För alla som vill börja lyssna på Taylor men inte vet var de ska börja har jag de perfekta tipsen. Jag ska lista mina favoriter från Taylor Swifts skivor med motivering. Jag rekommenderar de två senaste skivorna, Red och 1989, men jag börjar listan från början.
1. Taylor Swift
Tim McGraw
Förut skulle jag ha sagt Teardrops on my guitar. Det var min favorit av Taylor länge, det vill säga innan Red-skivan kom ut. Tiderna förändras men Tim McGraw förblir en tidlös sång. Den har en bra text och melodin är bra. Den har kraft i sig trots att det är en lugn låt. Jag gillar även rundgången, att cirkeln sluts med att Taylor avslutar låten med den inledande textraden. Det förstärker känslan av tillbakablicken.
Bubblare: Our song
2. Fearless
You belong with me
Trots viss text som är så där är låten melodiskt för bra för att inte hamna på topp. Det är verkligen melodin som gör låten. I ärlighetens namn är inte det här hennes bästa skiva, så jag går vidare nu.
Bubblare: Fearless, Love story
3. Speak Now
Last kiss
Fin text, lugn och långsam låt. Mer än så är det egentligen inte,
Back to December
Jag kunde inte bara välja en låt för dessa två låtar är typ precis lika bra.
Den här har en bra melodi och fin text, återigen en lugn låt.
Bubblare: Sparks fly
4. Red
All too well
Taylors bästa låt genom tiderna. Låten är lite som Bohemian Rhapsody på det sättet att den har flera faser. Först är det ett jämnt tempo som sedan trappas upp, efter det kommer en kraftfull del och till sist bryter den ut i den sista, lugna delen. Alla delar är musikaliskt väldigt bra, både melodin och Taylors sätt att sjunga låten på är väldigt bra. Texten är så väl uttryckt genom hela låten. Taylor lyckas uttrycka sig på ett sätt som folk kan känna igen sig i genom att vara väldigt specifik, något hon lyckas extraordinärt bra med i denna låt.
Bubblare: Girl at home, Begin again
5. 1989
Wildest dreams
Första gången jag hörde den tänkte jag att den lät som en låt som Lana Del Rey hade kunnat ha gjort. Den är väldigt annorlunda från Taylors andra grejer, med andra ord. Låten är cool men samtidigt känner man igen Taylor i texten. Det är en lite djupare del av sångjagets personliga liv, men precis så nära inpå som man behöver komma för att låten ska kännas riktigt genuin. Underbar!
Bubblare: Blank space (häftig, bra melodi), New Romantics (återigen en häftig låt, personlig och bra melodi, från deluxe-versionen)
torsdag 25 augusti 2016
Semester i repris
Jag vill ha semester fast jag nyss hade semester. Jag tror att vad jag försöker säga är att jag inte vill jobba så mycket just nu för att det tär på mig en hel del. Jag vill vara utvilad inför terminen, men det kommer jag inte att vara helt och hållet. Jag blir så frustrerad och arg över vissa samtal och mail som vi får in på jobbet och dessa är två känslor som jag inte kan känna för mycket av utan att bli helt emotionellt och psykiskt utmattad. Jag som dessutom alltid bär hjärtat på tröjärmen (för att brutalt direkt översätta ett idiomatiskt uttryck) kokar över av alla känslor jag inte kan uttrycka i professionalismens namn. Jag trodde inte att jag skulle säga detta, men ibland önskar jag att jag kunde lämpa över mailen och de inkommande samtalen på kollegorna och ringa ut istället. Trots att de som svarar då vi ringer ut inte själva valt att ringa brukar samtalen ändå vara trevligare än hälften av samtalen som kommer in till oss. Detta är definitivt inte en bransch för mig, fast jag är ändå glad över att ha ett extrajobb just nu.
måndag 22 augusti 2016
Serier
Ibland kan jag sakna att bara slå på ett Gilmore Girls-avsnitt och alldeles slukas upp av serien, Jag kan se det mesta, men det är sällan det kommer en så bra serie som Gilmore Girls som man tänker på länge efter att man sett klart alla avsnitt. Jag har alltid gillat tv-serier. Jag må inte vara mycket för filmer alltid, men serier blir jag alltid engagerad i. Det finns dock en serie, Mitt liv som död heter den, som jag inte kan rekommendera alls. Alltså, jag kan som sagt se det mesta men den serien tar ju priset i tråkighet. Jag såg säkert halva första säsongen men man kom aldrig någonvart och karaktärerna var för det mesta tråkiga. Där ser ni, jag blir engagerad fast jag inte ens gillar serien.
För de som inte har något för sig på kvällarna eller kanske har sett klart senaste säsongen av sin nya serie (avslutade själv precis Supernatural säsong 11) tänker jag lista några favoriter. Märk väl att jag inte listar alla favoriter för då hade Buffy - nu och för alltid - varit nummer 1.
1. Pretty little liars
Serien har allt! Bra karaktärer, spänning och humor. Den kan ses av alla i alla åldrar. Det är som en deckargåta med fyra tonårstjejer, så gillar man Agatha Christie möter Tvillingarna i Sweet Valley... så får man Kitty? Äh, man får PLL också!
2. New Girl
Om du har missat New Girl har du missat det viktigaste inom humorserievärlden på flera år. Mer motivering behövs inte, men ni får det ändå. Jess är en rolig karaktär, annorlunda, huvudet i det blå, vill alltid väl, osäker men samtidigt självsäker. Man skulle kunna tro att detta innebär att de andra karaktärerna kommer vara platta bredvid henne, men serieskaparna har lyckats ge alla en egen personlighet utan att det blir för mycket. Alla är rätt extrema utan att det känns som att någon överskuggar det andra eller att det blir för mycket. Fotnot, är det konstigt att jag är både som Jess och Nick på en och samma gång? De är som natt och dag. Hehe, get it - 'cause her name is Jessica Day! Vet du inte vad jag pratar om - se serien!
3. Gilmore Girls
Ja, vi ska prata om Gilmore Girls. Jag såg alla 7 säsonger på två månader. Detta var under tiden som jag skrev min uppsats och jag tror inte att jag hade orkat utan Gilmore Girls att förlora mig i (något som var väldigt lätt att göra). Runda karaktärer - detta gäller även bikaraktärer, spännande händelser, intressanta relationer och Stars Hollow - min drömstad om det bara vore riktig! Jag gillade New England redan innan, men jag googlade på småstäder i Connecticut och drömde mig bort medan jag såg på Gilmore Girls.
4. Agent Carter
Alla som har Netflix behöver se på Agent Carter. Även om man inte gillar superhjältefilmerna som Marvel har släppt så kan man ändå se på Agent Carter. Serien utspelar sig på 40-talet, så inte bara är Peggy (Agent Carter) en karaktär väl värd att investera tid på att följa, utan kläderna är också väldigt fina!
5. Veronica Mars
En av de bästa serierna någonsin! Den skulle egentligen ha fortsatt efter tredje säsongen men det blev inte av trots intresse från fansen och intresse från serieskaparen själv. Jag misstänker den gamla godingen som TV-folket i USA kör på, vilket är (scen: en mötesrum fyllt med 10 män, varav en är en token svart person, samt en kvinna) "jaså, en TV-serie med en smart ung kvinna i huvudrollen - vem vill se det? Jaså, många, säger du? Hmm, låt mig tänka... Nej, vi kör den här serien som handlar om två killar istället" *applåder runt bordet* Hur som helst, trots smärtan av att bara se tre säsonger, en spännande avslutning på tredje och sista säsongen samt en teaser för säsong 4 som handlar om Veronica i FBI, så är serien väl värd att titta på! Filmen är dock skräp.
Det var mina fem tips för stunden. Det finns så klart fler både nya och gamla serier som jag kan tipsa om, men lite får jag tygla mig.
För de som inte har något för sig på kvällarna eller kanske har sett klart senaste säsongen av sin nya serie (avslutade själv precis Supernatural säsong 11) tänker jag lista några favoriter. Märk väl att jag inte listar alla favoriter för då hade Buffy - nu och för alltid - varit nummer 1.
1. Pretty little liars
Serien har allt! Bra karaktärer, spänning och humor. Den kan ses av alla i alla åldrar. Det är som en deckargåta med fyra tonårstjejer, så gillar man Agatha Christie möter Tvillingarna i Sweet Valley... så får man Kitty? Äh, man får PLL också!
2. New Girl
Om du har missat New Girl har du missat det viktigaste inom humorserievärlden på flera år. Mer motivering behövs inte, men ni får det ändå. Jess är en rolig karaktär, annorlunda, huvudet i det blå, vill alltid väl, osäker men samtidigt självsäker. Man skulle kunna tro att detta innebär att de andra karaktärerna kommer vara platta bredvid henne, men serieskaparna har lyckats ge alla en egen personlighet utan att det blir för mycket. Alla är rätt extrema utan att det känns som att någon överskuggar det andra eller att det blir för mycket. Fotnot, är det konstigt att jag är både som Jess och Nick på en och samma gång? De är som natt och dag. Hehe, get it - 'cause her name is Jessica Day! Vet du inte vad jag pratar om - se serien!
3. Gilmore Girls
Ja, vi ska prata om Gilmore Girls. Jag såg alla 7 säsonger på två månader. Detta var under tiden som jag skrev min uppsats och jag tror inte att jag hade orkat utan Gilmore Girls att förlora mig i (något som var väldigt lätt att göra). Runda karaktärer - detta gäller även bikaraktärer, spännande händelser, intressanta relationer och Stars Hollow - min drömstad om det bara vore riktig! Jag gillade New England redan innan, men jag googlade på småstäder i Connecticut och drömde mig bort medan jag såg på Gilmore Girls.
4. Agent Carter
Alla som har Netflix behöver se på Agent Carter. Även om man inte gillar superhjältefilmerna som Marvel har släppt så kan man ändå se på Agent Carter. Serien utspelar sig på 40-talet, så inte bara är Peggy (Agent Carter) en karaktär väl värd att investera tid på att följa, utan kläderna är också väldigt fina!
5. Veronica Mars
En av de bästa serierna någonsin! Den skulle egentligen ha fortsatt efter tredje säsongen men det blev inte av trots intresse från fansen och intresse från serieskaparen själv. Jag misstänker den gamla godingen som TV-folket i USA kör på, vilket är (scen: en mötesrum fyllt med 10 män, varav en är en token svart person, samt en kvinna) "jaså, en TV-serie med en smart ung kvinna i huvudrollen - vem vill se det? Jaså, många, säger du? Hmm, låt mig tänka... Nej, vi kör den här serien som handlar om två killar istället" *applåder runt bordet* Hur som helst, trots smärtan av att bara se tre säsonger, en spännande avslutning på tredje och sista säsongen samt en teaser för säsong 4 som handlar om Veronica i FBI, så är serien väl värd att titta på! Filmen är dock skräp.
Det var mina fem tips för stunden. Det finns så klart fler både nya och gamla serier som jag kan tipsa om, men lite får jag tygla mig.
söndag 21 augusti 2016
Trött
Jag är trött. Jag blir extremt trött av jobbet, trots att jag sover som rekommenderas. (Det är en pet peeve jag har, när folk ba "men du kanske inte sover tillräckligt mycket, gå och lägg dig tidigare" oavsett om man har sömnproblem eller inte. Säger man att man faktiskt gör får bra med sömn blir de antigen så paffa av att det inte kan vara för lite sömn som är problemet att de spontant självantänder eller så säger de snabbt "aha, men då sover du nog för länge! Man ska alltid ha 8,32 timmar sömn per natt, annars blir man trött!")
Jag har märkt av att jag blir extra trött av det här jobbet än andra jobb eftersom att jag konstant har huvudet igång. Om man ringer ut kan man bli trött av den enformiga hjärnaktiviteten, men när jag sitter på inkommande och mail så är det värre än att jobba 8 timmar på campingen till exempel. Då är hjärnan vaken men kroppen trött, nu är det tvärtom. Min kropp vill hålla igång men eftersom att det är hjärnan som bestämmer så stänger hjärnan av allt och jag däckar i soffan klockan 21.58 istället. Så var fallet i onsdags.
Samtidigt är jobbet psykiskt stressigt. Ofta är folk sura för att de vägrar att fatta att de får skylla sig själva eller så är det någonting de inte fattar (oftast är det att de inte fattar att man inte bara kan låta bli att betala fakturor utan att det får konsekvenser) och då måste jag 1000 gånger per dag sitta och försöka prata sansat med folk som jag har lust att bara skrika åt. Därför tänker inte jag lägga upp mig på alltför många timmar i höst. Om jag ska orka gå så mycket skola kan jag inte lägga energi på det här för det tömmer hela mig. Nu ska jag göra mig i ordning för kvällen eftersom att jag ska upp vid 6 imorgon. Bara 7,5 timmar sömn, då förlorar jag ju hela 0,82 timmar!
Jag har märkt av att jag blir extra trött av det här jobbet än andra jobb eftersom att jag konstant har huvudet igång. Om man ringer ut kan man bli trött av den enformiga hjärnaktiviteten, men när jag sitter på inkommande och mail så är det värre än att jobba 8 timmar på campingen till exempel. Då är hjärnan vaken men kroppen trött, nu är det tvärtom. Min kropp vill hålla igång men eftersom att det är hjärnan som bestämmer så stänger hjärnan av allt och jag däckar i soffan klockan 21.58 istället. Så var fallet i onsdags.
Samtidigt är jobbet psykiskt stressigt. Ofta är folk sura för att de vägrar att fatta att de får skylla sig själva eller så är det någonting de inte fattar (oftast är det att de inte fattar att man inte bara kan låta bli att betala fakturor utan att det får konsekvenser) och då måste jag 1000 gånger per dag sitta och försöka prata sansat med folk som jag har lust att bara skrika åt. Därför tänker inte jag lägga upp mig på alltför många timmar i höst. Om jag ska orka gå så mycket skola kan jag inte lägga energi på det här för det tömmer hela mig. Nu ska jag göra mig i ordning för kvällen eftersom att jag ska upp vid 6 imorgon. Bara 7,5 timmar sömn, då förlorar jag ju hela 0,82 timmar!
tisdag 16 augusti 2016
Uppståndelsestenen
Jag drömde i natt att Muffin var ett spöke som jag ibland kunde se och till och med vidröra. Jag grät i min dröm av både lycka och sorg. Lycklig över att ha henne hos mig igen, men sorgsen över att hon var död och bara synlig för mig men inte riktigt tillhörande denna värld. Det är väl så det är med uppståndelsestenen, antar jag.
måndag 25 juli 2016
Inte alltid så lätt
Jag läste en historia om en ung kvinna som blev trakasserad av en man som hela tiden bjöd ut henne på jobbet och så vidare. Hon gick vidare till att säga att hon flertalet gånger svarat "Nej, tack!" Först tänkte jag att hon borde ha svarat något grövre än så, men min andra tanke knockade helt och håller bort den första - jag vet att det inte går till så.
När man som kvinna befinner sig i en situation med hotfulla män, män som inte förstår gränser, lär man sig snabbt att det för det första inte spelar någon roll om man säger artigt eller inte. För det andra har man inte alltid möjligheten med tanke på både situationen men även samhällets uppfostran att inte "krångla" fast det inte är en själv som har skapat den dåliga situationen. Jag vet hur det känns när män har invaderat min personliga sfär och jag vet från erfarenhet att man inte alltid bara säger "dra åt helvete!" Man känner sig nedtryckt och hotad i en sådan situation och det är då fight, flight or freeze response kickar in. Ju fler gånger det händer desto lättare tycker jag att det är att säga ifrån högre och bruka våld, men de fortsätter ändå. Problemet ligger alltid hos dem. Män ska kunna läsa av signaler, ta ett enkelt nej och aldrig anta att en annan människa vill något den inte uttryckt att den vill. De små pojkarna i min närhet kommer antagligen få den rättvisa uppfostran som mina egna bröder fick, men jag ska ändå finnas där för att lära dem rätt och fel.
Jag tänker tillbaka på när jag var ett barn och att säga "Stick, din idiot!" var lättare. Jag var alltid ett barn man kallade bångstyrigt och vilt, för att jag var en flicka som hade självsäkerhet, självständighet och styrka. Detta barn jag en gång var har alltid funnits inom mig, detta barn återfinner jag alltmer för var dag som går. Nu ser jag en liten flicka som jag som också orättvist blir utpekad som bångstyrig. Den lilla flicka som påminner så mycket om mig, henne ska jag beskydda från patriarkatet så gott jag kan. De ska inte få kalla henne bångstyrig och sätta henne på någon tänkarsoffa för att hon har mod, nyfikenhet och vilja som drivkrafter. Hon ska aldrig lära sig att säga annat än "Dra åt helvete!" till de som försöker fånga hennes fria ande som en fågel i bur. Och hör sen!
fredag 15 juli 2016
Konstig känsla
Det känns konstigt att vara tillbaka i Göteborg. Jag är färdig med den här staden och kände det egentligen förra året också, men nu ännu starkare. Jag gillar att vara i Sikfors under somrarna men jag vill inte flytta tillbaka dit än. Jag känner istället tvärtom, en ännu starkare längtan efter att bo utomlands. Det enda kruxet är att det är svårt att finna pengar. San Fransisco hade varit så underbart, men lycka till att få arbetsvisum där liksom. Det ska bli kul att åka till Tyskland i alla fall. Vi åker nattåg dit och det kommer att bli en intressant resa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
