna i ända.

Jag börjar om

Jag är antagen på kursen Antropologins kritiska samhällsengagemang nu. Jag har alltså bytt ut uppsatsen och språkvetenskapen mot den kursen, Offentlig granskning samt kursen Språk och genus. Jag gick alltså från 45 poäng till 30 poäng till 7,5 poäng och nu till 37,5 poäng. Det har varit en verklig resa de senaste par veckorna. Sena anmälningar är alltid ett spel eftersom det inte går att veta vad det finns platser kvar på samt att man har ett mycket begränsat urval. Jag ska ge er en överblick över de senaste veckorna och så kommer ni att slippa fler uppdateringar om min situation. Nu har jag löst den.

Jag var registrerad på hela den tyska kandidatkursen; litteraturvetenskap, språkvetenskap och uppsatsen. För varje lektion kände jag dock mer och mer att det inte kändes rätt. Litteraturen var okej, men språkvetenskapen och uppsatsen tyngde mig mycket. Jag kände mig helt maktlös över min situation. Trots hur fel det kändes att gå dessa kurser hade jag en "Har man tagit Fan i båten får man ro honom i land"-mentalitet som skapades och förstärktes av ett slags vilja att bara göra saker för görandets skull, att det på något sätt kändes som att det förväntades av mig att fortsätta. När jag till slut mådde så dåligt över min situation att jag fantiserade över att hitta på något som skulle skada mig nog för att jag skulle kunna sjukskriva mig för resten av terminen men inte mycket nog för att faktiskt döda mig, kände jag att det var dags att kravla mig upp från graven jag befann mig i.

Jag har skrivit tidigare om textraden ur Baysides låt, Though I'm ten feet deep I'll claw my way back out from in my grave. Det inspirerade mig, men det gjorde även min känsla av tillhörighet till Gryffindor. Jag erkänner hellre mitt misstag och säger att jag har gjort fel som valde en viss utbildning än att behöva leva med de dåliga känslorna över att gå någonting jag inte känner för eller orkar med mentalt bara för att jag ska "ro Fan i land". Blotta tanken på att behöva bry mig om språkvetenskapen eller ägna tid åt att skriva uppsatsen var betungande. Jag vet mitt värde och det ligger inte i vad jag har valt att avsluta eller fortsätta med. Ärligt talat var det ett väldigt lätt beslut, vilket tyder på att jag inte kommer blicka tillbaka en sekund och ångra det jag gjort. Jag skiter i vad någon säger om att jag hade kunnat fortsätta, det vet väl jag. Men jag är en Gryffindor och jag är inte rädd för att stå upp för mitt beslut och våga säga: "Jag slutar!" för egentligen säger jag: "Jag börjar om!" Och det var jag som tog mig själv hit till startlinjen igen - och det var inte lätt.

Sömnig

Ikväll ska jag lägga mig väldigt tidigt. Jag försov mig i morse. Jag hade tänkt kliva upp tidigare för att prata med studievägledaren om att eventuellt påbörja en ny kurs innan lektionen. Det visade sig dock att det inte gjorde något för jag hade kollat fel och sett studentexpeditionens öppettider istället för studievägledaren så jag kunde prata med henne efter lektionen istället för innan. Men, faktum kvarstår dock att jag är jättetrött och kommer därför lägga mig typ nu. Jag ska upp vid 6 imorgon eftersom jag jobbar heldag 8-17 då. På torsdag jobbar jag också heldag, fast 10-19 så då får man kliva upp i en lite mer human tid.